Samlingslokaler

Motion 2000/01:Kr518 av Peter Pedersen (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om
kommuners skyldighet att ansvara för tillgången på allmänna
samlingslokaler i enlighet med vad i motionen anförs.
Bakgrund

En förutsättning för ett demokratiskt samhälle är att det finns
platser för människor att mötas på, där vi kan debattera och
diskutera, lyssna på föreläsningar, ordna studiecirklar, spela
teater och musik, gymnastisera och utöva olika sorters fysisk
aktivitet, dansa och sjunga eller varför inte ordna en
poesitävling som i Rinkeby Folkets Hus? Om människor
verkligen ska kunna mötas, utan avseende på ålder, på klass
och ekonomiska tillgångar, krävs det, särskilt i vårt nordliga
klimat, att samhället garanterar tillgången till
samlingslokaler med låg eller ingen hyra.

Demokratiberedningen, under ordförandeskap av förra statsrådet Bengt
Göransson, har också poängterat samlingslokalernas viktiga roll i en
demokrati. I utredningens slutdokument står det exempelvis på s. 245 att stat
och kommun "bör värna mötesfriheten genom att exempelvis se till att det
finns billiga och lämpliga lokaler".

Bibliotekslagen garanterar att varje kommun ska ha ett bibliotek med
gratis utlåning av böcker. Biblioteken är bra träffpunkter, som har en viktig
roll i det offentliga samtalet. Ibland, men inte alltid, har de också en
samlingslokal. I alla kommuner finns skolor vars lokaler kan eller bör kunna
användas för annat än skoländamål på kvällar och helger. Det gör de också på
de flesta håll. Allt högre hyror och debiterade vaktmästararvoden gör dock att
många föreningar inte har råd att använda lokalerna. Till detta tillkommer att
skolorna, särskilt de äldre, inte är byggda med tanke på andra behov än den
klassiska skolundervisningens, klassrum och aula går inte att möblera om för
tillfälliga behov. Atmosfären av skola gör dessutom att många ungdomar har
svårt att tänka sig att tillbringa en kreativ och inspirerande fritid i dessa
lokaler. Det framgår också av Ungdomsstyrelsens nyligen gjorda utredning
om ungdomsföreningars tillgång till lokaler, Utrymme att mötas, att det är
ytterst sällan som de idéburna ungdomsföreningarna efterfrågar eller utnyttjar
skollokaler. Även om nya skolor byggs på ett annat, mer flexibelt sätt än de
gamla, kommer skolan alltid i första hand att vara en arbetsplats för elever
och skolpersonal och behöva anpassas till dessas krav.

Nu är det givetvis inte enbart ungdomar som behöver lokaler att träffas i -
det gör människor i alla åldrar. Det är en viktig uppgift för samhället att se
till
att det också finns platser där man på ett naturligt sätt kan träffas över
generationsgränserna.

Det finns i dag ca 3 000 allmänna samlingslokaler i landet som handhas
inom den s.k. sociala ekonomin, det vill säga drivs av ideella föreningar
(Folkets Hus, Våra Gårdar, nykterhetsrörelsens lokaler, bygdegårdar). Det
innebär att lokalstöd till dessa är ett billigt sätt för samhället att
tillhandahålla
samlingslokaler för allmänheten. Enligt muntlig uppgift från en forskare vid
kulturgeografiska institutionen vid Göteborgs universitet startar dessutom
merparten av allt nyföretagande med en kulturaktivitet i en allmän
samlingslokal.

Vad som händer nu, runt om i landet, såväl i storstädernas ytterområden
som i mindre samhällen, är att kommunerna drar in på stödet till
samlingslokalerna. I exempelvis Munkfors i Värmland anser man sig behöva
ta bort lokalstödet för att få tillgång till statens stöd till fattiga kommuner.
I
flera Stockholmsförorter drar kommunen in på bidraget till Folkets Hus, och
från Medborgarhuset på Söder flyr ungdomsföreningarna när den borgerligt
styrda kommunen planerar att använda lokalerna till ett idrottsmuseum.
Liknande exempel kunde tas från hela landet. I glesbygden är det inte minst
kvinnorna som drabbas, eftersom de mer sällan än männen är bilburna.

Det bör dock i det här sammanhanget konstateras att landsbygden och de
mindre orterna oftast har en bättre tillgång till lokaler än de större städerna.
Och storstädernas kärnor är bättre försedda med lokaler än ytterområdena, där
det ofta finns en koncentration av hushåll med dålig ekonomi och låg social
status.

Rapporten Utrymme att mötas visade också att samtliga undersökta
religiösa föreningar hade tillgång till lokal, medan fler än var fjärde
handikappförening och var femte invandrarförening saknade lokal.

Det krävs att vi återigen, som i läsarrörelsens och arbetarrörelsens
barndom, börjar slåss för offentliga och gemensamma lokaler dit alla är
välkomna. Det handlar om åsiktsfrihet och mångfald, om jämställdhet mellan
könen och jämlika rättigheter för funktionshindrade, det handlar om att olika
generationer ska ha tillfällen att träffas, om integration och utbyte mellan
olika kulturer. Det handlar om människors rätt till en meningsfull, aktiv
fritid.
Det handlar om demokratin. Ingen annan än samhället kan ta det ansvaret.

Förslaget

Precis som vi har en lag om att kommunerna är skyldiga att
hålla med bibliotek, bör det stiftas en lag som innebär att
varje kommun, i förhållande till sitt invånarantal, är skyldig
att hålla med allmänna samlingslokaler. Om bibliotekslagen
inte funnits skulle i dag med säkerhet många kommuner
ansett sig inte ha råd att hålla sig med bibliotek, eller så
skulle boklånen ha belagts med avgifter enligt precis samma
mönster som det vi i dag ser när det gäller
samlingslokalerna.

Vänsterpartiet är mycket medvetet om att kommunernas ekonomi på
många håll är mycket dålig, dock inte överallt. Ålägger staten kommunerna
nya uppgifter måste pålagan också följas av möjlighet till kompensation.
Denna fråga måste beaktas när underlag för lagförslaget tas fram. Kommuner
med bra skatteunderlag kan säkert klara uppgiften utan extra stöd, medan
fattiga kommuner, där lokalerna ofta saknas mest och behövs bäst, inte klarar
det. Regeringen bör också i detta sammanhang överväga vilka direktiv som
ska utfärdas för att stödet ska komma att användas på avsett sätt och i
demokratisk anda. Givetvis ska kravet på samlingslokaler, med låg eller ingen
avgift, gälla endast icke-kommersiell verksamhet.

Vi vill således att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning
innebärande att varje kommun ska ha ansvar för att det, avgiftsfritt eller mot
en rimlig bokningsavgift, finns samlingslokaler för grupper och föreningar i
kommunen. Omfattningen bör stå i förhållande till kommunens resp. ortens
invånarantal och det bör finnas utrymme och rep-lokaler för såväl
musikgrupper som andra kultur- och studiegrupper, för fysiska aktiviteter och
för föreningssammankomster och större samlingar som exempelvis
teater/dans/musikevenemang, föreläsningar och politiska möten.

Stockholm den 4 oktober 2000

Peter Pedersen (v)