Rovdjursersättning för rennäringen

Motion 2019/20:2340 av Helén Pettersson och Fredrik Lundh Sammeli (båda S)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av ersättningssystemet för renskötselns rovdjursskador och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Ersättningen till samebyarna för rovdjursskador på rennäringen har inte alls hängt med i samma takt som de svenska rovdjursstammarna ökat i antal. Därför har bland annat Sametinget länge krävt att regeringen höjer anslaget för rovdjursersättningssystemet.

Det är i huvudsak björn och örn men också lo, järv och i några fall varg som dödar och dödat det stora flertalet av renarna. Det blir kostsamt för de drabbade renägarna och slår hårt mot både rennäring och slakteri- och förädlingsbranschen.

Det finns ett årligt anslag för rovdjursersättningen, som baseras på förekomst av rovdjur och antalet rovdjursföryngringar. Men eftersom det är ett tak på anslaget räcker inte pengarna till för de föryngringar som finns.

Samernas Riksförbund har länge slagit larm till regeringen om att rovdjursersättningssystemet, på grund av utvecklingen av rovdjursstammen, för närvarande inte är fullt finansierat. Sverige har i modern tid aldrig haft så stora rovdjursstammar som i dag. Det innebär också nya utmaningar att utforma en politik som möjliggör en god förvaltning av stora rovdjur, som tillgodoser en bra balans mellan målet att uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus för stammarna och samtidigt ta hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.

Det är viktigt att värna den lagstadgade rovdjursskadeersättningen till rennäringen. Rovdjurspolitiken i stort är beroende av att det ersättningssystem som finns fungerar tillfredsställande. Det gör det inte idag. Kritiken är hård, och i många fall är det den enskilde företagaren i glesbygd som får stå för de förluster som en centralt beslutad rovdjurspolitik medför om inte ersättningssystemen fungerar.

Det behövs nu en översyn av regelverket för ersättning för rovdjursskador och för förebyggande åtgärder även utanför renskötselområdet. Till exempel bör översynen undersöka om det inte är rimligt att hjortar i hägn som i vissa avseenden behandlas som tamdjur, bör berättiga till ersättning för skador från rovdjur.

Det borde vara en grundinställning att samhällets ersättningar för viltskador och bidrag till förebyggande åtgärder ska ses som en nödvändig del i samhällets satsningar på att bevara natur- och kulturvårdande djurhållning.

Helén Pettersson (S)

Fredrik Lundh Sammeli (S)