Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1998/99:Fö204 av Åke Carnerö m.fl. (kd)

1 Inledning

Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild. Vi måste därför
finna de bästa lösningarna för att behålla vår fred och frihet och för att
kunna möta morgondagens utmaningar utan gårdagens låsningar. Den
säkerhetspolitiska kontrollstationen 1999 bör därför bli ett avstamp för
ett nytt försvarsbeslut utifrån ett folkförsvar med största möjliga
handlingsfrihet inför framtida hot.

Sverige skall utveckla sitt deltagande i det säkerhetspolitiska samarbete
som pågår i Europa. Medlemskapet i EU utgör en säkerhetspolitisk netto-
fördel. Svenskt medlemskap i Nato är för närvarande inte aktuellt men det
avtalade samarbetet mellan Nato och Ryssland (PJC), den planerade Nato-
utvidgningen österut med Polen, Tjeckien och Ungern och PFF-samarbetet
gör att vi måste vara beredda att förutsättningslöst pröva vår egen relation
till
Nato. Kristdemokraterna vill verka för en säkerhetspolitik som skapar
förtroendefulla förbindelser mellan länder och folk, en internationell
gemenskap med fredlig samexistens och rättvis fördelning.

Försvarets förmåga till anpassning är en central fråga för svensk
försvarspolitik. De minskningar som genomförts av förbandsverksamheten
har lett till brister när det gäller förmågan till långsiktig anpassning till
ett
förändrat omvärldsläge. Kristdemokraterna anser inte att den redovisning av
vår anpassningsförmåga som finns i propositionen svarar mot de krav som
riksdagen ställt.

I avvaktan på resultatet av den aviserade översynen av pliktsystemet
föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen höjs med fem kronor per dag.

Det är ett klart svenskt intresse att förmågan till samverkan med andra
länder kan utvecklas såväl genom teknisk anpassning och samövningar som
utbildningsmässigt. Arbetet med att åtgärda de brister som redovisas om
interoperabiliteten måste intensifieras.

Utvecklingen i vårt närområde liksom Sveriges medlemskap i EU har för
Kustbevakningens del inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till
sjöss för att klara den omfattande gräns- och sjöövervakningen, som omfattar
EU:s längsta yttre gräns. För att kunna möta ökade krav på gränskontroller
och miljöskydd till sjöss anser Kristdemokraterna att Kustbevakningens
resurser bör förstärkas.

2 Säkerhetspolitik

Det svenska försvaret har till uppgift att värna friheten och vår
försvarspolitik skall tillsammans med utrikes- och biståndspolitiken
verka fredsbevarande. Vi ska därför upprätthålla ett effektivt totalförsvar
som skyddar vårt territorium från kränkningar i fredstid och som
förhindrar väpnat angrepp eller frihetskränkande påtryckningar från
främmande makt. Angrepp skall kunna mötas var det än kommer ifrån
och hela landet skall försvaras. Långsiktigt skall vi upprätthålla en
betryggande totalförsvarsförmåga för att vår säkerhetspolitik skall bidra
till stabilitet i det nordeuropeiska området.

De fyra uppgifter för det militära försvaret som fastlades i Försvarsbeslut
96 har ett nära samband med dess förmåga att lösa den fundamentala
uppgiften att försvara vårt land mot väpnade angrepp. Även om den positiva
bedömningen av det säkerhetspolitiska läget, som gjordes inför försvars-
beslutet fortfarande gäller, kvarstår en grundläggande osäkerhet och
svårförutsägbarhet om utvecklingen på längre sikt. I Försvarsberedningens
säkerhetspolitiska delrapport inför 1998 års kontrollstation (Ds 1998:9)
anges "att det är nödvändigt att ha beredskap också för att dagens
gynnsamma säkerhetspolitiska läge i framtiden kan komma att försämras".
Vi måste därför fortsatt ha en stabil försvarsgrund för att kunna möta närtida
hot mot vårt land men också för att kunna bygga ut det vid omvärlds-
förändringar.

I rapporten framhålls vidare att även om öppna krig mellan länder har
blivit mindre vanliga kan sådana krig inte uteslutas, "de är tänkbara lokalt
eller regionalt både i Europa och i andra delar av världen". Det militära
försvarets verksamhet, planering och utveckling måste därför även i
fortsättningen präglas av att uppgiften att försvara landet mot väpnade
angrepp är det yttersta motivet för det militära försvarets existens. Denna
uppgift har en dominerande påverkan på totalförsvarets utformning och
verksamhet.

2.1 Säkerhetspolitik utan låsningar

Den kristdemokratiska övertygelsen om alla människors lika värde är vår
utgångspunkt för goda relationer, internationell stabilitet och säkerhet.
Genom det vidgade säkerhetsbegreppet får det konfliktförebyggande
samarbetet och insatser av humanitär och fredsfrämjande karaktär allt
större betydelse. Inom internationella organisationer diskuteras
säkerhetsintressen i ett brett perspektiv och insikten om de direkta och
indirekta sambanden mellan olika säkerhetsaspekter har ökat.

Dessa samband handlar bl.a. om positiv utveckling av miljö och ekonomi,
respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Därför vill Kristdemo-
kraterna verka för en säkerhetspolitik som skapar förtroendefulla för-
bindelser mellan länder och folk, en internationell gemenskap med fredlig
samexistens och rättvis fördelning. Tryggare och rättvisare samhällen
världen över främjar global stabilitet och fred.

Kristdemokraterna vill bl.a. betona följande:

- Sverige skall utveckla sitt deltagande i det säkerhetspolitiska samarbetet
som pågår i Europa. För att Sverige inte ska hamna i ett sämre
säkerhetspolitiskt läge när det europeiska säkerhetsmönstret förändras är
det viktigt att vi är med i de olika fora som finns för att kunna påverka
utvecklingen och därigenom tydliggöra vår vilja att ta aktivt ansvar för
Europas säkerhet. Målsättningen bör vara att Sverige är öppet för
medlemskap i alla de säkerhetsorganisationer som finns i Europa. Svensk
säkerhetspolitik skall inte låsas fast vid en linje i den nya och
svårförutsebara situation som råder.

- Det är ett klart svenskt intresse att förmågan till internationell
samverkan utvecklas såväl genom teknisk anpassning och samövningar
som utbildningsmässigt. Ökad interoperabilitet och fördjupat samarbete
med Nato stärker svensk säkerhet. Sverige bör delta i PFF-övningar med
enheter ur samtliga försvarsgrenar. Svenskt medlemskap i Nato är för
närvarande inte aktuellt men det avtalade samarbetet mellan Nato och
Ryssland (PJC), den planerade Natoutvidgningen österut med Polen,
Tjeckien och Ungern och PFF-samarbetet gör att vi måste vara beredda
att förutsättningslöst pröva vår egen relation till Nato.

- EU är av fundamental betydelse för säkerhet och stabilitet i Europa och
Sveriges medlemskap ger ökade möjligheter att verka för ett Europa
präglat av öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet.

- Sverige har ett intresse av att de hot, risker och påfrestningar som ryms
inom det vidgade säkerhetsbegreppet kan hanteras gemensamt med andra
länder i vårt närområde samt inom EU. Detta innebär att vårt
medlemskap i EU i sig utgör en säkerhetspolitisk nettofördel.

- Sveriges säkerhetsfrämjande samarbete med Estland, Lettland och
Litauen främjar regional säkerhet och stabilitet kring Östersjön. Stödet
till de baltiska ländernas uppbyggnad av totalförsvar och andra
säkerhetsfunktioner bör utvecklas och fördjupas. De baltiska staternas
integration i EU är av stor säkerhetspolitisk betydelse. Ett fördjupat
Östersjösamarbete kan bidra till långsiktig stabilitet genom ett vitt
förgrenat, fredligt samarbete mellan samtliga länder. Östersjöområdets
säkerhet måste utgöra en del i en alleuropeisk och transatlantisk
säkerhetsordning.

3 Nytt försvarsbeslut 1999

Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda hotbild. Flera olika
säkerhetsstrukturer har tillkommit i Europa med inriktning på ökat
samarbete. Vi måste därför finna de bästa lösningarna för att behålla vår
fred och frihet och för att kunna möta morgondagens utmaningar utan
gårdagens låsningar. Anpassnings- och återtagningsdoktrinen från
Försvarsbeslut 96, som bygger på att full krigsduglighet ska uppnås inom
tolv månader vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, är en central fråga
för försvarspolitiken. Försvarsmaktens långsiktiga styrka får inte
urgröpas. Detta måste beaktas och talar för ett helhetsgrepp vad gäller
försvarspolitiken i stället för att genom besparingar och ominriktningar
lappa, laga och senarelägga olika projekt. Den säkerhetspolitiska
kontrollstationen 1999 bör därför bli ett avstamp för ett nytt
försvarsbeslut utifrån ett folkförsvar med största möjliga handlingsfrihet
inför framtida hot.

4 En trovärdig försvarspolitik

Förmågan att leda försvarets olika delar under fredstida kriser och höjd
beredskap samt ytterst förmågan att möta ett angrepp mot hela landet har
en avgörande inverkan på hur väl försvaret kommer att kunna lösa sina
uppgifter. Hur dessa förmågor uppfattas av omgivningen påverkar
bedömningen av försvarets trovärdighet. Även försvarsviljan påverkas av
detta. Konsekvenserna av de beslutade besparingarna skapar otrygghet
för de totalförsvarspliktiga, den anställda personalen och personal inom
svensk försvarsindustri och kan på sikt leda till minskat förtroende för
försvaret. Inte minst gäller detta alla de medborgare som på frivillig bas
med frivilliga arbetsinsatser stöder försvaret. Försvarsmaktens personal
måste hållas väl underrättad om och känna delaktighet i pågående
förändringsarbete.

Det svenska försvaret måste vila på en stabil och trovärdig grund som ger
långsiktig styrka i en svårförutsebar framtid. Nuvarande försvarspolitik
riskerar att skapa en obalans mellan säkerhetspolitikens mål och total-
försvarets uppgifter och resurser.

5 Anpassning - en central fråga

Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för
svensk försvarspolitik. Grundorganisationen skall utgöra en bas för
tillväxt. Försvarsbeslut 96 betonade att anpassningsdoktrinen kommer att
vara i behov av ständig utveckling där regelbunden uppföljning och
utvärdering är viktiga ingångsvärden samt att riksdagen årligen bör följa
upp beredskapsläget (t.ex. behovet av repetitionsövningar) och överväga
behovet av förändrad inriktning.

Ett av de övergripande målen för Försvarsmakten är att "ha en beredskap
som medger att utvalda delar av Försvarsmaktens organisation inom ett år
efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap, organisation och
planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens förmåga långsiktigt
anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara framtida krav och
behov".

Regeringen bedömer nu att den kortsiktiga anpassningen inom ett år för
militärt försvar uppfylls av de delar av krigsorganisationen som omfattas av
detta krav. Tillståndet i krigsorganisationen är enligt regeringen godtagbart
men man menar att "förmågan att kunna uppnå full krigsduglighet inom ett
år med huvuddelen av krigsorganisationen har dock inte i alla avseenden
kunnat vidmakthållas på grund av minskningar i förbandsverksamheten,
vilket bl.a. påverkat officerarnas kompetens negativt." När det gäller försvar
mot väpnat angrepp skriver regeringen att "huvuddelen av förbanden kan
med tillräcklig säkerhet uppnå full krigsduglighet under en tolvmånaders-
period".

De minskningar som genomförts av förbandsverksamheten har lett till
brister när det gäller förmågan till långsiktig anpassning till ett förändrat
omvärldsläge. Kristdemokraterna anser inte att den redovisning av vår
anpassningsförmåga som finns i propositionen svarar mot de krav som
riksdagen ställt. Regeringen bör därför årligen i samband med budget-
förslaget i en särskild skrivelse utförligt redovisa sin utvärdering av dels
krigsdugligheten för det militära försvarets olika delar och förberedelserna
för att höja denna i ett ettårsperspektiv, dels en överblick över läge och
handlingsmöjligheter inom ramen för en mer långsiktig anpassningsdoktrin.

Svagheterna med anpassningsproblematiken berörs sällan. Studier måste
göras över vilka kritiska faktorer som ytterst påverkar möjligheterna att på ett
trovärdigt sätt genomföra en uppbyggnad.

Den grundläggande frågan är om vår demokrati är kapabel att fatta
nödvändiga beslut om en höjning av vår krigsduglighet och tillväxt i tid och i
tillräcklig omfattning. För sent, för lite och i otakt med utvecklingen i
omvärlden har nog snarare varit regel än undantag. En hög inbyggd
anpassningsförmåga är givetvis av avgörande betydelse. En kedja bestående
av uttydning och tolkning av förvarningssignaler, nödvändiga politiska
beslut, planering, igångsättning och resursuppbyggnad får inte brista för att
full krigsduglighet skall kunna säkerställas inom tolv månader.

Vilka kriterier ska gälla för att höja krigsdugligheten? Kristdemokraterna
anser att det är viktigt att, utifrån vårt demokratiska styrelseskick, noggrant
analysera vilka beslutsformer som krävs inför en återtagning med hänsyn till
lagar och förordningar.

Konsekvenserna av de i år beslutade besparingarna blir påtagliga.
Återtagningstiden för ett antal förband blir längre än den i FB96 beslutade
ettårsperioden, vilket bl.a. leder till att kraven på framförhållning i
beslutsfattande skärps. För att kunna vidmakthålla en trovärdig anpassnings-
förmåga måste tydliga kvalitetskrav ställas. Kunskap och färdighet som
ingen eller få har eller har haft omöjliggör en långsiktig anpassning.

6 Styrning av Försvarsmakten

Ett otydligt samband i kedjan - säkerhetspolitisk omvärldsanalys -
militärstrategiska bedömningar - de operativa kraven på
krigsorganisationen och de därav följande kraven på Försvarsmaktens
förmåga i olika avseenden har lett till att försvarsutskottet
(1996/97:FöU4) efterlyst "en närmare redovisning av de operativa
principerna, en värdering av Försvarsmaktens styrka och svagheter samt
ett därpå baserat förslag till vilka operativa försvarsförmågor i olika
avseenden som bör prioriteras högre respektive lägre". Detta upprepades
av utskottet i maj 1998 (1997/98:FöU10).

På så sätt skulle riksdagen lättare kunna se sambandet mellan Försvars-
maktens uppgifter och krigsorganisationens storlek. Avvägningarna mellan
olika förbandstyper och mellan försvarsgrenarna skulle underlättas.

Om cirkeln - säkerhets- och försvarspolitiska mål - operativ förmåga -
kostnader kan slutas är mycket vunnet. Ju tydligare verksamhetsmål våra
myndigheter får desto lättare kan naturligtvis riksdagen följa och utvärdera
den löpande verksamheten.

Den redovisning som finns i budgetpropositionen (1998/99:1) är inte i
enlighet med de riktlinjer som riksdagen uttalat. Kristdemokraterna menar att
regeringen därför bör återkomma till riksdagen med en samlad redovisning
som på ett tydligt sätt beskriver det militära försvarets uppgifter, kraven på
operativ förmåga och krigsorganisationens kvalitet och kvantitet.

7 Pliktpersonal

Alla tjänstbara män och kvinnor skall ses som en resurs för
totalförsvaret. Det är en stor tillgång med en bred uppslutning kring
landets säkerhets- och försvarspolitik, där var och en bidrar med sin
kunskap och förmåga. Totalförsvarsplikten ökar insynen i försvaret och
befäster dess folkliga förankring. I en konflikt finns det inga bättre
soldater än de som försvarar gemensamma värden, sina landsmän och sin
hembygd. Inställningen att vårt land är värt att försvaras får inte
försvagas.

Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska
uppoffringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej
blir antagen till grundutbildning. I avvaktan på resultatet av den aviserade
översynen av pliktsystemet föreslår Kristdemokraterna att dagersättningen
höjs med fem kronor per dag från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem
kronor per dag. Vi avsätter 50 miljoner kronor för detta ändamål. I vårt
budgetförslag utökas ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar Anslag A 1
Förbandsverksamhet och beredskap m.m. med 50 000 000 kronor för år 1999
till 19 434 738 000 kronor.

8 Anställd personal

I programredovisningen under utgiftsområde 6 anges åtskilliga brister
vad gäller krigsduglighet, brist på personal samt att alltför få
samövningstillfällen gör att personalens kompetens sjunker. Varje år görs
stora investeringar i utbildning av all personal. Eftersom vår
anpassningsförmåga i hög grad bygger på välutbildade förband bör inte
genomförd grundutbildning eller den anställda personalens kompetens
förslösas genom inställda övningar. Regeringen bör därför ange vilka
åtgärder som kommer att vidtas för att ta till vara och vidmakthålla
nödvändig kompetens hos personalen, dels inför en ettårig höjning av
krigsdugligheten, dels när det gäller den långsiktiga anpassningen.

9 Interoperabilitet

För att möjliggöra effektiva och snabba svenska fredsfrämjande insatser
krävs anpassning till internationell standard vad gäller metoder och
materiel. Genom internationell samverkan inom utbildning, övningar och
materiell utrustning, s k interoperabilitet, förbättras våra möjligheter till
säkert deltagande för våra civila och militära styrkor.

Genom att deltaga i fredsfrämjande och humanitära insatser ökar svensk
utrikes- och säkerhetspolitiks trovärdighet genom att det väcker respekt för
det svenska totalförsvarets förmåga. Vi får insyn i och möjligheter att
påverka olika säkerhetspolitiska fora samtidigt som svenska armé-, flyg- och
marinstridskrafter erhåller viktiga internationella erfarenheter.

Arbetet med att åtgärda de brister som redovisas om interoperabiliteten
måste intensifieras. Det framstår som ett klart svenskt intresse att förmågan
till samverkan kan utvecklas såväl genom teknisk anpassning och sam-
övningar som utbildningsmässigt.

10 Försvarsmaktens förmåga

Regeringen har utarbetat en inriktning av Försvarsmaktens förmågor
under följande rubriker:

- Förmågor för att kunna försvara landet mot väpnat angrepp

- Förmågor för att kunna hävda vår territoriella integritet

- Förmågor för att kunna genomföra internationella insatser

- Förmågor för att kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i
fred

- Förmågor för att kunna genomföra anpassning till förändrade krav och
förutsättningar

Kristdemokraterna menar att det är viktigt att kunna stämma av Försvars-
maktens förmåga i olika avseenden så att en tydlig bild av tillståndet i
krigsorganisationen kan ges.

Följande kompletteringar föreslås:

- Angriparen skall tidigt kunna bekämpas över hela det operativa djupet
oavsett vilka delar av landet som utgör mål för angreppet

- Verksamheten skall bedrivas kontinuerligt så att svenska intressen i vårt
närområde hävdas och så att kränkningar av den territoriella integriteten
upptäcks och avvisas

- Verksamheten skall bedrivas så att förutsättningar skapas för att höja
krigsdugligheten för krigsorganisationen inom ett år efter beslut

Därutöver skall en stabil grund byggas för en långsiktig anpassning av
försvaret till tänkbara förändrade säkerhetspolitiska lägen.

11 Materielförsörjning

Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell försörjningsgrad och
riksdagen betonade i FB96 att säkerställandet av Försvarsmaktens
långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande
system utgör en viktig del av försvarspolitiken. Den svenska
försvarsindustrins unika förmåga att leverera kvalificerade
högteknologiska system har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt
värde.

Kristdemokraterna menar att det är väsentligt att reduceringen av materiel-
anskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den inhemska
kompetensen. Vi måste upprätthålla en hög nivå på utvecklingsverksamheten
för att bibehålla nödvändig kompetens i ett tillväxtläge, och för att svensk
försvarsindustri skall betraktas som en attraktiv samarbetspartner i den
omstruktureringsfas som den europeiska försvarsindustrin befinner sig i.
Försvarsindustrin får även ökad betydelse för det civila samhället eftersom
dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid utveckling av civila
produkter.

För att de svenska försvarsindustriföretagens exportpotential ska kunna
utnyttjas är det viktigt att statsmakterna och svenska myndigheter inom de
restriktioner som lagen anger stöttar försvarsindustrins exportansträngningar.
Behovet av ökat utlandssamarbete gör det nödvändigt att få till stånd en
konkret uppförandekod angående vapenexport som är acceptabel för alla
inblandade länder.

12 Försvarsområden

Totalförsvarets utökade uppgifter ställer nya krav på samverkan i det
civila fredstida samhället. Det komplexa och sårbara moderna samhället
där kommunerna svarar för en betydande del av samhällets
beredskapsåtgärder kräver kunskap och planläggning genom kontinuerlig
samverkan i fred. De fjorton fo-staberna och de tio fo-gruppenheterna är
viktiga länkar mellan Försvarsmakten och det fredstida samhället.

Kristdemokraterna vill understryka att försvarsområdesledningarna måste
ha god kompetens och kraft att leda och samordna den omfattande
verksamheten och utveckla en god förmåga att kunna stärka försvaret vid en
anpassningssituation. En uppföljning av den nya försvarsområdesorganisa-
tionen bör göras som belyser konsekvenserna för det militära försvaret,
kommunerna, frivilligorganisationerna och det civila försvaret.

13 Det civila försvaret

Det civila försvaret hämtar sin grundbemanning från det fredstida
samhällets resurser och är en viktig del av totalförsvaret. Ansvariga
samhälleliga organ med tjänstemän och annan personal utnyttjas för att
möta hot mot landets nationella säkerhet och delta i försvarsarbetet att
skydda och hjälpa civilbefolkningen.

Situation och hotbild i omvärlden ändras snabbt. Internationella anfallskrig
byts ut och/eller kompletteras med sabotage och strider mellan grupper i det
egna landet. Flexibiliteten i totalförsvarets organisation och beredskap måste
öka så att behövliga insatser kan sättas in så snabbt som möjligt.

Totalförsvaret genomgår en fortlöpande omorganisation och ändrad
inriktning av sin verksamhet. Kristdemokraterna anser att detta även måste
inkludera civilförsvaret och dess uppgifter. Satsningar måste göras på det
civila försvarsområdet för att motverka samhällets sårbarhet både i freds- och
krigstid.

I det nya försvarsbeslut, som behöver komma snarast, förutsätter
Kristdemokraterna att civilförsvaret och dess integrerade roll och status inom
totalförsvaret får en central belysning.

13.1 Funktionen Ordning och säkerhet

Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Målet för funktionen
är att under höjd beredskap snabbt kunna ge skydd åt totalförsvarsviktiga
anläggningar, kunna upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället
och kunna lämna allmänheten skydd och hjälp.

I Försvarsbeslut 96 angavs att beredskapspolisorganisationen under
försvarsbeslutsperioden skulle utökas med 7 000 personer till att omfatta
15 000 personer, varav 5 000 som särskild del och 10 000 som allmän del.
Beredskapspolisen skall vara en kvalificerad resurs som kan sättas in i ett
tidigt skede vid höjd beredskap. Det mål som angavs i FB96 kommer ej att
nås med nuvarande utbildningstakt. Kristdemokraterna menar därför att
riksdagen måste få en redovisning för hur skyddet av samhällsviktig
verksamhet skall organiseras under höjd beredskap.

13.2 Elförsörjning

Regeringen pekar på vissa allvarliga svagheter. Vitala funktioner inom
totalförsvaret kan inte garanteras en säker elförsörjning och skyddet av
vital teleutrustning samt skydd mot informationskrigföring uppvisar
brister.

Hög tillgänglighet och uthållighet vad gäller elförsörjningen är den
viktigaste grunden för att vårt sårbara samhälle skall kunna fungera i kriser
och under höjd beredskap. Kristdemokraterna föreslår därför att arbetet med
att säkerställa största möjliga uthållighet i elförsörjningen prioriteras under
försvarsbeslutsperioden.

14 Frivilliga försvarsorganisationer

Kristdemokraterna har vid flera tillfällen betonat de frivilliga
försvarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och
totalförsvarets förankring i samhället. Eftersom de frivilliga är
organiserade i många föreningar runt om i landet utgör de en värdefull
bas för olika anpassningsåtgärder samtidigt som de är en lätt gripbar
resurs att tillgå vid olyckor och andra akuta störningar i vårt sårbara,
fredstida samhälle. Försvarsutskottet har vid flera tillfällen markerat
betydelsen av att säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet.

För att underlätta utbildning och rekrytering för de frivilliga försvars-
organisationerna är det viktigt att deras verksamhet knyts till totalförsvaret
så
nära som möjligt på lokal och regional nivå. Det dagliga stödet liksom
samhörigheten med den tradition och kontinuitet som de gamla landskaps-
regementena innebär, behövs för att ta vara på det engagemang som finns i
vårt land att få göra en frivillig insats inom totalförsvaret.

14.1 Hemvärnet

En viktig del av det frivilliga försvaret är hemvärnet, som genom sin
förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden.
Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och utgör
en betydande del av territorialförsvaret, som med kort mobiliseringstid
bl.a. skall ytövervaka och skydda mot sabotage. Eftersom hemvärnet är
en levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra
påfrestningar.

I Försvarsbeslut 96 erinrades om det mål för hemvärnets utveckling som
uppställdes i Försvarsbeslut 92. Försvarsutskottet såg allvarligt på att
rekryteringen inte svarat mot det organisatoriska målet 125 000 personer och
förutsatte att regeringen och Försvarsmakten skulle intensifiera ansträng-
ningarna att uppnå den omfattning på hemvärnet som beslutats. Grunden i de
båda försvarsbesluten måste därför enligt vår mening fullföljas så att inte
hemvärnets framtid äventyras.

15 Sammanfattning

Kristdemokraterna vill betona att hög säkerhet, gott personligt skydd,
tillgång till modern materiel, effektiv sjukvård och trygga
ledningsfunktioner är betydelsefulla faktorer i händelse av ofred och när
vi sänder ut personal i fredsfrämjande internationella operationer.

Med en fast förankring i samhället, kompetent personal, hög teknologisk
förmåga och en flexibel och anpassningsbar försvarsstruktur främjas den
goda försvarsvilja som är nödvändig för att vårt totalförsvar skall kunna fylla
sin uppgift i kriser och krig.

16 Kustbevakningen

Utvecklingen i vårt närområde liksom Sveriges medlemskap i EU har för
Kustbevakningens del inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov
till sjöss. Till sjöss är kustbevakaren både polis och tullare, vilket är två
viktiga förutsättningar för att klara den omfattande gräns- och
sjöövervakningen, som omfattar EU:s längsta yttre gräns. Avvecklingen
av de inre gränserna genom Sveriges anslutning till
Schengenkonventionen innebär att gränskontrollen måste intensifieras så
länge de kompensatoriska åtgärderna inte fungerar tillfredsställande.

Förutom den civila gränskontrollen, fiskekontrollverksamheten och
säkerhetsarbetet har Kustbevakningen huvudansvaret för miljöräddning till
sjöss. Oljeutsläpp är det vanligaste problemet och de allt mer omfattande
sjötransporterna av olja och farligt gods ökar behovet av övervakning.
Snabba ingripanden är viktiga för att kunna begränsa utsläppen och kunna
identifiera fartyg som orsakat utsläpp. Det är 50 till 100 gånger dyrare att
sanera en strand än att ta upp oljan till sjöss.

För att kunna möta ökade krav på gränskontroller och miljöskydd till sjöss
anser Kristdemokraterna att Kustbevakningens resurser bör förstärkas. Vi
avsätter 45 miljoner kronor för detta ändamål. I vårt budgetförslag utökas
ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar anslaget C 1 Kustbevakningen med
45 miljoner kronor för år 1999 till 483 070 000 kronor.

Sammantaget innebär detta att i Kristdemokraternas budgetförslag utökas
ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar med 95 000 000 kronor för år 1999
till 44 202 565 000 kronor.

17 Hemställan

17 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett nytt försvarsbeslut 1999,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utförlig redovisning av
anpassningsförmågan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en redovisning av det militära försvarets
uppgifter, operativa förmåga och krigsorganisationens
kvalitet och kvantitet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av dagersättningen för
totalförsvarspliktig personal från 40 kronor till 45 kronor per
dag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att vidmakthålla
personalens kompetens,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om interoperabilitet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kompletteringar av Försvarsmaktens
förmågor,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av den nya
försvarsområdesorganisationen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om civilförsvaret,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skydd av samhällsviktig verksamhet
under höjd beredskap,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elförsörjningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Kustbevakningens resurser för
gränsbevakning och miljöskydd,

13. att riksdagen med följande ändring av regeringens förslag
anvisar anslagen för 1999 under utgiftsområde 6 Totalförsvar
enligt uppställning:
14.
Tabell 1: (Anslag (tusental kronor) Regeringens förslag
Kristdemokraterna )

Stockholm den 28 oktober 1998

Åke Carnerö (kd)

Jan Erik Ågren (kd)

Dan Ericsson (kd)

Amanda Grönlund (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Mats Odell (kd)

Fanny Rizell (kd)

Margareta Viklund (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 1999