Sexhandeln med barn

Motion 2001/02:So532 av Eva Zetterberg m.fl. (v, kd, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en kommission med syfte att kartlägga den kommersiella barnsexhandeln och föreslå åtgärder mot denna.

Motivering

Barnsexhandel är ett internationellt fenomen. Större delen av den information som idag finns tillgänglig om problemet och dess omfattning handlar om situationen i utvecklingsländer i Asien. Någon svensk rapport som enbart behandlar detta problem har hittills inte funnits. ECPAT (End child prostitution, child pornography and trafficking in Children for sexual purposes) har nu genomfört en studie kallad ”Kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige” och det är den första kartläggning som gjorts i landet. Den visar att verksamheten i Sverige är mer omfattande än man tidigare trott.

Tanken med studien är att den ska vara ett steg mot att fylla den kunskapslucka som finns på området. Den ska ge en inblick i barnsexhandeln i dagens Sverige och vara ett avstamp för en mer omfattande kartläggning. Den har gjorts som en enkätundersökning där man frågat myndigheter, organisationer, barn‑ och ungdomspsykiatriska kliniker, kvinnojourer, skolor, ungdomsmottagningar och enskilda experter om deras kunskaper om problemet. Därtill har det gjorts djupintervjuer med personer som varit utsatta för sexuell exploatering som barn.

En slutsats som kan dras av enkätundersökningen och intervjuerna, vilket även styrks av många av kontaktpersonerna, är att minderåriga i gatuprostitution inte är det främsta problemet. Problemet är den dolda sexhandeln som förekommer med minderåriga och som får pågå tämligen ostörd. Socialarbetare, poliser och andra berörda myndigheter vet mycket lite om denna dolda sexhandel och detta får då till följd att man knappast lägger några resurser på att bekämpa verksamheten.

I stället är det så att man från officiellt håll poängterat hur ytterst begränsat problemet med kommersiell sexuell exploatering av barn är. I den departementspromemoria som ligger till grund för den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, framhåller Socialdepartementet att det sannolikt är ”utomordentligt ovanligt att barn i Sverige utnyttjas kommersiellt i sexuella syften, möjligtvis med reservation för spridning av barnpornografi”.

När det däremot gäller andra former av sexuella övergrepp menar man att det inte finns anledning att tro att Sverige skiljer sig från andra delar av världen. Bedömningen blir att kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige är en förhållandevis begränsad företeelse och detta förhållningssätt genomsyrar hela departementspromemorian. Vad detta ställningstagande grundas på är oklart.

I ECPAT:s studie är 400 barns förhållanden redovisade. Studien visar att det förekommer att föräldrar säljer sina barn, d.v.s. erbjuder andra vuxna att ha sex med barnen mot betalning. Barn säljer även sig själva och okända vuxna exploaterar dem.

Trafficking är en annan form av kommersiell sexuell exploatering som involverat allt yngre flickor. Det anses nu att marknaden i övriga Europa snart är mättad. Det krävs därför förebyggande insatser och beredskap för att förhindra en fortsatt negativ utveckling i Sverige. Det är emellertid positivt att politiker i flera länder numera insett att något måste göras och vidtar åtgärder för att bekämpa denna gränsöverskridande organiserade brottslighet.

Studien visar att barn i alla åldrar utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Allt från barn som blivit utnyttjade från fyra månaders ålder till barn i 17‑årsåldern. I enkätundersökningen finns i stort sett alla åldrar representerade. Barn som utnyttjats mellan åldrarna 13 och 18 år är vanligast förekommande. I de fall det varit fråga om att barn sålts eller tvingats medverka i barnpornografi har det i regel handlat om yngre barn än där barnen själva sålt sig i sexuella syften. En annan slutsats som dragits av djupintervjuerna med de utsatta barnen är att barnsexhandeln oftast pågår i många år.

Ett exempel på dold barnprostitution som det är svårt för myndigheterna att upptäcka är fenomenet med ”sugar daddies”, d.v.s. vuxna som mer eller mindre försörjer ungdomar i utbyte mot sexuella tjänster, samt ”beskyddare” till minderåriga. Sådana förhållanden existerar och både flickor och pojkar finns bland de utsatta. Det förekommer också att minderåriga utnyttjas för posering på porrklubbar, vilket ofta blir en inkörsport till prostitution.

Internet är ett allt vanligare forum för minderårigas prostitution. Det är en slutsats som kan dras såväl av enkätsvaren som av intervjuerna med kontaktpersonerna och de som utsatts för exploatering. Även heta linjen har använts flitigt för att skapa kontakt. Inom polisen finns en expertgrupp som arbetar för att komma åt barnpornografin på Internet och de ser att prostitution med minderåriga inblandade ständigt pågår utan att man har resurser att aktivt bekämpa denna.

Barnsexhandeln är inte enbart ett storstadsproblem. I hela 22 städer och mindre orter, från norr till söder, kan vi konstatera att det förekommer sexhandel med barn. Det förekommer också i hemmen, på hotell, klubbar och många andra platser. ECPAT:s studie ger en obehaglig känsla av att många redan utsatta barn är mer utsatta än vi anat. De drabbade barnen har i regel en trasig uppväxt med bristfällig vuxenkontakt och inte sällan erfarenhet av tidiga sexuella övergrepp. Självdestruktivitet, mobbning och misshandel är andra orsaker.

ECPAT:s studie är viktig, men vi anser att regering och riksdag måste ta ansvar för att ytterligare åtgärder sätts in för kartläggning och att ett åtgärdsprogram mot sexhandel med barn tas fram. Vi tror att det behövs ett helt batteri för att förebygga denna sexhandel, och de barn som varit utsatta för övergreppen måste få stöd och hjälp. Handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn måste få en mer vittgående och kraftfull agenda samt resurser för att kunna motverka barnprostitution, barnpornografi och trafficking av barn i sexuella syften.

Det behövs metoder för identifiering och uppsökande verksamhet av minderåriga i prostitution och för att finna barn som används för att ta fram pornografi.

Det kan behövas resurser för utveckling av socialtjänsten och för polisiär bekämpning av den prostitution med minderåriga som sker via Internet.

Det behövs säkert särskilda insatser för att utsatta barn, oavsett var de bor, ska kunna få veta vart de kan vända sig för att få hjälp. Prostitutionscentrum, med specialiserad kunskap om prostitution, finns idag bara i Stockholm.

Vi drar också slutsatsen att det behöver utvecklas behandlingsmetoder för dessa utsatta barn och att terapeutisk behandling ska garanteras för alla barn som utsatts för sexuell exploatering.

Säkert behöver också de personalgrupper som har kontakt med barnen, inklusive tull‑ och immigrationsanställda, ges en ökad kunskap om problemen, och slutligen måste lagstiftningen när det gäller kommersiell sexhandel med barn ses över.

Med stöd av detta föreslår vi att regeringen tillsätter en kommission med uppgift att kartlägga den kommersiella sexhandeln med barn samt ge förslag till åtgärder för att komma tillrätta med detta svåra problem.

Stockholm den 3 oktober 2001
Eva Zetterberg (v)
Inger Davidson (kd)	Ewa Larsson (mp)