Rösträttssystemet i rennäringslagen

Motion 1985/86:Jo230 Marianne Stålberg m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86: Jo230

Marianne Stålberg m. fl. (s)
Rösträttssystemet i rennäringslagen

År 1971 antogs en ny rennäringslag. Propositionen byggde på ett betänkande
från 1964 års rennäringssakkunniga. Detta betänkande intog en strikt
ekonomisk syn på den föreslagna samebyn. Detta till trots så genomfördes
inte reglerna för en ekonomisk förening fullt ut. Samebyn skulle vara så
konstruerad att den enskilde medlemmen hade fullt ansvar för byns ekonomi
— t. o. m. med sin ev. egna personliga förmögenhet.

I rennäringslagen från 1971 infördes en graderad röstskala i samebyn, så
att endast den större renägaren fick full röstkraft.

Eftersom den bärande tanken med samebyn är att upprätthålla kulturen
och livet hos en urbefolkning så ter sig denna 5-gradiga skala oförenlig med
en solidarisk och demokratisk syn på samebyn.

Inte heller ur strikt näringspolitisk synpunkt är formen för rösträtt lämplig.
Den bidrar till att samla makten hos de största renägarna och kan bidra
till att unga, mindre företagare och deras idéer aldrig vinner gehör.

Samebyns tillkomst blev aldrig någon riktigt genomtänkt skapelse. Den
ekonomiska inriktningen kom att dominera men man berövades det riktiga
i en ekonomisk förening, befrielsen ifrån personligt ansvar för skulderna.
Detta personliga gäldsansvar för medlemmarna är motivet för den graderade
rösträtten - ett förhållande ovärdigt ett demokratiskt land. Det framgår
av regeringsformen 1:2 och 2:15 att folksolidariteten skall sättas före
näringssolidariteten.

En annan form av diskriminering är samekvinnornas ställning i samebyn.
Genom tolkningen av det s. k. husbondebegreppet har samekvinnornas
ställning i vissa samebyar varit svag. I en motion från 1985 om rösträttsreglerna
i samebyn, lämnades en utförlig redogörelse för bakgrunden
till rennäringslagen på denna punkt. Det påpekades i motionen att departementschefen
uttryckligen sagt i förarbetena till lagen att husbondebegreppet
inte får tolkas alltför snävt.

Motivet för avslag på motionen då var att det inom nuvarande lags ram
var möjligt att tolka lagen som att kvinnan inte diskrimineras.

Riksdagen fastslog att två renägande och renskötande medlemmar kan
ha rösträtt. Efter detta beslut har emellertid kammarrätten i Sundsvall i en
dom (mål nr 4200—1983 datum 1985-08-17) fastslagit följande:

Mot en bakgrund av det anförda finner kammarrätten att utgångspunkten
vid tillämpningen av reglerna om rösträtt i 59 § punkt 2 är det varje hushåll,
som är att betrakta som ett rennäringsföretag, skall företrädas av en

renskötande medlem med hushållets/företagets hela reninnehav som röstunderlag.
Av förarbetena får anses framgå att det under vissa omständigheter
kan finnas utrymme för en uppdelning av ett hushåll i olika företag
med rösträtt för vart och ett efter dess reninnehav. Enligt kammarrättens
mening bör dock som en förutsättning härför gälla att renskötseln bedrivs
så att olika företag med viss självständighet kan anses föreligga. Domstolstolkningen
av lagen är således motstridig emot riksdagens. Det är därför
mycket angeläget att riksdagen begär en ändring av rennäringslagen så att
diskrimineringen av samekvinnor upphör.

Hemställan

Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi

att riksdagen hos regeringen begär en ändring av rennäringslagen
så att det graderade rösträttssystemet slopas samt att diskrimineringen
av samekvinnor när det gäller rösträttsbegreppet upphör.

Stockholm den 24 januari 1986
Marianne Stålberg (s)

Christina Flink (s) Åsa Strömbäck-Norrman (s)

Inger Hestvik (s)

Mot. 1985/86
Jo230

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

14

■ . "■

V -i. '