Särskilda arbetsmarknadsåtgärder för personer över 55 år

Motion 1997/98:A245 av Ulla Wester-Rudin (s)

Ingen enstaka åtgärd är tillräcklig för att nå målet om en halverad arbetslöshet. Inte heller finns det någon patentlösning mot främlingsfientlighet.

Arbetskraft över 50 år och invandrare har ett gemensamt; båda grupperna möts med misstänksamhet och förutfattade meningar. En person av utländsk härkomst och som dessutom ingår i gruppen 55-plus möts naturligtvis av dubbel diskriminering.

För att komma ifråga för de särskilda arbetsmarknadsåtgärderna som inrättats för personer över 55 år krävs att arbetslöshetsersättning utgår. Invandrare, som ju ofta inte haft möjlighet att kvalificera sig för denna ersättning, ställs således utanför.

Ett allt tydligare främlingsförakt är skrämmande på många plan. Argumenten är ofta irrationella och bygger på rädsla och okunskap. Det framstår klart att olika grupper, som alltför ofta lever parallellt med varandra, behöver komma samman på ett naturligt sätt. En liten pussselbit kunde läggas genom att ändra villkoren för 55-plus-åtgärderna.

På våra sjukhus och andra vårdinrättningar finns vårdtagare som är i stort behov av att få samtala och umgås med personer med samma modersmål. Våra skolor behöver rastvakter och vaktmästare. Nog vore det en fördel om barn och ungdomar kunde få större möjligheter att möta skol- och dagispersonal som är lite äldre och dessutom har en annan kultur att berätta om.

Det finns naturligtvis många andra områden där 55-plus skulle kunna ge dubbeleffekt om a-kasseregeln ändrades. Genom omfördelning av medel torde den föreslagna åtgärden vara kostnadsneutral.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över regelverket för de särskilda arbetsmarknadsåtgärder som inrättats för personer över 55 år.

Stockholm den 2 oktober 1997

Ulla Wester-Rudin (s)