Samordning av sjukersättning och pension för tjänstepensionärer

Motion 1984/85:2251 Gullan Lindblad och Siri Häggmark

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1984/85
2251-2256

Motion

1984/85:2251

Gullan Lindblad och Siri Häggmark

Samordning av sjukersättning och pension för tjänstepensionärer

Ur vår motion 1982/83:261 ”saxar” vi följande:

Pensionsåldern för ålderspension är enligt lagen om allmän försäkring
65 år med möjlighet till förtid resp. uppskjutet uttag.

Inom det statliga området tillämpas varierande pensionsåldrar (45 — 65
år).

Enligt nu gällande regler kan en person, som inte uppnått åldern för
allmän ålderspension eller uppbär hel förtidspension, kvarstå som aktivt
arbetssökande. Vederbörande får därvid ersättning från arbetslöshetskassa
i 300 dagar före 55 års ålder, i 450 dagar därefter, innan utförsäkring
sker. Detta utöver en pension, som vanligtvis är 65 — 70 % av den tidigare
lönen.

Så länge denne pensionär står som arbetssökande kvarstår han/hon
även i sjukpenningklass och kan vid sjukdom i princip få hel sjukpenning
ända fram till 65-årsåldern.

Pensionären i fråga får rätt till sjukpenning baserad på den tjänst vederbörande
lämnat. Sjukpenningen skall ersätta förlorad arbetsförtjänst, men
i detta fall får vederbörande alltså rätt till sjukpenning utöver sin pension.

Ur motionen ”saxar” vi vidare:

I en tid med alltför höga statsutgifter och stigande budgetunderskott
måste alla offentliga utgifter prövas noga. Det framstår inte som försvarbart
i dagens ekonomiska läge att en person som har full pension från sitt
tidigare arbete samtidigt skall kunna uppbära arbetslöshetsunderstöd och
ha möjlighet till hel sjukpenning

De ekonomiska resurser, som står till buds på det sociala och arbetsmarknadspolitiska
området, måste prioriteras för dem som har verkliga
behov därav. Vi har inte råd med någon ”lyxkonsumtion”. Värdefulla
sociala trygghetssystem får inte heller leda till missbruk.

Ändrade regler på de områden som vi redovisar i motionen kan bespara
staten utgifter på åtskilliga miljoner, som kan användas till förmåner för
dem som verkligen behöver dem.

På grundval av de i motionen påtalade förhållandena yrkade vi att
riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till ändrade regler för
personer, som pensionerats före 65 års ålder, så att sjukpenning resp.
arbetslöshetsersättning ej skulle utgå samtidigt med tjänstepension.

Vad hände med motionen?

På grundval av yttranden från bl. a. AMS, LO, TCO och SAF avslogs
motionen med motiveringen att ”motionsförslaget i det väsentliga vilar på
en missuppfattning av gällande regler”. (AU:s betänkande 1983/84:7.)

Av riksrevisionsverkets revisionsrapport (Dnr 1983:600) framgår följande:

1 Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2251 — 2256

Mot. 1984/85:2251

2

De tjänstemän, bl. a. i statlig verksamhet, som haft sjuklön vid sjukdom
förlorar denna förmån i samband med att de ålderspensioneras enligt
tjänstepensionsreglerna och i stället träder den allmänna försäkringens
sjukpenningregler in, fram till den allmänna ålderspensioneringen. Det
finns inte några statistikuppgifter eller andra sammanställningar som belyser
sjukfrånvaron, utbetalda sjukpenningersättningar m. m. för ”yngre”
tjänstepensionärer.

Med sjukpenninggrundande inkomst (SGI) avses inkomst av anställning
eller inkomst av annat förvärvsarbete (AFL 3:1). RFV har senast i
cirkulärskrivelse den 20 april 1976 till de allmänna försäkringskassorna
meddelat anvisningar för hanteringen av tjänstepensionärernas SGI. Kassorna
är första beslutsinstans i sjukpenningärenden. RFV framhåller att
försäkringskassan så snart som den får kännedom om att en försäkrad
skall lämna sin anställning med tjänstepension skall sända ut en förfrågan
om beräknad framtida inkomst av förvärvsarbete. Av skrivelsen framgår
vidare att för den som inte har för avsikt att stå kvar i förvärvslivet sedan
han erhållit tjänstepension skall SGI ändras till 0 eller om villkoren härför
uppfylls SGI-placeras som hemmamake. För den som vill arbeta föreskrevs
i nämnda cirkulärskrivelse följande:

För försäkrad, som slutat sitt arbete men har för avsikt att kvarstå i
förvärvslivet (visat t. ex. genom att han anmält sig som arbetssökande hos
arbetsförmedlingen), skall SGI fastställas till belopp som motsvarar den
försäkrades vid pensionsavgången beräknade framtida inkomst av förvärvsarbete.
Vad nu sagts skall även gälla försäkrad, som är sjukskriven
vid pensioneringstillfället.

RFV har sedermera givit ut föreskrifter (RFFS 1981:5, 3 § 4) för SGIberäkningen
för dem som förlorar sitt arbete men vill stå kvar i arbetslivet.
Föreskriften lyder som följer:

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten skall ej sänkas och
får anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för
försäkrad

4. som är arbetslös före ingången av den månad varunder han fyller 65
år och är anmäld som arbetssökande på arbetsförmedling samt är beredd
att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten;

Av domar i försäkringsrätt och i något fall i försäkringsdomstolen
(nuvarande försäkringsöverdomstolen) framgår att den tjänstepensionär
som anmäler sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i direkt anslutning
till pensioneringstillfället — i överensstämmelse med RFFS
1981:5 — får behålla den SGI han haft som yrkesverksam närmast före
pensioneringstillfället. Den tjänstepensionär, däremot, som anmäler sig
som arbetssökande först efter någon tid, 0-klassas eller om villkoren härför
uppfylls hemmamakeplaceras.

Mot. 1984/85:2251

3

Får tjänstepensionären ett arbete och därmed faktiska förvärvsinkomster,
påverkar denna inkomst SGl-placeringen — i fall A — endast för det
undantagsfall inkomsten överstiger den tidigare slutliga inkomsten som
yrkesaktiv. I fall B däremot är det den nya förvärvsinkomsten som grundar
SGI-placeringen. Vad som senast anförts gäller även för den som uppbär
allmän ålderspension — endast faktisk inkomst är SGI-grundande.

F. n. saknas i ett flertal regioner reella förutsättningar att ge arbete åt
arbetssökande tjänstepensionärer med ålderspension. Den pensionär som
ställer sig till arbetsmarknadens förfogande kommer i praktiken sällan att
erbjudas arbete. Arbetsförmedlingarnas arbete planeras och bedrivs med
tonvikt på långtidsarbetslösa och arbetssökande under 25 år, medan arbetssökande
pensionärer ges lägsta förtur i förmedlingsarbetet. De arbetssökande
pensionärerna förs till den grupp arbetssökande vars arbetskraftsutbud
är så svårbedömt och/eller begränsat i tiden att förutsättningarna
för åtgärder är mycket begränsade. RRV har i en nyligen avgiven revisionsrapport
Arbetssökande och deras kontakter med arbetsförmedlingen (dnr
1982:975) gjort bedömningen ”att arbetsförmedlingarnas kontrollfunktion
för denna grupp sannolikt får en mycket liten praktisk betydelse särskilt i
regioner med hög arbetslöshet”.

1 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring föreskrivs (21 §2) att
”rätten till ersättning upphör, när den försäkrade börjar uppbära ålderspension
med en tjänstetidsfaktor som uppgår till 0,8 eller mer och pensionen
utgår på grund av förvärvsarbete”. Bestämmelsen, som trätt i kraft den
1 juli 1982, innebär att den som före 65 års ålder uppbär ålderspension i
form av tjänstepension, som grundar sig på ett inte oväsentligt antal
tjänsteår, inte har rätt att samtidigt uppbära ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetssökande tjänstepensionärer med hel ålderspension får
således inte någon arbetslöshetsersättning. För den som har reducerad
tjänstepension kan däremot arbetslöshetsersättning bli aktuell. Ersättning
kan då utgå för den del av inkomstbortfallet som inte kan anses täckt av
pensionen.

Blir den arbetssökande tjänstepensionären sjuk utgår dels oavkortad
tjänstepension, dels sjukpenningersättning enligt AFL:s regler. Tjänstepensionsförmånerna
är således inte samordnade med de allmänna sjukpenningförmånerna.
(Undantaget personer som uppbär sjukpenning vid
tidpunkten för tjänstepensionering i form av statlig sjukpension.) Sjukpenningen
skall ersätta en reell inkomstförlust. I dessa fall har dock pensionären
inget reellt inkomstbortfall. För en pensionär i vanliga inkomstlägen
rör det sig här om en kompensation på minst 165 % av slutlönen.

Under senare år har det, som en följd av sjunkande reallöner och
värdesäkrade pensioner, inte varit ovanligt att tjänstepensionen efter några
år överstiger lönen för de fortfarande yrkesverksamma. Pensionärens
ersättning vid sjukdom kommer då i stort sett att motsvara en dubblering
av den aktuella lönen i yrket. Det bör dock observeras att både pensionen

1 * Riksdagen 1984/85. 3 sami. Nr 2251 -2256

Mot. 1984/85:2251

4

och sjukpenningen inkomstbeskattas.

Som nämnts finns för närvarande fler än 33 000 tjänstepensionärer i
åldrarna 55—64 år. RRV har sökt skapa sig en uppfattning om i vad mån
dessa tjänstepensionärer faktiskt använder sig av den ovan redovisade
möjligheten att bibehålla samma ekonomiska skydd vid sjukskrivning
efter pensioneringen som under den yrkesverksamma tiden. I detta syfte
har RRV undersökt inplaceringen i sjukpenninggrundande inkomst (SGI)
för samtliga statliga tjänstepensionärer som pensionerats vid 63 års ålder
och som fick sin avtalsgrundade ålderspension beviljad under första halvåret
1983. RRV:s undersökning visar att en betydande del, ca 200 av totalt
800 eller omkring 25 %, av dessa tjänstepensionärer var arbetssökande vid
arbetsförmedlingen. I vilken utsträckning dessa pensionärer är reellt arbetssökande
låter sig svårligen bedömas.

RRV har i anslutning till studien av pensionärernas SGI även sökt få en
bild av sjukskrivningsfrekvensen för den aktuella pensionärsgruppen. Vad
som framkommit ger inte underlag för att dra slutsatsen att den studerade
gruppen har ett sjuktal som markant skiljer sig från vad som är vanligt
inom de aktuella åldersgrupperna.

RRV konstaterar att endast en viss del av tjänstepensionärerna, inom
den studerade gruppen, ställer sig till arbetsmarknadens förfogande. Skälen
härtill kan vara flera. Ofullständig kunskap om gällande regler och
avtal kan vara en orsak. En annan kan vara att en del pensionärer väljer
att avstå från att fullt ut utnyttja förmånssystemen. RRV vill heller inte
utesluta att en mer spridd information om tolkning och tillämpning av
gällande regler och avtal skulle ha kunnat föra med sig ett ökat förmånsutnyttjande.

RR V:s bedömning
(kursiverat av motionärerna)

”RRV har granskat sjukpenningersättningen till arbetssökande tjänstepensionärer
med ålderspension (55 — 64 år). RRV kan konstatera att det
f. n. i praktiken sällan finns några hinder för den tjänstepensionär med
ålderspension att fram till tidpunkten för den allmänna pensionsåldern mer
eller mindre reellt ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Genom att
anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen utan verklig möjlighet
att få och därmed utan att behöva ta anvisat arbete, kan pensionärer tillförsäkra
sig rätten till sjukpenningersättning vid sjukdom. Eftersom lämpligt
arbete kan erbjudas endast i undantagsfall kan sällan någon verklig prövning
göras av om de i försäkringens mening står till arbetsmarknadens
förfogande. Sjukpenning utgår i dessa fall utan att pensionären har någon
reell inkomstförlust. RR Vs undersökning tyder på att omkring 1/4 av de
statliga tjänstepensionärerna är arbetssökande, normalt utan att erbjudas
anställning.

Mot. 1984/85:2251

5

RRV noterar att de arbetssökande tjänstepensionärerna i samband med
sjukdom kompenseras med ca 165 % av sin slutlön från den yrkesaktiva
tiden. Pension och sjukpenning utgår båda oavkortade eftersom förmånerna
inte är samordnade. Ersättningen utbetalas inom ramen för gällande
författningsbestämmelser och kollektivavtal.”

Riksrevisionsverket har också angett tänkbara problemlösningar. Förslagsvis
kan faktisk förvärvsinkomst grunda sjukpenningersättningar och
hemmamakeförsäkringen till tjänstepensionärer slopas eller också kan
förmånsbelopp från allmän sjukförsäkring och tjänstepensionssystem
samordnas helt.

Efter RRV:s rapport torde det framstå klart att det inte råder någon
missuppfattning i denna fråga och att nu rådande system bör ändras!

Frågan bör inte ”begravas” i någon utredning utan en ändring bör ske
ganska omgående.

Med stöd av ovan sagda föreslår vi åter*

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrade bestämmelser
för personer som pensionerats före 65 års ålder, så att
sjukpenning ej kan utgå samtidigt med tjänstepension.

Stockholm den 25 januari 1985

GULLAN LINDBLAD (m) SIRI HÄGGMARK (m)

* Se även motion 1984/85:2252.