Scandinavian Link-projektet, m. m.

Motion 1985/86:t260 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:T260

Lars Werner m. fl. (vpk)
Scandinavian Link-projektet, m. m.

Europas mäktigaste män har fått en idé. Den är ett hot mot oss som vill andas
ren luft. Vi som gillar levande landsbygd och levande granar. Vi som tycker
att det ska finnas båtar, varv, hamnar och tåg i det här landet.

Idén kallas Scandinavian Link. Stora krafter är i rörelse för att förverkliga
den här idén. (Ur org. MOTLÄNKENS folder Huvudlöst)

Bakgrund

Ekonomiska makthavare i Europa och USA använder termen eurosclerosis
för att beteckna Europas ekonomiska tillstånd. Termen uttrycker uppfattningen
att ”det gamla Europas” ekonomiska system blivit förstelnat eller
åderförkalkat.

Etablissemangets ekonomer och industrimagnater anser nämligen att
lagar och bestämmelser som handlar om arbetsmarknaden, industrin, miljön
m. m. har gjort att Europa inte lika snabbt som USA kan anpassa sig till nya
villkor. Volvochefen P G Gyllenhammar, som delar nämnda syn, höll våren
1982 ett tal i New York där han följdriktigt förespråkade ”en ny Marshallplan
för Europas industri”. Gyllenhammar pläderade för en politisk strategi där
industrin skall spela en aktiv roll när det gäller att formulera krav på den
framtida tillväxten i nationerna.

1983 sammankallade Volvochefen en grupp europeiska industriledare för
att diskutera ”det europeiska initiativet”. Idén till mötet sägs ha lanserats av
dåvarande EG-kommissionären Etienne Davignon, som tillsammans med
andra från kommissionen deltog på mötet. De projekt som diskuterades är
vägsystem, broar, ”telecommunication highways” och projekt för att öka
Europas energioberoende.

Industriledarna ansåg att en av de viktigaste finansieringskällorna till
projekten skulle vara de statliga satsningar som tidigare gått till ”dödsdömda
industrier”. Förhoppningen, som senare infriats, var att industriledarnas
förslag skulle få stöd hos västvärldens regeringschefer och att de skulle tas
upp på den s. k. tiogruppens årliga ekonomiska toppmöten.

På europeisk nivå bildades en industriklubb vars syfte klargjordes av
Gyllenhammar med följande ord: ”Det som är nytt med denna klubb är att vi
inte är en vanlig påtryckarorganisation. Vår strategi är handlingsinriktad,
inte bara en ny bön om hjälp.” Volvochefen fick också de nordiska
statsministrarnas välsignelse att tillsammans med den finländske finansmannen,
f.d. socialdemokratiske industriministern Ulf Sundqvist, leda en

nordisk grupp. I gruppen har från resp. land ingått någon tung industriman Mot. 1985/86
och personer med goda kontakter inom arbetarrörelsen. T260

Ett arbetsområde för den nordiska gruppen har varit att lägga fram förslag
till en reformering av de nordiska ländernas utbildningssystem för att
tillgodose samhällets och industrins behov av datakunnande. Men huvuduppgiften
var att som det verkligt stora projektet ta sig an Scandinavian Link.

Den europeiska storfinansklubbens (Roundtable of European Industrialists/

Siemens, Thyssen, Volvo m. fl.) strävan är att öka sin konkurrenskraft och
vinst. I rapporten Missing Links heter det:

- Europeisk industri får ej hindras från att söka uppnå stordriftsekonomi och
optimal marknadsförings- och tillverkningsstrategi på grund av brister i
dess transportsystem.

Projektförslag anpassade till ScanLink-idéerna har utretts på finansdepartementet
under ledning av statssekreterare Erik Åsbrink, vars ”tunga” grupp
förberedde den nordiska handlingsplan som senare antogs som en rekommendation
av Nordiska rådet.

Beslut rogs i Reykjavik i mars 1985 (efter att ha behandlats i brevväxling
mellan P G Gyllenhammar och Olof Palme, tagits upp i Nordiska ministerrådet
vid flera tillfällen etc.) Planen, som fick titeln ”Handlingsplan för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning” omfattar industripolitik,
datateknologi och olika delprojekt.

Planens mest konkreta delar syftar till omfattande förändringar i den s. k.
infrastrukturen i de nordiska länderna med vägprojekt, brosystem och nät
för tele- och datakommunikation.

Investeringsförslagen på kommunikationsområdet ansågs präglade av ”ett
viktigt nytänkande” som skall ge företagen i Norden bättre villkor och
expansionsmöjligheter - helt i Gyllenhammars anda.

F.d. LO-ordföranden Gunnar Nilsson, ledamot i Nordiska rådets ekonomiska
utskott, sade enligt protokollet från Reykjavik, följande om näringslivstopparnas
insatser:

- Det finns en och annan som tillskriver den s. k. Gyllenhammarsgruppen
'äran’ av förslaget till handlingsplan. Låt mej helt enkelt erinra om att hela
programmet för utbyggnaden av kommunikationer vore omöjligt utan

statsmakternas medverkan och övergripande ansvar . Det nordiska

samarbetet har under åren tillförts nya impulser från Nordens fackliga
samorganisation (NSF).

Som ordförande i utskottet har jag varit med om alla turerna. Några

efterhandskonstruktioner (i historieskrivningen) kommer därför aldrig att
bli trovärdiga.

Beskrivningen av händelseförloppet, liksom citatet ovan äger ett speciellt
intresse eftersom representanter för regeringen Palme kategoriskt förnekat
att regeringen någonsin behandlat frågan om "Gyllenhammargruppens”

ScanLink-förslag.

Vid ett möte i Köge 1983 beslutade Arbetarrörelsens nordiska samarbetskommitté
(SAMAK) att utse en arbetsgrupp för ekonomisk politik med
representanter från socialdemokratiska partier och landsorganisationer i
Norden. Uppgiften var att "klarlägga villkoren för en mer expansiv
ekonomisk politik”. Gruppen säger i sin rapport, daterad februari 1985 7

under rubriken Aktuella projekt om Scandinavian Link att man inte tagit Mot. 1985/86
ställning till om det bör genomföras i sin helhet. Det framgår dock att T260
”mycket stora delar av projektet är angelägna och bör genomföras”.

Under våren 1985 propagerade finansminister Kjell-Olof Feldt för ScanLink-projektet
och hyllade Gyllenhammars initiativ. Finansministern deklarerade
också att han ämnade påverka tiogruppens övriga ministrar med
utgångspunkt från Roundtable- och Gyllenhammargruppens resp. förslag.

Gyllenhammars drömlänk - en motorväg från Oslo till kontinenten,

Öresundsbro m. fl. brobyggen - var etablerad som projektidé på statsmannanivå
utan att Sveriges riksdag ens haft tillfälle att debattera frågan.

I den europeiska industriklubben Roundtable of European Industrialists
rapport ”Missing Links” förekommer tre konkreta projekt för Västeuropa:

1) Euroroute, en fast förbindelse mellan England och Frankrike över
Engelska kanalen

2) ScanLink, en plan för att fylla igen ”luckorna” i väg- och järnvägsförbindelserna
mellan Norge, Sverige, Danmark och norra Tyskland

3) Ett transeuropeiskt järnvägsnät för höghastighetståg med farter på
350-400 km/tim.

Den europeiska industrigruppen med Volvochefen i spetsen förutsätter en
våldsam ökning av transporterna på nämnda leder, dock utan att närmare gå
in på vilka företagsprodukter som skall rulla på de nya superautostradorna.

Genomgripande strukturförändringar

Maktelitens syfte med att förändra den s. k. infrastrukturen i Sverige,

Norden och övriga Västeuropa har sitt ursprung i synen på Europa som
”åderförkalkat”. En Marshallplan i modern tappning enligt Gyllenhammars
officiella modell försvaras med att Europa skall hänga med i konkurrensspiralen
för att hävda sig mot USA och Japan.

Grundfilosofin kretsar kring transporterna och att s. k. högvärdiga produkter
kommer att innebära ett större transportbehov, mer ”högfrekventa”
transporter etc. En av Volvos chefer sammanfattar den strategi som kräver
en ny struktur på följande sätt: - Lager betraktade vi som en tillgång (under
andra hälften av 70-talet) - i dag ser vi lager som slöseri. Strävan i alla företag
går mot att öka kapitalomsättningen och undvika att kapital är bundet i lager
och förråd.

Företag som Volvo strävar efter ett transportsystem där produkterna rullar
direkt från sista stationen på produktionslinjen till marknaden. En Scandinavian
Link från Oslo till Hamburg skapar möjligheter för en enda stor
anlöpningshamn i Europa med anknytning till de amerikanska rederiernas
jordenruntlinjer.

Gyllenhammars känslosamma yttranden om nordisk samhörighet kan
komma att lösas upp i avgasmolnen efter långtradare på väg till en
WorldLinkstyrd av amerikanska intressen. Den förre amerikanske utrikesministern
Henry Kissinger har också sagt sig vilja bilda en Roundtable of
Atlantic Industrialists för att förstärka banden mellan USA och Europa.

Volvochefen beskrivs som den lämpligaste partnern för att starta en sådan

Atlantenklubb. 8

Om ScanLink byggs kommer 40 % av parti- och styckegodset av nu Mot. 1985/86

sjöanknutna transporter att föras över till landtransporter, enligt en rapport T260

från Göteborgs universitet. Många jobb i hamnarna kommer att försvinna
och sjöfarten hotas på i första hand hamnarna på syd- och västkusten. I
rapporten ”Missing Links” från den europeiska storfinansgruppen nämns
även folkomflyttningar som viktiga förändringar i infrastrukturen. Medan
regeringsrepresentanter i Sverige ömsom pläderar för, ömsom förnekar, att
man över huvud taget engagerat sig i ScanLink-projektet kan vi konstatera
att Gyllenhammars visioner riskerar att förverkligas utan att någon tagit
ansvaret för att beräkna de totala miljömässiga eller samhällsekonomiska
följderna av projektet.

Konkreta objekt

När P G Gyllenhammar presenterade sitt vägprojekt i London i december
1984 passade han på att ge regeringen en eloge för att den gett klarsignal för
motorvägen i Halland, vilket sågs som ”ett steg i rätt riktning”.

I bilaga 8 till budgetpropositionen presenteras aktuella delar av den
nordiska handlingsplanen från Nordiska rådet. Två av tre sådana vägobjekt
har redan påbörjats. Det tredje, motorvägen mellan Stenungsund och
Uddevalla, har mött mycket starkt motstånd i Västsverige och av lokalbefolkningen.
Beträffande sträckan St Höga-Uddevalla berörs framför allt Ljungskile
i olika grad beroende på alternativ sträckning. Regeringens beslut att
redan i januari 1985 uppdra åt vägverket att projektera ovannämnda
motorväg togs i all hast i samband med att Volvos planer på etablering i
Uddevalla offentliggjordes. Tanken är att vägbygget skall påbörjas redan
1987 för att tillfredsställa bilföretagets krav.

Det trafikunderlag som normalt krävs för att motivera motorvägssatsningar
är ca 15 000 fordon per dygn. Trafiken söder om Uddevalla är i dag mindre
än hälften av detta. För sträckan fanns i vägverkets tidigare planer, dvs. före
regeringens akuta ingripande, endast en serie åtgärdsförslag för att minska
olycksriskerna. En sådan satsning har stark folklig förankring i motsats till
motorvägsplanerna. Skillnaden kostnadsmässigt är anmärkningsvärd: enligt
vägverkets tidigare prioritering skulle hela E 6-an norr om Göteborg kunna
förbättras för 300 milj. kr., medan enbart de fyra mil motorväg som möter allt
starkare motstånd nu beräknas till ca 1 miljard kronor.

Oavsett vilket alternativ som väljs för sträckan St Höga-Uddevalla och
även om motorvägsplanerna krymps ned till en motortrafikled, vilket nu
nämnts av kommunikationsministern, handlar det om ett onödigt och
dyrbart projekt för att tillgodose Gyllenhammargruppens intressen. Om en
sådan satsning görs betyder det att den mycket starka folkliga opinionen körs
över och att Bohuslän hotas av förödelse av hela samhällen, som t. ex.

Ljungskile, alternativt att stora natur- och kulturvärden i skogsbygden går till
spillo. Skogsdöden, i en redan hotad region, påskyndas av varj e satsning som
förutsätter en ökning av landsvägstrafiken.

Med hänvisning till vpk:s syn på trafik- och transportpolitiken, vilken
bygger på krav om resurshushållning, måste motorvägsbyggnationer ifråga

9

sättas. Vpk:s ställningstaganden i trafik-energi-miljöfrågor redovisas i andra Mot. 1985/86
motioner. T260

Miljöfrågorna och förslag till lösning på de stora problem som finns är
omöjliga att diskutera lösryckta ur sitt sammanhang. Med en transport- och
trafikpolitik som utgår från ett samhällsekonomiskt perspektiv, där hänsynen
till miljön och människornas behov är vägledande, hamnar man på
kollisionskurs med ekonomiska maktgruppers visioner. Vpk:s alternativ
med offensiva satsningar på spårbunden kollektiv- och godstrafik, kustsjöfart,
upprustning och utbyggnad av järnvägarna och en massiv satsning för att
överföra tung trafik från landsväg till järnväg sammanfaller med miljörörelsens
och organisationen Motlänkens krav. I konsekvens med detta anser vpk
att Västkust- och Bohusbanorna skall rustas upp för ökad kapacitet.

När det gäller vägsträckan mellan Stenungsund och Uddevalla måse
nämnas att motorvägen till för ett år sedan var helt oplanerad. Det brukar i
övriga fall ta 10-15 år av noggrann planering innan en landsväg kan byggas. I
budgetpropositionen återfinns nu det förslag som tillfredsställer ScanLinkidéerna
och som är det dyraste bygget i vägverkets historia.

Fackliga representanter liksom landets vägdirektörer förbluffas av de
snabba ryck med vilka regeringen i olika sammanhang kört över vägverkets
prioriteringsplaner. Verket fråntas sin auktoritet genom regeringens samarbete
med Volvo och Nordiska rådets nya roll som övernationellt organ. De
förändringar som skett under det senaste året förändrar också den regionala
balansen på ett drastiskt sätt. Anpassningen till storföretagens krav på
supersnabba transporter leder till att nödvändiga vägsatsningar i t. ex.
Norrlandsregionen fördröjs ytterligare.

Vpk anser att E 6 bör rustas upp av trafiksäkerhetsskäl på här nämnda
avsnitt.

Öresundsbroprojektet är en idé som föddes långt innan industrimagnaterna
lanserade sin nya strategi. Men den passar som hand i hanske med den
reflektionslösa tillväxtfilosofi som presenterats. I likhet med övriga delar av
Link-projektet plockas broförslaget fram än en gång som den stora arbetsskapande
satsningen i en krisdrabbad region.

När Uddevallaområdets innevånare chockades av beslutet om varvsnedläggningen
användes löften om motorvägssatsningar för att blåsa under
uppfattningen att jobb skall skapas till vilket pris som helst. När nu också
Malmöregionens redan höga arbetslöshet ytterligare förvärras kommer
starka krafter att verka för att broprojektet förverkligas genom att ett visst
antal arbeten kan skapas på kort sikt.

Efter åratals utredande om Öresundsförbindelserna har ännu ett förslag
presenterats, vilket dock lyfts ut ur budgetpropositionen i avvaktan på en
regeringsöverenskommelse med Danmark. Den senare förutsätter att folketinget
först tar beslut om en fast förbindelse över Stora Bält. Något sådant
beslut har ännu inte fattats. Även denna fråga ingår som ett delprojekt i
Gyllenhammars länk.

10

Nordiska Investeringsbanken Mot. 1985/86

Nordiska rådet har genom den antagna rekommendationen i Reykjavik om
handlingsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsättning överlåtit åt
Ministerrådet att utreda frågan om en ny låneordning (UNI) inom Nordiska
Investeringsbankens verksamhet.

Den särskilda låneordning som därefter tillskapats innebär att Nordiska
rådet från att ha fungerat som parlamentariskt rådgivande församling nu
genom sambandet med Ministerrådet kan styra nationella investeringsprojekt.

Självfallet kan väginvesteringar göras med hjälp av en sådan nämnd
låneordning, vilken nu också omnämns i budgetpropositionen. Men varför
just till en motorväg som näringslivets mäktigaste män vill ha men som
vägverket aldrig prioriterat?

I budgetförslaget sägs dels att motorvägen mellan Stenungsund och
Uddevalla beräknas till 300 miljoner mer än som angivits i Nordiska rådets
handlingsplan, dels att det lån som skall finansiera motorvägen inte kommer
att belasta statsbudgeten förrän på 1990-talet. På sikt måste trots allt festen
till storfinansens ära betalas.

Motståndet mot ScanLink

På försommaren 1985 fanns ett organiserat motstånd mot planerna på
ScanLink-projektet. På Svenska Naturskyddsföreningens årsmöte var det
den stora frågan och liksom för Fältbiologerna, Miljöförbundet och regionala
och lokala motståndsgrupper gällde det att informera om konsekvenserna
för miljön. Flertalet protesterande rörelser har också pekat på en odemokratisk
handläggning av vägplaneringen särskilt beträffande den kontroversiella
vägsträckan i Bohuslän.

Inom socialdemokratin finns också ett starkt motstånd mot förslagen om
motorvägsbyggen, Öresundsbro och starkt ökad trafik. I det miljömanifest
som Socialdemokratiska kvinnoförbundet, SSU, Broderskapsrörelsen och
Unga Örnar antog sommaren 1985 finns en kraftig markering mot den trafikoch
transportpolitiska inriktning som ScanLink företräder.

På senare tid har också spänningar inom regeringskretsen i frågan om
ScanLink antytts. En av regeringens miljöpolitiskt sakkunniga anser t. ex. att
”förslaget är otidsenligt ur miljösynpunkt”. Med hänvisning till kostnaderna
har dessutom kommunikationsministern uttalat att motorvägen St HögaUddevalla
kan komma att omprövas.

I och med riksdagsbeslutet från den 18 december om miljöaspekter på
landets vägpolitik har motståndarna till ScanLink och ökad bilism i storföretagens
anda fått ytterligare stöd för sina krav.

Riksdagsbeslutet den 18 december 1985

Riksdagen beslutade i december förra året om skärpta krav för avgasrening
för personbilar m. m. Riksdagen deklarerade att ökade transporter på
järnvägen är av stor betydelse från miljösynpunkt. För första gången anläggs

dessutom viktiga miljöaspekter på vägpolitiken. Mot. 1985/86

Riksdagen har beslutat att förslag till stora resurskrävande motorvägssys- T260
tern, vilkas syfte är att prioritera landsvägstrafiken, måste bli föremål för en
omsorgsfull och kritisk prövning. Miljöaspekterna skall enligt samma beslut
särskilt beaktas i vägplaneringen fram till 1997.

Med detta helt nya synsätt står det klart att varje etapp av ScanLinkprojektet
som innebär en ”prioritering av landsvägstrafiken”, typ motorvägsbygget
St Höga-Uddevalla, strider mot riksdagsbeslutet och måste
dömas ut av miljöskäl. Detsamma måste gälla Öresundsbrosatsningar enligt
vårt sätt att se.

Volvomakt och övernationella förbund

Gyllenhammar drömmer om motorvägar. En del tror att han ha någon slags
världsförbättrande syften med sina visioner. Andra vet att han är bilförsäljare.
Det vore tjänstefel av honom att inte kräva satsningar på bilism. (Ur
förbundstidningen HAMNARBETAREN)

Under det senaste året har det bland socialdemokrater höjts röster för att
få tillstånd en samhällspolitisk och ideologisk debatt om den nya typ av
ekonomiska och politiska makteliter som växt fram i Sverige. Ett exempel är
Olle Svennings bok Älska makten som pekar på de korporativistiska drag
som finns genom allianser mellan män i toppositioner inom arbetarrörelsen fackförbunden
och socialdemokratin, samt näringslivet. Gyllenhammars väg
är ett tillspetsat exempel på detta och sammanfaller helt med finansministerns
planer för framtiden i Sverige, den s. k. tredje vägen. Den tredje vägen
bär alltså korporativistiska drag. I kommentarerna till årets statsverksproposition
har det sagts att en borgerlig regering aldrig skulle ha vågat utmana
arbetarrörelsen så som nu skett.

Förspelet till och lanseringen av idén med Scandinavian Link-projektet är
ett av de grövsta exemplen från Sverige av i dag på det odemokratiska spel
som bedrivs över de förtroendevalda riksdagsledamöternas huvuden. Endast
inom brödraskapet mellan representanter för topparna inom bilindustrin,
regeringen, fackföreningsrörelsen och bankvärlden tillåts en diskussion om
för folket avgörande frågor till dess att strategin anses så förankrad bland ett
antal utvalda att massmedia kan lätta på förlåten. När massmedia presenterar
sin bild av spelet för folket, framställs storfinansens främsta företrädare
som visionärer med känsla för landets och människornas behov. Gyllenhammars
handlingsinriktade strategi och samarbetsvilja visas upp som ett
exempel på bärkraften i socialdemokratins snedvridna filosofi att det som är
bra för Volvo är bra för löntagarna. P G Gyllenhammars olika uttalanden
från välbesökta presskonferenser citeras i pressen som om ingen journalist
kommit på tanken att kejsaren - doktor Gyllenhammar - framträtt utan
kläder. Ingen TV-reporter har hittills vågat utropa några utmanande
meningar om kejsarens nya kläder.

Och ändå har företagsledaren enligt en rad citat i riksmassmedia bjudit på
rikliga tillfällen. När den kapitalistiska profithungern dammas av kan det låta
som följer ur Gyllenhammars mun:

Själv tror jag att det finns ett stort intresse för Norden och vi genomför just nu
en opinionsundersökning för att se om det är fallet. Scandinavian Link är inte
bara ett rejält och handfast projekt - det är också symboliskt, det ska binda
oss närmare varandra. Begreppet Norden har mindre med geografi och mer
med känslor att göra. Det vore bra med en ny nordisk folkrörelse. 12

Medan Volvochefen framträder med ett falskt och uppblåst patos håller sig Mot. 1985/86
de nordiska statsministrarna blygsamt i bakgrunden trots att ministerrådet T260
backat upp det forna Roundtable-förslaget i sin nordiska tappning. Vår egen
finansminister, Kjell-Olof Feldt, har också visat upp en mer rättvisande
framtoning än brodern Gyllenhammar då han rest runt i Europa för att sprida
dennes visioner om ett nytt Europa i Thyssen- och Siemensbrödernas smak.

Feldt var i dessa sammanhang uppfriskande öppenhjärtig i pressutskicken.

Finansministerns gåpåaranda fungerade ända till dess att miljörörelsen
började sätta sig in i och ifrågasätta Gyllenhammars och Feldts väg.

Informationen från Svenska naturskyddsföreningen, Fältbiologerna, Miljöförbundet
och Motlänken om att ett nytt motorvägssystem skulle påskynda
skogsdöd och naturskövling kom att leda till en propagandistisk helomvändning
inom regeringskretsen. På senhösten 1985 var motståndet mot ScanLink-projektet
så pass starkt att den nyvalde kommunikationsministern,

Sven Hulterström, tillika ledamot i Volvos styrelse, helt frankt förnekade att
regeringen någonsin diskuterat frågan - ja, att man inte ens haft anledning att
göra det!

Ministerrådets och Nordiska rådets roll när det gäller att försöka baxa
Gyllenhammars projekt till seger är märkligt och strider såvitt vi vet mot
dessa organs traditionella arbetsmetoder. Den som med ärliga syften värnar
om ett ökat nordiskt parlamentariskt samarbete borde först och främst sträva
efter att olika förslag får en folklig förankring i resp. land.

När det gäller Scandinavian Link har en hel rad herrklubbar och
klassamarbetsorgan byggts upp och använts för att få projektet i hamn. Det
mest famösa skrytet över dessa lyckade satsningar har chefen för försvarets
materielverk, Carl-Olof Ternryd, stått för. Ternryd, som tillsatts som
ordförande i den s. k. styrgruppen för ScanLink, är också ordförande i
Svenska vägföreningen, Bilindustriföreningen och dessutom styrelseledamot
i byggkoncernen Skånska.

Ternryd stoltserade i samband med ett jubileumsföredrag på Tekniska
högskolan i Stockholm med sina insatser för ScanLink, vilka ansågs ha
forcerats med hjälp av ”en biåslampa i rumpan på politikerna”. Vilka
politiker, eller vilkas rumpor som utsatts för Ternryds behandling i denna
första omgång i ”beslutsprocessen” ger sig självt: de mest offensiva häckarna
på det svenska finansdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts föreslås

1. att riksdagen under hänvisning till beslut med anledning av
jordbruksutskottets betänkande 1985/86:11, i vad avser miljöaspekter
som bör anläggas på vägpolitiken, som sin mening ger regeringen till
känna att den utbyggnad av E 6 som går under namnet Scandinavian
Link ej bör komma till stånd och att Västkust- och Bohusbanornas
kapacitet utbyggs,

2. att riksdagen uttalar att en plan för upprustning av E 6 ur

13

trafiksäkerhetssynpunkt bör utarbetas och genomföras i enlighet med
vad som anförs i motionan,

3. att riksdagen avslår proposition 1985/86:100, bil. 8, kommunikationsdepartementet,
B 3, byggande av statliga vägar, i vad avser
motorväg E 6 mellan Varberg och Långås i Hallands län,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för
bevarande och utbyggnad av transocean trafik och kustsjöfart.

Stockholm i januari 1986

Mot. 1985/86
T260

Lars Werner (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)
Viola Claesson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

14