Säkerhets- och försvarspolitiken

Motion 1985/86:Fö202 Lennart Blom m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Fö202

Lennart Blom m. fl. (m)
Säkerhets- och försvarspolitiken

1 Sammanfattning

Säkerhetspolitiskt krävs snabba åtgärder för att förbättra försvarsmaktens
beredskap liksom kvaliteten i dess utbildning. Försvarspolitiskt krävs bl. a.
snabba åtgärder på det personalpolitiska området för att hantera de mycket
stora avgångar av nyckelpersoner, bl. a. piloter, som i dag hotar att allvarligt
försämra försvarets möjligheter att fullgöra sina uppgifter.

1 denna motion läggs förslag om snabba förbättringar på dessa två områden.

Förslag läggs om ett program för 240 milj. kr. för att förbättra beredskap
och utbildningskvalitet. Förslag läggs också om ett program för personalpolitisk
utveckling inom försvaret.

Budgetåret 1986/87 är det sista under denna försvarsbeslutsperiod. Utvecklingen
sedan 1982 har, trots den ramhöjning som fyrpartiöverenskommelsen
i mars 1984 medförde, inneburit en betydande sänkning av det militära
försvarets köpkraft.

Det går, enligt vår mening, inte att vänta till den kommande försvarsbeslutsperioden
innan åtgärder vidtas för att rätta till vissa av de allvarligare
bristerna i försvaret. De förslag som läggs fram i denna motion skall ses mot
denna bakgrund.

Genom neddragen prisreglering har det militära försvaret under främst
budgetåret 1984/85 gått miste om ca 240 milj. kr. Moderata samlingspartiet
föreslår att dessa medel nu återförs till försvaret i form av ett sammanhållet
program för beredskaps- och utbildningsförstärkningar. Detta möjliggör
bl. a. fulla krigsförbandsövningar för arméns fältförband, utökad repetitionsutbildning
inom marinen samt ett ökat flygtidsuttag inom flygvapnet. 1
samtliga fall förbättras försvarets förmåga att lösa sina uppgifter.

Den totala ramen för det militära försvaret 1986/87 höjs med motsvarande
belopp. Detta påverkar utgångspunkten för 1987 års försvarsbeslut.

Personalfrågorna har blivit allt viktigare. Olika förtidsavgångar har medfört
att försvaret nu på viktiga områden är på väg in i en akut kris. Detta har
kommit till tydligast uttryck när det gäller flygvapnets piloter, men gäller i
lika hög grad en rad andra nyckelpersoner av stor betydelse för försvarets
förmåga att fungera som avsett.

Vid sidan av programmet för beredskaps- och utbildningsförbättring
läggs i denna motion fram förslag till riktlinjer för ett personalpolitiskt
program för försvaret. Detta siktar på att på en rad områden åstadkomma

rora

Mot.

1985/86

FÖ202

1 Riksdagen 1985/86. 3 sami Nr FÖ202

sådana förbättringar att försvaret långsiktigt förmår att hävda sig i konkurrensen
också på den kvalificerade arbetsmarknaden.

Civilförsvarets betydelse understryks på nytt i denna motion. Varje del av
totalförsvaret skall ha de resurser som krävs för att det skall kunna klara
sina uppgifter. Det militära och civila försvaret kompletterar och förutsätter
varandra.

Inom civilförsvaret kommer frivilligorganisationerna i framtiden att spela
en alltmer betydelsefull roll. Den utbyggnad av en på frivillighet grundad
hemskyddsorganisation som nu inletts är ett konkret uttryck för totalförsvarstanken
som förtjänar starkt stöd. Förslag läggs i denna motion om
anslag på ytterligare 1 milj. kr. för att påskynda uppbyggnaden av hemskyddsorganisationen.

2 Säkerhetspolitiska utgångspunkter

Under det gångna decenniet har klimatet för Sveriges säkerhetspolitik gradvis
förändrats.

I sin våren 1985 avlämnade säkerhetspolitiska rapport konstaterar 1984
års försvarskommitté enhälligt att ”det nordeuropeiska och nordatlantiska
områdets ökade strategiska betydelse, motsättningarna mellan stormaktsblocken
och den militärtekniska utvecklingen har sammantagna lett till att
Sveriges läge blivit mer utsatt i samband med kriser och krig i vår omvärld.
Denna utveckling har också lett till ökade påfrestningar i fred.”

De antaganden om den politiska och militära utvecklingen i vår omvärld
och de förhoppningar om en internationell avspänning som låg till grund
för försvarsbesluten i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet har visat
sig vara felaktiga.

1984 års försvarskommitté pekar i sin rapport på de förändringar i de
bägge stormaktsalliansernas militära dispositioner som ägt rum i vårt närområde
under de senaste decennierna. Av speciell betydelse är, att ”förmågan
att snabbt tillföra förstärkningar har ökat väsentligt under det senaste
decenniet”. I motsats till detta framställs situationen i Centraleuropa som
”något mer fastlåst”.

Den utveckling som rapporten beskriver, och som i allt väsentligt fått
stöd av remissinstanserna och i den allmänna debatten, ställer hårda och
delvis nya krav på den svenska säkerhetspolitiken. Upprätthållandet av
trovärdigheten för vår neutralitetspolitik, vars betydelse för stabiliteten i
Nordeuropa icke kan underskattas, kräver en principfast utrikespolitik och
ett starkt försvar.

Vår säkerhetspolitik stöds av ett allsidigt totalförsvar. Varje komponent
av detta är av betydelse. Av avgörande betydelse för försvarets fredsbevarande
och neutralitetsskyddande förmåga är emellertid dess i omvärlden
uppfattade styrka.

Under åren sedan 1972 har det svenska försvarets krigsorganisation,
främst vad gäller kvalificerade förband, minskat på ett oroväckande sätt.

Mot. 1985/86

FÖ202

2

Förändringarna vad gäller viktiga delar av krigsorganisationen mellan
tidpunkten för 1972 års försvarsbeslut och slutpunkten för perioden för
innevarande försvarsbeslut framgår av tabellen nedan.

	1972	1987	Förändringar
Moderna infanteribrigader	20	10*	-10
N orrlandsbrigader	4	5	+ 1
Pansarbrigader	6	4	- 2
Mekaniserad brigad	0	1	+ 1
Jagare/fregatter	20	0	-20
Torped/patrullbåtar	34	34
Ubåtar	21	12	- 9
Minröjningsflottiljer	14	11	- 3
Kustartilleribataljoner	34	30	- 4
Jaktdivisioner	23	11	- 12
Attackdivisioner**	10	5,5	- 4,5
Spaningsdivisioner	10	6	- 4

Till detta kominer 8 äldre brigader som inte kunnat moderniseras tillräckligt.
Avser medeltung attack.

Utvecklingen har således inneburit, att antalet kvalificerade förband i vår
krigsorganisation genomgående minskat. Att det under samma period för
vissa av dessa förband skett en betydande kvalitetshöjning påverkar knappast
bilden, då en motsvarande kvalitetshöjning men med bibehållen ungefärlig
kvantitet skett i vår närmaste omvärld.

Den rustningsutveckling som nu pågår i de bägge maktblocken visar på
den betydelse som de militära resurserna har i deras strategier. Det finns
föga hopp om att detta förhållande kommer att förändras under överskådlig
tid trots det hoppfulla tecken som återupptagande av kärnvapensamtalen
mellan USA och Sovjetunionen efter cirka ett års paus innebär. Det
finns heller ingen anledning att anta, att det nordeuropeiska och nordatlantiska
områdets strategiska betydelse kommer att minska i framtiden. Motsatsen
kan inte uteslutas.

Under den nu gällande femårsperioden beräknas Finlands reala försvarsutgifter
öka med 3,8 % årligen. Norge ökar sina försvarssatningar under
denna period med realt 3,5 % årligen. Sovjetunionen har ”börjat öka
sina försvarsutgifter i en snabbare takt än tidigare”. De västeuropeiska
NATO-länderna ökar sina försvarsanslag med i genomsnitt 2—3 % per år.

Det står klart att Sverige inte kan avvika från denna trend under längre
tid utan att det får konsekvenser för trovärdigheten i vår hittillsvarande
säkerhetspolitiska doktrin.

Det är mot denna bakgrund som de kommande årens svenska säkerhetspolitik
måste formas.

Försvarskommitténs bedömning av den förändrade och utökade hotbild
som följer av Sveriges mer utsatta läge, i förening med den militärtekniska
utvecklingen, bör ligga till grund för beslut rörande totalförsvarets utveckling.

Försvaret skall inte vara starkt ”efter våra förhållanden” utan efter de
förhållanden som råder i vår del av Europa.

Mot. 1985/86

FÖ202

3

3 Det militära försvaret budgetåret 1986/86

A. Utvecklingen sedan 1982

Budgetåret 1986/87 är det sista under perioden efter 1982 års försvarsbeslut.

Försvarsbeslutsperioden har karaktäriserats av en ovanligt stor ekonomisk
osäkerhet för det militära försvaret, samtidigt som de säkerhetspolitiska
spänningarna har varit påtagliga.

1 budgetpropositionen 1983 lade regeringen förslag om en neddragning
av ramarna för det militära försvaret med 200 milj. kr. Dessutom hölls 100
milj. kr. av prisregleringsmedel inne samtidigt som beslut fattades att begränsa
priskompensationen för försvaret 1984/85 till 4%.

I kombination med effekterna av devalveringen hösten 1982 och höjd
moms, har dessa åtgärder lett till en betydande urholkning av köpkraftsinnehållet
i 1982 års försvarsbeslut.

Fyrpartiöverenskommelsen 1984 möjliggjorde ett visst återtagande av
delar av dessa köpkraftsförluster genom en ramhöjning på 600 milj. kr.

Till detta skall läggas de ökade uppgifter som under perioden lagts på
försvaret, främst i form av en starkt ökad insatsberedskap mot den främmande
undervattensverksamheten. För dessa har försvaret tillförts 250 milj.
kr. extra efter förslag från ubåtsskyddskommissionen. Endast delar av dessa
medel har dock ännu kommit till användning, då det handlar om materielobjekt
som kommer att betalas också under kommande år.

1 sin anslagsframställning har ÖB påpekat, att ”de reella resurser som
enligt regeringens anvisningar ligger till grund för budgetåret är klart mindre
än de som förutsattes i försvarsbeslutet”.

Samtidigt som de reella resurserna har minskat har ett antal uppgifter för
försvarsmakten tillkommit genom särskilda beslut. Förutom den kraftigt
utökade ubåtsskyddsverksamheten är det bl. a. höjningar av värnpliktsförmåner
utöver vad nettoprisindex möjliggör med ca 75 milj. kr. per budgetår,
utökning av antalet värnpliktiga till en kostnad 1986/87 av ca 35 milj. kr.
samt ökade studier m. m. för inhemsk robotanskaffning till en kostnad av ca
70 milj. kr. Till detta skall läggas, att det föreligger en risk att de värnpliktigas
ekonomiska förmåner rörande resor i motsats till vad försvarsministern
anför avsevärt kommer att fördyras.

Uppgiftsförändringarna och de minskade resurserna har medfört att en
rad andra verksamheter fått senareläggas eller helt utgå. ÖB har som exempel
på verksamheter som berörts av dessa senareläggningar pekat på åtgärder
som berör bl. a. följande:

O minskad kvalitet i grundutbildningen främst genom minskad ammunitions-
och körmilstilldelning inom armén och minskat antal övningstillfällen
inom marinen,

O reducerad anskaffning av stridsvagnsminor,

O attackrobot 75 Maverick för beväpning av JA 37 Viggen,

O modifiering av jaktrobot 24 för JA 37 Viggen,

O förbättringar av jaktrobot 71 för JA 37 Viggen,

O sambandssystemen på flygvapnets krigsbaser.

Mot. 1985/86

FÖ202

4

I samtliga fall rör det sig om neddragningar som får effekt på resp. krigsförbands
förmåga att direkt efter mobilisering kunna lösa sina uppgifter.
Samtidigt har den säkerhetspolitiska utvecklingen kommit att ställa allt
starkare krav på försvarsmaktens förmåga i just detta avseende.

B. Ramtillskott 1986/87 för förbättrad utbildning och
beredskap

Enligt moderata samlingspartiets uppfattning kan de nödvändiga åtgärderna
för att förhindra ytterligare urholkning av förmågan att leva upp till de
säkerhetspolitiska ambitioner som angavs i försvarsbeslutet 1982 inte anstå
till budgetåret 1987/88 och det nya försvarsbeslutet.

Beräkningar visar att den neddragning av priskompensationsmedel som
regeringen gjorde 1984/85 och som vi motsatte oss kommit att uppgå till ca
237 milj. kr. Dessa medel bör återföras till försvaret budgetåret 1986/87.

Detta ramtillskott på 240 milj. kr. bör, enligt vår mening, användas för
åtgärder som omedelbart stärker krigsorganisationens kvalitet och beredskap
utan att några långsiktiga bindningar inför det kommande försvarsbelutet
sker.

Ramtillskottet skall möjliggöra följande åtgärder:

1. Beredskapsförbättrande åtgärder inom samtliga försvarsgrenar. Åtgärderna
vidtas mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen och
de ökade krav denna ställer.

2. En förbättrad materiell tillgänglighet genom en utökad satsning på
underhåll av materiel. Erfarenheterna visar att detta ofta kommit att eftersättas.
Åtgärderna avser främst marinen.

3. En höjd kvalitet i grundutbildningen i armén genom utökad övningsverksamhet
och i flygvapnet genom ett ökat flygtidsuttag. Erfarenheten
visar entydigt på betydelsen av ett tillräckligt antal övningstillfällen, liksom
på erforderlig flygtid inom flygvapnet.

4. Fullständiga krigsförbandsövningar för samtliga fältförband inom
armén samt utökad repetitionsutbildning för marinens krigsförband. Att
eftersätta repetitionsövningar innebär alltid att kraftigt försämra krigsförbandens
förmåga att direkt efter mobilisering kunna lösa sina uppgifter.
Detta får ej ske.

För att möjliggöra dessa förstärkta insatser under det kommande budgetåret
och för att förhindra att utgångspunkten för 1987 års försvarsbeslut
ytterligare försämras, föreslår vi att 110 milj. kr. tillförs arméns förbandsanslag,
65 milj. kr. tillförs marinens förbandsanslag, 45 milj. kr. tillförs
flygvapnets förbandsanslag, 15 milj. kr. tillförs flygvapnets anläggningsanslag
och 5 milj. kr. tillförs anslaget för operativ ledning etc.

Viss oklarhet råder beträffande finansieringen av de utökade värnpliktsförmånerna.
Till den del kostnaderna härför inte täcks inom ramen för
gällande priskompensationssystem bör regeringen i särskild ordning framlägga
förslag till separat finansiering.

Mot. 1985/86

FÖ202

5

Mot bakgrund av detta beräknar vi utgiftsramen för det militära försvaret
budgetåret 1986/87 till 22 651 482 000 kr. i pris-, löne- och växelkursläge
februari 1985.

C. Vissa övriga frågor

Den utökade ubåtsskyddsverksamheten har kommit att innebära betydande
påkänningar på främst marinens personal. Det har också visat sig att det
på sikt knappast kommer att vara möjligt att upprätthålla dagens ambitionsnivå
vad gäller beredskapen mot ubåtskränkningar samtidigt som en
fortsatt neddragning av marinens personal genomförs.

Mot denna bakgrund hemställde ÖB redan i sin anslagsframställning
inför innevarande budgetår om att få utöka marinens personalram med 125
personer. Regeringen avvisade denna begäran.

ÖB har återkommit till frågan i sin programplan, men regeringen ställer
sig åter avvisande. I budgetpropositionen anförs, att frågan först kan lösas i
samband med det kommande försvarsbeslutet.

Enligt vår uppfattning är det alldeles klart, att det icke på sikt går att
förena ökade uppgifter för marinen i ubåtsskyddet med personalnedskärningar
av den omfattning som beslutades innan de nya uppgifterna tillkom.
En anpassning av ramarna på det sätt ÖB föreslår bör därför ske redan nu.

4 Personalproblem

Försvarets största akuta problem är för närvarande de alltför stora avgångarna
av kvalificerad personal och därmed personalbrist i vissa nyckelbefattningar.
Den alltför stora förtida avgången av piloter och teknisk personal
från flygvapnet har rönt större uppmärksamhet än den också allvarliga
bristen på teknisk personal och trupputbildningsbefäl inom armén.

Inom marinen har personalen på grund av ännu otillräckligt utbyggd
kapacitet att avvärja undervattenskränkningarna av vårt territorium utsatts
för ett övertidsuttag, som ökat påfrestningarna och gjort bristerna extra
kännbara. Gällande arbetstidslagar orsakar också på grund av verksamhetens
karaktär stora problem.

Den allmänna bristen i samhället på tekniskt utbildad personal och den
offentliga sektorns kända oförmåga att konkurrera lönemässigt när det gäller
kvalificerade personer är uppenbara orsaker till oönskad personalavgång.
En annan är den minskade rörligheten i samhället och det faktum att
de flesta familjer innehåller två yrkesarbetande personer. Karriären i försvaret
innebär fortfarande flyttningar mellan olika orter. Från regementen i
landsorten redovisas att duktiga yngre militärer lämpade för officerskarriär,
vägrar att ge sig in på denna på grund av svårigheter för maka och sambo
att i en alltmera orörlig och kärv arbetsmarknad upprätthålla sin egen yrkeskarriär
vid flyttning. Brister i barnomsorg, påtvingade skolbyten och en
icke fungerande bostadsmarknad är andra bidragande svårigheter.

Mot. 1985/86

FÖ202

6

Den minskade benägenheten att satsa på vidareutbildning och karriär
kan i enskilda fall resultera i att befattningshavare på sikt känner sig otillfredsställda
med sina arbetsuppgifter och upplever minskad trivsel vilket
menligt inverkar på prestation och livskvalitet.

Otillräckliga ekonomiska resurser har resulterat i att övningar i realistisk
miljö liksom fartygs gångtider och flygtiderna för de aktiva inom flygvapnet
minskats, vilket ger upphov till långa perioder med arbete av utfyllnadskaraktär
som kan kännas mindre motiverat.

Vidare har den omorganisation av fredsorganisationen som är under
genomförande medfört personalavgångar av i viss mån oberäknad natur.
Av sociala och andra skäl har befattningshavare både på den militära och
den civila sidan föredragit att lämna yrket och stanna på en ort där fredsförband
nedlagts eller andra inskränkningar genomförts i stället för att följa
med vid förflyttningar. Många gånger har det varit ur försvarsmaktens synpunkt
”fel personer” som slutat.

A. Åtgärder

För att möta den alltför stora och särskilt för flygvapnet mycket kostsamma
avgången av piloter, framför allt till civil flygverksamhet, har en del åtgärder
vidtagits.

Utöver förbättringar på lönesidan har överenskommits om en krigsplaceringspremie
för flygförare födda 1952 eller senare som stannar kvar i försvarsmakten
liksom en möjlighet till frivillig pensionering vid 55 år.

Ytterligare åtgärder är under utredning och planering. Viktiga åtgärder
för att stärka motivationen, öka arbetstillfredsställelsen och förbättra organisationen
är ökad flygtid, möjligheter att efter tjänst som stridspilot få
fortsatt flygtjänst inom transport- och sambandsflyg liksom rörlighetsstödjande
åtgärder.

Även för övriga kategorier, framför allt yrkesofficersaspiranter och nyutexaminerade
yrkesofficerare, officerare i teknisk tjänst och sådana som har
högre stabsutbildning måste för samtliga försvarsgrenar åtgärder vidtas.

De officerare som genomgått militärhögskolans högre kurs möts enligt
uppgift omedelbart efter kursavslutningen av många och lockande anbud
från näringslivet. Armén saknar 700 officerare på kompaniofficersnivå.
Kännbara brister finns också i marinen.

B. Åtgärder inom kollektivavtalsområdet

Mångå av de åtgärder som kan vidtas faller inom ramen för avtal mellan
arbetsgivare och fackliga organisationer. Att som regeringen gör i budgetpropositionen
söka överflytta ansvaret för dessa åtgärder på ”arbetsmarknadens
parter” fritar inte regeringen från övergripande ansvar. Staten är i
egenskap av arbetsgivare i detta fall en av parterna.

En ökad marknadsanpassning av löner, ökad användning av marknadslönetillägg
liksom hänsyn till svårrekryterade områden, såväl befattningsmässigt
som geografiskt, vid lönesättning, kan göras. Större möjligheter till
förtida avgång med pension utan ekonomiska förluster, t. ex. för att lösa en

Mot. 1985/86
F5202

7

övertalighetssituation eller när det annars med hänsyn till den enskildes
önskemål och verksamhetens krav är lämpligt, bör utredas.

Försvarets arbetsformer skiljer sig även i fredstid på många sätt från det
civila samhällets. Ett sätt att öka möjligheterna till efter olika situationer
och tidpunkter smidigt anpassade åtgärder på det avtalsreglerade området
vore att överföra en del av de befogenheter som i dag ligger hos arbetsgivarverket
till försvarsgrenscheferna. På samma sätt bör de direkt berörda personalorganisationerna
ges större frihet i förhållande till centralorganisationerna.
Inom tillgänliga personalramar kan då medlen användas på ett sätt
som bättre och snabbare möter behoven när de uppkommer eller helst förebygger
dem. Det bör undersökas i vilken omfattning detta kan ske.

Vad gäller marinen har moderata samlingspartiet i partimotioner till tidigare
riksmöten och på annan plats i denna motion hemställt att marinens
personalram utökas på det sätt som marinchefen föreslagit. Detta skulle
innebära att marinens personalminskningsmål uppfylls på ett sätt som tillåter
en kil för erforderlig nyrekrytering.

Denna nyrekrytering kan ske inom de nuvarande ekonomiska ramarna.
De 125 tjänster som marinchefen begärt att inom ramen för sitt anslag få
inrätta har kostnadsberäknats till 30 milj. kr.

Som en jämförelse kan nämnas att den övertidsersättning som uttagits på
grund av för liten kapacitet i förhållande till de bevaknings- och beredskapsbehov
som inte minst de fortgående ubåtskränkningarna men även
den övriga verksamheten kräver, under föregående budgetår uppgått till 50
milj. kr. De av rekryterings- och bemanningsskäl nödvändiga nya tjänsterna
löser inte övertidsproblematiken. Det är ej utbytbara storheter. Men
utökad personal är också en nödvändig förutsättning för att uppnå bättre
arbetsförhållanden, hemresemöjligheter och sociala förhållanden för den
nu hårt ansträngda och mycket lojala personalen. Det är för övrigt orimligt
att en verksamhetschef inte inom ramen för tillgängliga medel själv får
påverka hur dessa bäst skall användas för att möta ställda krav. Utomordentligt
viktigt, inte bara i marinen, är också att ge den fast anställda personalen
möjlighet att resa hem och träffa sin familj med en regelbundenhet
och täthet som överstiger nu gällande varannan vecka.

C. Fredsorganisationsförändringar

I de fall där förluster av nyckelpersoner kan hänföras till fredsorganisationsförändringar
måste allt göras för att detta skall kunna undvikas. I
framtida planering av sådana förändringar måste hänsyn tas till riskerna
för att personalproblem motverkar de positiva effekter som kan vinnas. De
erfarenheter man har av de nu genomförda och pågående förändringarna i
fredsorganisationen måste tas till vara och utvärderas ur denna synpunkt.

D. Den dagliga verksamheten

Att såväl övnings- som utbildningsverksamhet av resursbristskäl ibland
upplevs som otillfredsställande kan få allvarliga efterverkningar inte bara
för trivsel och möjligheter att behålla kvalificerade befattningshavare och

Mot. 1985/86

FÖ202

8

stimulera rätt personer till vidareutbildning och karriär. Det kan få följder
för funktionsdugligheten i hela organisationen och för tilltron till försvarets
förmåga inte bara hos den egna personalen utan i hela samhället.

I betänkandet Värnpliktiga tänker från 1983 års värnpliktsutbildningskommitté
redovisas hur försvarsviljan, som traditionellt vid regelbundna
undersökningar i vårt land är hög, sjunker hos värnpliktiga under utbildningstiden.
Alarmerande är att endast 30 % av de meniga värnpliktiga tror
att det svenska försvaret har tillräcklig styrka för att vid ett eventuellt anfall
mot vårt land bjuda ett effektivt motstånd.

Att såväl motivationen, försvarsviljan som tilltron till försvarets möjligheter
är högre hos pluton- och kompanibefälselever förklaras i utredningen
med att man med knappa resurser tvingats prioritera utbildningen av dessa
elever och att de därför tycks ha funnit sin utbildning mera meningsfull än
meniga värnpliktiga. Vad de värnpliktiga i hög grad efterfrågar är möjligheter
till direkta samtal och personlig kontakt med yrkesbefälet.

En utarmning av resurserna i sådan grad att vardagsverksamheten blir
lidande får allvarliga följder även på det personalpolitiska planet. Utöver
personalpolitiska åtgärder måste tillräckliga resurser avdelas så att t. ex.
gångtid för fartyg, flygtider och realistisk övningsverksamhet får sådant
utrymme att personal verkligen upplever att förmågan till insats bibehålls
och att skickligheten i den personliga rollen kan upprätthållas och utvecklas.

E. Karriärstimulerande och rörlighetsstödjande åtgärder

Förändringar i utbildningsgång och befälsordning liksom åtgärder för att
göra tjänstgöring i vissa befattningar mera attraktiv bör övervägas, liksom
möjligheter att flytta ut kvalificerade uppgifter från centrala staber.

Erfarenheterna av den nya befälsordningen bör nu vara så stora att viss
utvärdering kan ske. På utbildningssidan bör övervägas i vad mån ökade
möjligheter till utbildning utomlands, ökad samverkan med civil högskoleutbildning
eller utbytestjänstgöring inom näringsliv och myndigheter kan
läggas in under tjänstgöringen och verka utvecklande och stimulerande.

F. Åtgärder för att motverkar flyttningsproblem

Officerskarriären innebär en i förhållande till de flesta andra samhällssektorer
stor geografisk rörlighet. I det moderna samhället har rörligheten i hög
grad minskat. Den viktigaste faktorn är att de flesta familjer i dag har två
yrkesarbetande. Problemen för medföljanden make/maka att fullfölja yrkeskarriär
eller över huvud taget få arbete vid en flyttning, i synnerhet om
det rör sig om ett fåtal år på den nya orten, är i praktiken stora och större ju
mer kvalificerad utbildning den medflyttande har.

Offentliga arbetsgivare som stat och kommun måste gå i spetsen för att
rensa ut t. ex. ovidkommande meritvärderingar som att tjänstgöring i den
egna kommunen värderas högre än motsvarande tjänst i t. ex. lärarbefattning
i annan kommun. Skicklighet och lämplighet måste få fälla avgörandet.
Stor smidighet vid beviljande av tjänstledighet måste också iakttas även

Mot. 1985/86

FÖ202

9

om detta redan i dag givit upphov till en komplicerad arbetsmarknad med
stort inslag av vikariat och övertalighetsproblem.

Statsbidragsgivning till barnomsorgen bör utformas så att valfrihet och
mångfald i en annan för familjen viktig sektor underlättas. En övergång till
familjepolitiska stödformer som riktar sig till familjerna i stället för till
kommunerna skulle undanröja ett annat viktigt hinder för rörlighet. Vi
hänvisar på detta område till moderata samlingspartiets familjepolitiska
motion.

Ekonomiska förluster och svårigheter vad gäller bostäder kan för den
enskilde under karriär och utbildning lösas genom att försvaret i större
utsträckning förfogar över lägenheter och småhus som befattningshavare
kan hyra.

Stiftelsen Försvarsbostäder, som bildats för att möta problemen på bostadsområdet,
bör få ökade möjligheter att med förtur köpa de bostäder
som i enlighet med tidigare riksdagsbeslut skall försäljas från försvaret.
Dessutom bör från statens sida underhandlingar tas upp med berörda kommuner
om möjligheter att låta försvarsmyndigheter disponera eller stiftelsen
Försvarsbostäder förvärva lämpliga fastigheter.

Det är också nödvändigt att i den mån man i rekryterings- och rörlighetsstimulerande
syfte t. ex. försöker erbjuda attraktiva bostäder till rimliga
hyresvillkor dessa ansträngningar inte saboteras av skattebestraffningar för
en påstådd bostadsförmån på det sätt som många gånger i efterhand och
oväntat drabbat andra yrkeskategorier offentligt anställda. Åtgärder bör
vidtas för att förebygga sådana för den enskilde starkt negativa konsekvenser.
Det måste t. ex. accepteras att marknadsvärdet, vari ingår bl. a. geografiska
variationer, tillåts påverka hyressättningen.

5 Frivilliga försvarsorganisationer

De frivilliga försvarsorganisationerna, som har en bred folklig förankring,
har en väsentlig roll i vårt lands säkerhetspolitik. De tillför i stor omfattning
olika delar av totalförsvaret kompetent personal och har också en viktig
opinionsbildande uppgift. De bidrar till försvarets trovärdighet och till dess
fredsbevarande förmåga. Intresset för den frivilliga försvarsverksamheten
fortsätter att stiga och flera organisationer noterar ökat medlemstal. Det är
enligt vår mening viktigt att verksamheten understöds och uppmuntras.

De frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet och främst den del
som syftar till att tillföra totalförsvaret avtalsbunden personal samt avser
befordrings- och kompletteringsutbildning av värnpliktigt befäl är av stor
betydelse för krigsorganisationen.

I frivilligkommitténs betänkande Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret
konstateras att det fastställda behovet av frivillig personal ökat
relativt kraftigt. Även om tillgången på frivilliga med avtal har stigit, har
bristen på personal snarast ökat eftersom behoven ökat snabbare än personaltillgången.

Enligt samstämmiga uppgifter från myndigheter och avtalsslutande organisationer
har otillräckliga ekonomiska resurser haft en avgörande bety

Mot. 1985/86

FÖ202

10

delse. Tillströmningen av frivilliga som önskar genomgå utbildning är större
än det antal som inom givna ramar kan ges utbildning. De största bristerna
föreligger beträffande bilförare och djurvårdare. Två nya områden har
också tillkommit nämligen som hundförare dels för räddningshundar inom
civilförsvaret, dels som hundförare för bevakningshundar inom flygvapnet.

Vi kan instämma i kommitténs synpunkt att det under rådande förhållanden
bör anstå med ytterligare insatser på nya oprövade områden inom
frivilligverksamheten och att man främst där satsar på att bibehålla och
utveckla den verksamhet som redan finns eller är under uppbyggnad.

Frivilligkommittén föreslår också bl. a. lagfäst rätt till ledighet för all
utbildning och tjänstgöring som krävs för att den enskilde skall kunna upprätthålla
kompetensen för sin befattning i totalförsvaret. Förslaget innebär
bl. a. en vidgad användning av dagpenningsystemet och därmed ett ökat
jämställande mellan värnpliktiga och frivilligpersonal ur ersättningssynpunkt.

Vi hälsar med tillfredsställelse att regeringen vid beräkningen av anslaget
till frivilliga försvarsorganisationer beräknat medel för att senare kunna
framlägga förslag i enlighet med frivilligkommitténs förslag. Vi avvaktar
med att lägga mera preciserande synpunkter beträffande detta tills det aviserade
regeringsförslaget föreligger.

6 Civilförsvar m. m.

Civilförsvaret har till uppgift att skydda och rädda liv och egendom. Möjligheterna
att genomföra dessa räddningsuppgifter är starkt beroende av
den stridsmiljö i vilken uppgifterna skall fullgöras. Det betyder att civilförsvaret
för att lösa sina uppgifter är beroende av det militära försvarets
möjligheter till såväl luftförsvar som invasionsförsvar. Ett otillräckligt luftförsvar
minskar t. ex. allmänhetens skyddssökningstider och försvårar
civilförsvarets undsättande verksamhet. Är invasionsförsvaret svagt påverkas
civilförsvarets möjligheter att genomföra omflyttningar och utrymningar
från hotade områden. Å andra sidan utgör civilförsvaret ett stöd för de
militära operationerna genom i tid genomförda utrymningar från dessa
områden. Det är också ett viktigt psykologiskt stöd för de stridande soldaterna
att veta att skyddet för de hemmavarande fungerar.

Det är enligt vår uppfattning inte möjligt att, som hävdas från olika håll,
genom s. k. omrustning överföra resurser från militärt försvar till civilförsvar
för att därigenom stärka befolkningsskyddet. Varje del av totalförsvaret
skall tilldelas medel efter de uppgifter som ställs.

Civilförsvaret måste kunna träda i verksamhet redan innan den militära
mobiliseringen är genomförd och måste därför ha en hög mobiliseringsberedskap.
I motioner tre år i följd har vi påtalat brister i civilförsvarets krigsorganisation
såväl i fråga om personalrekrytering som utbildning och materielförsörjning.
En del av bristerna har nu tillrättats, men fortfarande kvarstår
allvarliga brister, främst vad avser materielförsörjningen. 1 vissa fall är
endast ca 50 % av civilförsvarsenheterna användbara omedelbart efter mobilisering.

Mot. 1985/86

FÖ202

Många av bristerna torde ha orsakats av de återkommande organisationsförändringarna
inom civilförsvaret. Det är därför angeläget att de organisationsförändringar
som nu förestår i samband med en ny central ledning
av befolkningsskyddet och räddningstjänsten liksom övergång till en
decentraliserad materielhantering inte försenar uppbyggandet av en krigsorganisation
med hög beredskap.

För att vara användbara direkt efter mobilisering måste civilförsvarets
enheter också vara väl övade. I likhet med vad som tidigare föreslagits av
civilförsvarsstyrelsen anser vi att de s. k. A-enheterna framdeles bör övas
vart tredje år i stället för som nu vart fjärde år. Denna utbildningsrytm bör
införas under 1987. Detta bör ges regeringen till känna.

En allvarlig brist i befolkningsskyddet är avsaknaden av tillräckligt med
skyddsutrustning för allmänheten, s. k. andningsskydd. Endast ca 65 % av
den vuxna befolkningen har tillgång till andningsskydd. För barn mellan
två och fem år finns endast en mycket begränsad tillgång till skyddsjackor
och andningsskydd. Skyddsutrustning till de allra minsta barnen har helt
nyligen börjat produceras.

Målsättningen i 1982 års försvarsbeslut i fråga om andningsskydd varatt
bristerna skulle vara avhjälpta inom en tioårsperiod. Enligt budgetpropositionen
sker en fördröjning med två år. Vi menar att detta är otillfredsställande.
Ett program för fullföljande innebär att ytterligare 60 milj. kr. måste
ställas till förfogande för programplaneperioden 1986— 1991.

1982 års provplanläggningskommitté föreslog i sitt betänkande, Kommunerna
i totalförsvaret (SOU 1984:57), att ökad uppmärksamhet skulle
ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen.
Redan i fred kan mindre störningar i form av snöoväder åstadkomma långvariga
avbrott i elförsörjningen. Vid krig kan den kommunaltekniska försörjningen
av el, vatten, värme, avlopp m. m. utsättas för mycket allvarliga
störningar. Åtgärder för att förbättra tillgången på reservanordningar inom
dessa områden bör därför snarast vidtas.

Detta bör ges regeringen till känna.

Riksdagen har beslutat om en hemskyddsorganisation bestående av ca
8 000 hemskyddsgrupper (personalstyrka ca 25 000 man) och 100 000 hemskyddsombud.
Hemskyddsgrupperna skall rekryteras och övas genom civilförsvarsplikt.
Redan vid årets slut skall 60 % av hemskyddsgrupperna
vara organiserade och lokala övningar avses påbörjas budgetåret 1987/88.

Hemskyddsombuden, som skall lyda under hemskyddsgrupperna, avses
rekryteras och övas på frivillig väg. Ansvaret för detta har ålagts Sveriges
civilförsvarsförbund, som påbörjat en försöksverksamhet i fem län. Intresset
för utökad och fortsatt verksamhet är stort, såväl inom Civilförsvarsförbundets
centrala ledning som hos länsförbunden.

Hemskyddet skall vara en resurs för hela totalförsvaret. Genom en bred
frivillig förankring hos allmänheten skapas en positiv inställning till totalförsvarets
olika funktioner och ges möjligheter till en omfattande information.
Det är viktigt att slå vakt om det frivilliga engagemang som nu växer
fram inom förbundet. En ”halvhalt" nu i försöksverksamheten skulle medföra
risk för en nedgång i engagemanget för denna viktiga uppgift. Försöksverksamheten
bör därför föras ut till fler län än vad som möjliggörs av den

Mot. 1985/86

FÖ202

12

anslagstilldelning till Civilförsvarsförbundet som föreslås i budgetpropositionen.
Anslaget bör höjas med 1 000 000 kr., vilket möjliggör försöksverksamhet
i ytterligare fyra län utöver vad som förutsätts i propositionen.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar fastställa anslaget Bl. Arméförband:
Ledning och förbandsverksamhet till 6 167 000 000 kr.,

2. att riksdagen beslutar fastställa anslaget Cl. Marinförband:
Ledning och förbandsverksamhet till 1 947 000 000 kr.,

3. att riksdagen beslutar fastställa anslaget DL Flygvapenförband:
Ledning och förbandsverksamhet till 3 174 000 000 kr.,

4. att riksdagen beslutar fastställa anslaget D3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar till 335 500 000 kr.,

5. att riksdagen beslutar fastställa anslaget EL Operativ ledning
m. m.: Ledning och förbandsverksamhet till 637 400 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar fastställa totalramen för det militära försvaret
1986/87 med en ökning av regeringens förslag med 240 milj.
kr. till 22 651 482 000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs under avsnittet Personalproblem,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om utvecklingen av civilförsvaret,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om reservanordningar inom den kommunaltekniska
försörjningen,

10. att riksdagen beviljar ytterligare 1 000 000 kr. för rekrytering
och övning av hemskyddet.

Stockholm den 27 januari 1986

Lennart Blom (m)

Göthe Knutson (m)

Olle A ulin (m)

Wiggo Komstedt (m)

Anita Bråkenhielm (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Carl Bildt (m)

Ingvar Eriksson (m)
Björn Kori of (m)

Per-Olof Strindberg (m)
Ivar Virgin (m)

Mot. 1985/86

FÖ202

13