Särkullbarns rätt till att få ut arv

Motion 2002/03:L237 av Per Rosengren m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till en utredning så att regelsystemet utformas på så sätt att både särkullbarnens och den efterlevandes intresse bättre tas till vara.

Motivering

Särkullbarns rätt att utfå sitt arv vid förälders död kan i vissa fall skapa problem för den efterlevande makan/maken. Framför allt gäller det när tillgångarna i dödsboet i huvudsak består av värdet på en fastighet som utgör den efterlevandes bostad. I de fallen kan den efterlevande bli tvungen att sälja fastigheten och principen om att få sitta i orubbat bo rubbas. Parets gemensamma barn har inte rätt att kräva ut sin del av arvet just med hänvisning till principen om orubbat bo.

Den bakomliggande argumentationen för dagens regelsystem är att särkullbarnens del av arvet ska garanteras genom rätten att få ut arvet vid förälderns död. Om samma regler som gäller för de gemensamma barnen skulle gälla för särkullbarnen finns risk för att arvet skulle kunna försvinna, genom gåvor och andra transaktioner.

Det vore önskvärt om ett regelsystem utformades på så sätt att både särkullbarnens och den efterlevandes intresse togs tillvara. Detta kan ske genom att särkullbarnen inte har rätt att få ut sin del av arvet förrän den efterlevande avlider, samtidigt som deras arvsrätt garanteras genom införande av någon form av bankgaranti. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 15 oktober 2002
Per Rosengren (v)
Mats Einarsson (v)	Siv Holma (v)
Peter Pedersen (v)	Tasso Stafilidis (v)
Rossana Valeria D (v)	Alice Åström (v)