Samarbetssamtal vid skilsmässo- och vårdnadstvister
Motion 1986/87:l419 Stig Gustafsson m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1986/87:L419
Stig Gustafsson m. fl. (s)
Samarbetssamtal vid skilsmässo- och vårdnadstvister
Antalet skilsmässor är för närvarande drygt 20000 per år. I omkring två
tredjedelar av de upplösta äktenskapen finns barn under 18 år. Det betyder
25 000 nya skilsmässobarn varje år. Det totala antalet barn, som får vara med
om att föräldrarna separerar, är emellertid okänt, eftersom statistik saknas
över antalet upplösta samboförhållanden. Mer än hälften av skilsmässobarnen
har efter något år förlorat kontakten med en av föräldrarna.
Modern skilsmässoforskning har visat, att det avgörande för barnens
fortsatta utveckling inte är att föräldrarna skiljs utan hur skilsmässan
genomförs. När skilsmässan leder till höjd livskvalitet för föräldrarna och om
föräldrarna förmår hantera sina konflikter efter skilsmässan och bibehålla
eller utveckla ett gott föräldraskap kan barnet gå vidare i sin utveckling. Man
vet också att sättet att genomföra skilsmässan har stor betydelse för den
vuxnes fortsatta liv. Förlust av föräldraansvar och uttunning av relationen till
barnet är ett hot mot den vuxnes identitet och självkänsla. De vägledande
värderingarna, när ett äktenskap upplöses genom skilsmässa, bör därför vara
gemensamt föräldraansvar, jämlikhet mellan man och kvinna och bibehållna
barn-föräldrarelationer.
Utredningen Barnets rätt som hade till uppgift att undersöka vilka
möjligheter - utöver lagen om gemensam vårdnad — som skulle kunna
användas för att tillgodose barnets intresse i vårdnadsfrågor, föreslog i sitt
delbetänkande. Om föräldraansvar m. m. (SOU 1979:63), att alla kommuner
i princip skulle vara skyldiga att erbjuda s. k. samarbetssamtal till de
föräldrar som i domstol begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden
och som tvistade om vårdnaden och/eller umgänget om barnet. Kommunerna
skulle dessutom rekommenderas att erbjuda samarbetssamtal till föräldrar
vilkas konflikter ännu inte dragits inför rätta. Samtalen skulle vara hjälp
åt föräldrar att gemensamt och i samråd själva ta ansvar för beslut
beträffande vårdnads- och umgängesfrågan. Samtalen skulle vara frivilliga,
omfattas av samma sekretessbestämmelser som gäller för den kommunala
familjerådgivningen och ledas av personer med erfarenhet av relationsbehandling
av vuxna och med särskilda kunskaper om barn och barns behov.
Propositionen Om vårdnad och umgänge m. m. (prop. 1981/82:168) anslöt
sig beträffande målsättning och utformning av samarbetssamtal till utredningens
förslag. Däremot innehöll den inget förslag om samarbetssamtal som
ett obligatorium för kommunerna.
När föräldrabalken ändrades den 1 juli 1983 hade förslaget krympt till
möjlighet för tingsrätten att vilandeförklara ett mål i avvaktan på att
samarbetssamtal slutförts.
Efter 1983 har intresset för samarbetssamtal ökat både bland professionellt Mot. 1986/87
verksamma av olika kategorier: advokater, domare, socialarbetare, familje- L419
rådgivare, och föräldrar i skilsmässosituation eller med senare uppblossande
vårdnads- eller umgängeskonflikt. Initiativ har tagits till metodutveckling
och utbildning av samtalsledare. Erfarenheterna pekar mot utvecklingsmöjligheter
under förutsättning att samtalen leds av professionellt erfaren och
välutbildad personal — slutsatser som stöds av internationella erfarenheter.
Resurserna har emellertid inte ökat. Familjerådgivningen ansågs av
utredningen om barnets rätt ha de personella resurserna för samarbetssamtal
och utredningen BFU81 rekommenderade i sitt delbetänkande Familjerådgivning,
verksamhet och organisation (Ds S 1983:8) familjerådgivare som
handledare åt samtalsledare inom andra verksamheter. Utbyggnaden av
familjerådgivningen har emellertid avstannat. Flera landsting har t.o.m.
allvarligt övervägt nedläggning av redan etablerade byråer. Samarbetssamtal
riskerar att bli en pappersreform.
Den av riksdagen begärda utredningen om bidragsförskott och underhållsbidrag
bör i sina direktiv få till uppgift att närmare utreda frågor som rör
utbyggnaden av familjerådgivningen m. m. i enlighet med vad som anförts
ovan.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utredningen om bidragsförskott och underhållsbidrag bör utreda
huruvida frivilligt ingångna överenskommelser skapar bättre förutsättningar
hos föräldrar att fullfölja det ekonomiska föräldraansvaret
än beslut fattade av myndighet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landsting och kommuner bör ges ökade möjligheter att erbjuda
samarbetssamtal inom ramen för den landstings- eller primärkommunala
familjerådgivningen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stöd
bör ges till skilsmässoforskning och utveckling av metoder till hjälp åt
skilsmässofamiljer i enlighet med vad som anförts i motionen,1]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
utredningen om bidragsförskott och underhållsbidrag bör utreda vilka
besparingar som skulle kunna göras om ett större antal vårdnads- och
umgängeskonflikter löstes genom samarbetssamtal i stället för ett
juridiskt processande.
Stockholm den 27 januari 1987
Stig Gustafsson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)
Ingrid Andersson (s)
Hans Göran Franck (s)
Margareta Palmqvist (s)
11986/87:So277.
