Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1985/86:Fö203 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö203

Lars Werner m. fl. (vpk)
Säkerhets- och försvarspolitiken

Säkerhetspolitiken

Det är förvånande att det både i utrikesdepartementets och försvarsdepartementets
analys av det säkerhetspolitiska läget, så som det kommer till
uttryck i resp. delar av budgetpropositionen 1986, ges så litet utrymme åt
Sveriges internationella beroenden utanför den snävt militärpolitiska sektorn.
Det är en brist, som ger ett snett anslag åt de fortsatta resonemangen.

Om man avfärdar problemet på några få rader, så som sker i det säkerhetspolitiska
avsnittet i försvarsdepartementets budgetbilaga, blir försvarsdiskussionen
som vanligt snävt inriktad på den militära sektorn. 1 1984 års
försvarskommittés betänkande Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet (SOU
1985:23) finns dock ett jämförelsevis omfattande material om Sveriges ekonomiska
beroenden. Det hade varit välgörande om åtminstone en del av
dessa viktiga samband hade berörts i budgetpropositionen.

Problemen harju inte blivit mindre sedan försvarskommittén avlämnade
sitt betänkande. Tvärtom har den alltmer hårdnande attityden från USA:s
sida när det gäller t. ex. embargopolitiken för högteknologi skärpt problematiken.
Det har gått så långt att svenska företag, som till punkt och pricka
följer svensk lagstiftning, kan bli utsatta för repressalier från USA, ådömas
skadestånd av dess myndigheter och i värsta fall helt enkelt tvingas upphöra
med sin verksamhet om de inte följer USA:s bestämmelser. Detta är det
mest flagranta exemplet på hur Sveriges beroende av de västliga industristaterna
ständigt ökar. Det gäller inte bara inom data- och elektronikområdet
utan också inom alla andra områden av handel och teknikutbyte. Vilken
inverkan detta får på Sveriges alliansfrihet i fred och neutralitet i händelse
av krig, är dock något som förbigås med tystnad i årets budgetproposition.

Det är en klar försämring jämfört med förra årets upplaga, där det på
många ställen åtminstone framskymtade en oro för utvecklingen.

Det säger sig självt att en bedömning av vårt lands säkerhetspolitiska
situation inte kan utelämna eller gå förbi dessa viktiga beroenden. De påverkar
också direkt materielanskaffningen till det militära försvaret. Det är
en absolut nödvändighet att Sverige försöker att i största möjliga omfattning
frigöra sig från inflytandet från USA och NATO när det gäller anskaffning
av viktig materiel till det svenska militära försvaret. Det kan, som
vpk under många år påpekat, inte ske utan en omstrukturering, som tar
större hänsyn till Sveriges nationella intressen. Om så inte sker kommer vårt
lands beroende att ytterligare öka till dess tesen om alliansfrihet blir ett 1

Mot.
1985/86
FÖ203 —206

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami Nr FÖ203-206

uttalande utan verkligt innehåll. I föregående års försvarsmotion från vpk
(1984/85:984) påpekades hur principen om materielanskaffning för det
svenska försvaret, som senast fastslagits i 1982 års försvarsbeslut, urholkas
av samarbetet med NATO inte minst genom projekt som JAS. Liknande
stora samarbetsobjekt måste undvikas i framtiden om Sveriges deklarationer
om alliansfrihet och neutralitet skall tas på allvar.

Riksdagen måste på ett helt annat och bestämdare sätt än tidigare uppmärksamma
hur det ekonomiska, tekniska och handelspolitiska beroendet
till USA och NATO-alliansen påverkar och styr Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.
De antydningar till uppmärksamhet av dessa problem som
fanns i förra årets budgetproposition, men som i år lyser med sin frånvaro,
måste på nytt lyftas fram. Riksdagen bör begära att regeringen utvecklar
och redovisar hur detta beroende skall minskas.

Beträffande säkerhetspolitiken i övrigt, internationella motsättningar,
rustningar osv. och Sveriges roll i dessa sammanhang, redovisar vpk sin syn
i en särskild motion om säkerhetspolitik och nedrustning.

Det sårbara samhället

Vpk har sedan slutet av 1970-talet förgäves försökt få till stånd en seriös
debatt om sårbarheten i det svenska samhället, och dess inverkan på vårt
totalförsvar och beredskap. Dessa förslag har alltid avvisats med att Sverige
har ”ett väl balanserat totalförsvar”. Mot bakgrund av de senaste årens
erfarenheter och den ökade uppmärksamheten på sårbarhetsproblemen,
inte minst från de civila totalförsvarsgrenarna, torde ett sådant påstående i
dag inte vara gångbart. I det tidigare nämnda betänkandet från försvarskommittén
finns en förtjänstfull uppräkning av problemen. Det återstår att
se om det finns någon politisk vilja att på allvar gripa sig an med dessa
viktiga frågor.

Som vpk många gånger tidigare har påpekat är det meningslöst att tala
om ökad eller minskad försvarsförmåga enbart i termer av ökade eller
minskade militära anslag. Om det inte finns ett fungerande civilt samhälle
bakom den militära organisationen, hjälper det inte hur välbeväpnad och
välorganiserad den än är. I samband med det senaste elavbrottet och trafiksvårigheterna
i Västsverige i vinter har just dessa slutsatser dragits på
flera håll. Inför 1987 års försvarsbeslut måste sårbarhetsfrågorna och hur de
skall bemästras få en helt annan tyngd i den samlade totalförsvarsdebatten.
De begränsade resurser vi har kan inte få användas enbart till nya militära
anslag. Överförande av resurser från militäranslagen till det civila samhället,
en ”omrustning” måste på nytt aktualiseras.

Men problemen går inte att lösa enbart genom att föra över resurser från
den militära sektorn till totalförsvarets civila delar. Det är inte bara en fråga
om att förbereda sig för krig och stärka beredskapen. Det gäller hela samhällsutvecklingen,
hur vi vill att vårt land skall utvecklas eller underutvecklas.
De krafter som vill ha en ohämmad utveckling på kapitalets och vinsternas
villkor är desamma som alltid pläderar för ökade militära anslag och en
stor och dyr militärapparat som ett medel att höja den nationella säkerheten
och självständigheten. Det är denna samverkande effekt som måste obser

Mot. 1985/86

FÖ203

2

veras, så att försvarspolitiken inte används för att främja intressen, som i
grund och botten inte är ett dugg intresserade av att slå vakt om Sveriges
självständighet utan helst såg att vi inrangerades i NATO och blev en av
USA:s delstater.

Därför är sårbarhetsaspekterna i försvarsfrågan viktigare än på något
annat område i samhället. Här ställs problemen på sin spets och det blir
klart vilka satsningar och vilken utveckling som bäst främjar vårt lands
oberoende och motståndskraft. Inför 1987 års försvarsbeslut måste de som
ser militär upprustning som ett medel att stärka kapitalets makt i Sverige ta
ställning för ett annat totalförsvar än det vi har i dag. Om så inte sker, om
inte de senaste årens negativa utveckling med ökad sårbarhet, högre militära
anslag och ökat utlandsberoende bryts, kommer Sverige inte att kunna
upprätthålla sin alliansfrihet och därmed inte heller sin neutralitet. Alla
försvarsdebattörer och andra intresserade inom eller utom riksdagen måste
ta ställning till försvarsfrågan utifrån dessa förutsättningar och medverka
till verklighetsbetonad debatt och vettiga beslut i frågan om sårbarhet, motståndskraft
och självständighet.

Det militära försvaret

Allmänt

Som redan påpekats finns det inte något nytänkande eller ansatser till någon
djupare analys i årets budgetproposition på försvarssidan. I avvaktan
på 1987 års försvarsbeslut får allt rulla på i gamla och utnötta hjulspår.

Efter socialdemokraternas uppgörelse med de borgerliga partierna om
kraftigt höjda militärutgifter för de sista tre åren av den innevarande femåriga
programplaneperioden, verkar det t. o. m. som om den socialdemokratiske
försvarsministern anser att de ekonomiska problemen med JASprojektet
skulle vara lösta.

Vpk vill än en gång påpeka att de synpunkter och den kritik som partiet
framförde i samband med 1982 års försvarsbeslut och de borgerliga och
socialdemokratiska besluten om JAS-projektet samma år resp. 1983 har
visat sig vara fullt berättigade. Kritiken formulerades i följande huvudpunkter:

1. Det finns inte plats för ett fortsatt välutbildat och välutrustat värnpliktsförsvar
och JAS inom nuvarande (1982 års) ekonomiska ramar.

2. JAS-projektet kommer att ta i anspråk oproportionerligt stora andelar
av den militära budgeten till förfång för andra viktiga sektorer och dess
kostnader kommer att öka.

3. Strukturrationaliseringarna inom fredsorganisationen kommer att få
negativa verkningar inom krigsorganisationen.

4. Sårbarheten i det svenska samhället kommer att öka och kommer inte
att kunna motverkas genom höjda militära anslag.

På alla dessa punkter har vpk fått rätt. Genom fyrpartiuppgörelsen har vi
fått en kraftig höjning av militäranslagen. Det har räddat JAS, men viktig
materielanskaffning och förnyelse inom armén har inte kunnat genomföras.
Neddragningar och försämringar, både kvantitativt och kvalitativt,

Mot. 1985/86

FÖ203

3

1* Riksdagen 1985/86. 3 sami. Nr FÖ203—206

inom den på allmän värnplikt baserade krigsorganisationen pågår för fullt.
Ingenting har gjorts eller ens planerats för att minska sårbarheten, varken
inom den militära eller civila sektorn.

Vpk:s syn

Vpk anser att Sverige bör ha ett militärt försvar byggt på allmän värnplikt
för män och försvarsplikt i övrigt för alla medborgare. Men vpk anser också
att det svenska militära försvaret måste få en annan struktur, som ger ett
ökat nationellt oberoende. Denna syn har partiet utvecklat i riksdagsmotioner,
programskrifter och i andra sammanhang under en följd av år. Den
innebär i korthet en minskad satsning på flygvapnet, där partiet konsekvent
sagt nej till miljardsatsningarna på utveckling av nya militära flygplan,
senast JAS. Försvarsvärdet av några hundra flygplan mer eller mindre är
ringa i förhållande till de kostnader, som sådana projekt drar med sig.
Några satsningar på nya militärflygplan efter JAS bör inte få ske. Det är en
ståndpunkt, som också förfäktades från socialdemokratiskt håll i samband
med besluten om anskaffning av JAS. Huruvida detta fortfarande gäller är
tveksamt med tanke på uttalanden som senare gjorts av olika försvarspolitiker
inom SAP. Men det är dags att välja mellan ett bra, nationellt baserat
värnpliktsförsvar och ett utlandsberoende och sårbart flygvapen av den typ
Sverige har i dag. Att det är ett NATO-intresse, också uttryckt av norska
militärer, att Sverige upprätthåller något slags ”sköld” i form av flygplan
har ingenting med Sveriges nationella försvarspolitik att göra.

Vpk har länge ifrågasatt försvarsvärdet av sådana dyrbara och sårbara
förband som pansarbrigaderna. Anskaffning av nya stridsvagnar för att
upprätthålla dessa enheter börjar nu också ifrågasättas på allt flera håll
också inom den militära ledningen. Enligt vpk:s mening bör resurser i stället
satsas på effektivt pansarvärn, där ny teknik ger stora fördelar åt en
militär organisation inriktad på försvar, som den svenska ju skall vara.

I samband med ubåtskränkningarna har marinens organisation och resurser
kommit i blickpunkten. Här har flygets expansion spelat stor roll.
Det har, precis som när det gäller värnpliktsförsvarets utveckling, inte funnits
tillräckligt mycket kvar när gökungar som Viggen och JAS tagit sitt.
Men, som vpk många gånger också påpekat, Sverige kommer aldrig att ha
möjlighet att militärt bevaka och försvara landets långa kuster. Här liksom
inom alla andra områden, behöver det civila samhället stärkas. Mycket har
talats om levande skärgårdar, men litet har blivit gjort. Vpk har i motioner
under tidigare år pläderat för ökade satsningar på statlig civil verksamhet,
som t. ex. bättre kustbevakning, återupprättande av indragna lots- och fyrplatser
och andra sådana åtgärder. Men rationaliseringarna och indragningarna
inom den statliga sektorn fortsätter, medan det å andra sidan
ropas högt på ökade militära anslag till marinen för att förbättra bevakning
och övervakning. Det finns ingen logik i ett sådant handlingssätt. Nu har en
utredare föreslagit en sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen,
trots att det från personalorganisationer och andra håll visats hur
olika uppgifterna är och hur olämplig resp. utrustning är för att användas i
samordnade uppgifter.

Mot. 1985/86

FÖ203

4

Det talades också i samband med ubåtskränkningarna om upprättande
av ett marint hemvärn. En sådan organisation förutsätter väl en bofast
befolkning i skärgårdarna? Men om detta och denna organisation har sedan
inte mycket hörts, naturligtvis inte heller i årets budgetproposition. Vpk
anser att talet om levande skärgårdar måste få ett reellt innehåll och det
förutsätter åtgärder för att stödja och hjälpa dem som vill bo kvar i dessa
regioner. Riksdagen bör hos regeringen begära besked i dessa frågor.

En annan viktig fråga i försvarsdebatten, som vpk också länge försökt
aktualisera och som i allra högsta grad har med sårbarheten att göra, är
uthålligheten och underhållssäkerheten i det svenska militära försvaret.
Hur ser den militära organisationen ut efter två —fyra veckors försvarsstrid?
Hur många flygplan återstår? Hur många stridsvagnar? Vilka brigader,
bataljoner och kompanier kan reorganiseras? Hur fungerar det civila
samhällets viktiga uppgifter inom energiförsörjning, transporter, livsmedelsproduktion
och sjukvård? Varför diskuteras aldrig dessa viktiga frågor?
Det är självklart att någon nyproduktion av stridsvagnar och ännu
mindre flygplan inte är möjlig. Hur skall då försvaret bedrivas i fortsättningen
när några alternativa åtgärder eller satsningar på en mera uthållig
struktur inte görs i dagsläget? Det är hög tid att försvarsdebattörer i skilda
läger lyfter fram dessa problem och inte upprätthåller myter om krig och
försvar som om det vore fråga om en manöver i fred. Det bör också på ett
tydligare sätt göras klart att något ”försvar” mot kärnvapen inte existerar.

JAS-projektet

När det gäller JAS är den redogörelse som lämnas i budgetpropositionen
mycket summarisk och säger över huvud taget ingenting om försvarseffekten
av detta mångmiljardprojekt. Vilka bedömningar gör regeringen av det
som hittills hänt? Helt klart är ju att projektet är långt ifrån vad som utlovades
när besluten fattades 1982 och 1983. Hur stor är tidsfördröjningen och
vad kommer den att kosta? Vad menas med att arbetet med motorn, den
komponent som kanske var utsatt för mest kritik, fortsätter i stort enligt
plan? Vad ligger i att FMV bedömer att IG JAS har underskattat kvarvarande
problem? Hur är det med beväpningen? När skall projektet anpassas till
den lägre kostnadsram som var en förutsättning för det socialdemokratiska
beslutet 1983? Vilka arbetstillfällen mera precist har skapats genom JAS
och vilka har flyttats från en ort till en annan och därigenom skapat arbetslöshet
på nya platser? Frågetecknen är många och den s. k. redogörelsen i
budgetpropositionen ger inga tillfredsställande svar. En mera preciserad
och detaljerad redovisning från regeringens sida måste göras.

Vpk har varit och är motståndare till JAS-projektet. Det är en olycka för
Sverige, för svensk försvarsförmåga och snedvrider ytterligare den utveckling
mot ökad sårbarhet och utlandsberoende som påpekats ovan. Att avbryta
projektet torde dock inte vara möjligt utan vittgående verkningar
både ekonomiskt och när det gäller arbetstillfällen. Däremot kan stora vinster
för framtiden göras om en ordentlig utvärdering av vad som hittills hänt
genomförs och om en neddragning av projektets omfattning redan nu börjar
planeras. Antalet plan kan minskas och någon fortsättning efter sekel

Mot. 1985/86

FÖ203

5

skiftet bör inte komma i fråga. Liksom Viggen projektet på sin tid halverades
när kostnader och andra konsekvenser stod klara, bör det vara möjligt
att kraftigt minska skadeverkningarna av de olyckliga besluten om JAS
genom en neddragning av ambitionerna. Riksdagen bör begära en sådan
utvärdering och neddragning av regeringen.

Militära anslag

För det militära försvaret i övrigt hävdar vpk mot bakgrund av resonemangen
om beroende och sårbarhet att ett nytänkande och en omstrukturering
i samband med 1987 års försvarsbeslut är helt nödvändigt. Inför ett
enskilt budgetår är det emellertid som vpk också åtskilliga gånger sagt, svårt
att genomföra några avgörande förändringar. Med tanke på den kraftiga
höjningen av militärutgifterna som fyrpartiöverenskommelsen innebar,
finns det dock möjlighet att dra in en del av de militära anslagen. Detta är så
mycket mer motiverat som budgeten i övrigt inte visar någon som helst
hänsyn till andra och betydligt angelägnare behov i samhället. Vpk föreslår
därför att anslaget F 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret
i bilaga 6 till budgetpropositionen halveras, vilket innebär en minskning
av militärutgifterna med 1 miljard kronor.

Det civila försvaret

Det är tillfredsställande att de civila totalförsvarsgrenarna ägnas större
uppmärksamhet och intresse i försvarsbudgeten, än vad som tidigare varit
fallet. Det är en förändring till det bättre och visar att den kritik som vpk och
andra riktat mot det ensidiga militära tänkandet i den svenska försvarsplaneringen
varit riktig. Samordningen av de civila försvarsansträngningarna
som skett och som förhoppningsvis kommer att öka genom omorganisationen
av ÖEF till ÖCB är i högsta grad önskvärd. Den utvecklingen måste
fortsätta och vpk är för sin del inte främmande för en civil topporganisation
inom totalförsvarets civila del, en civil ÖB.

Samtidigt måste integreringen civilt-militärt fortsätta på det civila samhällets
villkor. Alla militära myndigheter och organisationer som har parallella
uppgifter med motsvarande civila organ, kan med fördel inordnas i
dessa. Den militära sektorn bör inte få leva ett eget liv vid sidan om det
övriga samhället och skapa sina egna myndigheter och regler. Detta är
sedan länge vpk:s uppfattning i fråga om totalförsvaret och tillsammans
med åsikterna om behovet av att minska utlandsberoende och sårbarhet
den enda framkomliga vägen om man vill skapa ett nationellt försvar på
alla plan. Inför 1987 års försvarsbeslut bör en sådan inriktning och utveckling
av det civila försvaret påbörjas.

Detta kräver ökade ekonomiska resurser till de civila totalförsvarsgrenarna.
Det är symptomatiskt att det positiva som ligger i det ökade intresset
för dem i årets budgetproposition endast uttrycks i ord och inte i ekonomiska
förbättringar. Men om den samordning och den ökade betydelse alla vill
ge åt dem skall komma till stånd måste också deras anslag öka. Det gäller

Mot. 1985/86

FÖ203

6

särskilt administration, ledning och samordning. Till att börja med bör
därför anslagen G 1— G 3 under rubriken Civil ledning och samordning
räknas upp med de belopp som begärts av resp. myndighet, ÖEF och civilbefälhavarna.
Likaså bör civilförsvaret erhålla begärt anslag, som det angetts
av utredningen om statens räddningsverk, under H 1. Befolkningsskydd
och räddningstjänst.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en redovisning av
hur USA:s embargopolitik påverkar de svenska försvarsåtgärderna,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag hur utlandsberoendet
vid anskaffning av militär materiel skall minskas,

3. att riksdagen uttalar att sårbarhetsaspekterna måste beaktas
långt mer än tidigare inför 1987 års försvarsbeslut och att en ”omrustning”
från militär till civil sektor bör ske inom totalförsvaret,

4. att riksdagen uttalar att någon planering för ett nytt svensktillverkat
militärflygplan efter JAS inte får ske,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av de
svenska pansarbrigaderna och hur de skall ersättas med en organisation
utan stridsvagnar,

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att återskapa
"en levande skärgård”,

7. att riksdagen uttalar att någon sammanslagning av kustbevakningen
och sjöfartsverket inte bör komma till stånd,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att snarast
organisera det tidigare omtalade marina hemvärnet,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om redovisning av hur
underhåll och därmed uthållighet är tänkt att fungera i en krigssituation
med nuvarande militära organisation,

10. att riksdagen hos regeringen begär en utförligare redovisning
av JAS-projektets effekter än vad som ges i budgetpropositionen,
med sikte på en neddragning av projektet enligt motionens förslag,

11. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1985/86:100
bil. 6, F 19. Reglering av prisstegringar för det militära försvaret,
minskas med 1 000 000 000 kr. till I 000 000 000 kr.,

12. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1985/86:100
bil. 6, G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Förvaltningskostnader,
ökas med 1 658 000 kr. till 33 758 000 kr.,

13. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1985/86:100
bil. 6, G 2. Civil ledning och samordning, ökas med 5 819 000 kr. till
41 679 000 kr.,

14. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1985/86:100
bil. 6, G 3. Civilbefälhavarna, ökas med I 308 000 kr. till 20 428 000
kr.,

Mot. 1985/86

FÖ203

7

15. att riksdagen beslutar att anslaget i proposition 1985/86:100
bil. 6, Hl. Befolkningsskydd och räddningstjänst, ökas med
23 000 000 kr. till 481 000 000 kr.

Stockholm den 27 januari 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

Mot. 1985/86
F5203