Riskkapital och utvecklingsfond

Motion 2001/02:N247 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bred riskkapitalutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvecklingsfond.

Riskkapitalsituationen några exempel

Ett generellt problem i svensk regionalpolitik är bristen på institutioner för lokalt och regionalt sparande. Denna institutionella brist leder till att landsorten utarmas på investeringskapital, då praktiskt taget alla sparmedel kanaliseras via de stora bankerna och fondbolagen i Stockholm.

För landsortens befolkning innebär detta en osund riskspridning, eftersom de inte kan placera en del av sina sparmedel på ett sådant sätt att aktiviteten i den regionala ekonomin upprätthålls, vilket i sin tur leder till att värdet på deras fasta tillgångar minskar.

Denna brist i den finansiella infrastrukturen är också en viktig orsak till de snabbt accelererande regionalpolitiska problemen med ett krympande skatteunderlag i stora delar av landet.

De försök som gjorts av lokala sparbanker och länsförsäkringsbolag att skapa regionala aktiefonder får liten effekt, eftersom man enligt regelverket måste placera 90 % av kapitalet i likvida papper, dvs. på börsen i Stockholm.

För att landsortens befolkning ska få möjlighet till ett sparande som upprätthåller aktiviteten i den ekonomi där de har sina fasta värden placerade behövs en sparform som kanaliserar kapital till de onoterade företagen i den svenska landsorten, dvs. regionala aktiesparfonder som endast investerar i onoterade företag inom den region där sparandet sker. En sådan sparform är riskfylld, varför den måste kringgärdas med särskild lagstiftning, samtidigt som staten ger stimulans till denna sparform.

Erfarenheter från andra länder visar att det dels är angeläget att maximera sparbeloppen, så att sparare inte placerar alltför stor del av sitt sparande i denna riskfyllda sparform, dels att rätten att stå som huvudman för sådant sparande ges till organisationer utan eget vinstintresse detta för att inte spararna ska behöva riskera oseriösa värderingar av de investeringar som görs och dels att sparformen ges skattemässiga stimulanser.

På många håll i vårt land saknas banker med lokal kompetens och beslutsrätt. För att kreditgivningen i landsorten ska fungera krävs inte bara garantier till existerande institutioner, det krävs också att nya kreditinstitutioner skapas, som kan komplettera bankernas och ALMI:s lag- och regelstyrda kreditgivning.

I västra Kanada har så kallade Community Futures Development Corporations visat sig vara ett framgångsrikt sätt att utveckla det lokala näringslivet. Dessa CFDC har initierats av det kanadensiska departementet för mänskliga resurser, sedan man konstaterat att en bidragspolitik enligt svensk modell sällan gav önskat resultat, trots höga kostnader. Utredningar visade att endast projekt där lokalbefolkningen tagit ansvar för genomförandet hade gett bestående resultat.

Dessutom, ju längre bort från banker och andra finansinstitut man har sin verksamhet etablerad, desto svårare är det att få tillgång till riskkapital. Problem finns också med den låga värderingen av fastigheter i de regioner som behöver särskilda insatser, vilket ofta omöjliggör expansion för etablerade företag.

Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner med 46 kommuner i sin medlemsmatrikel har t.ex. gjort analyser och kommit fram till att en överföring av mer medel till de utsatta regionerna måste till. Föreningen föreslår därför att en återbäring på vattenkraft, den s.k. 1-öringen, införs.

För att möta den redovisade bristen på riskkapital måste en utredning få möjlighet att se över hela riskkapitalsituationen, inklusive regionala sparformer, återbäring på vattenkraften m.m.

Utvecklingsfond

I den regionalpolitiska propositionen lägger de tre samarbetspartierna fram en politik som understödjer en ökad hållbar tillväxt i Sverige med en blandning av sänkta socialavgifter för småföretag i stödområde A över distansutbildning och entreprenörsskapande program till turismprojekt och byautveckling. Trots denna positiva politik kommer dock bristen på resurser att märkas mot mitten av decenniet när EU:s strukturfonder tappar kraft efter 2006.

Vänsterpartiet föreslår att det redan nu tas initiativ från statens sida för att bygga upp en utvecklingsfond mot exempelvis nyföretagande, samverkan och kompetenshöjning, som kan överbrygga den brist på kapital, som kan uppstå när EU:s strukturfonder antingen minskas radikalt eller försvinner. För att denna fond inte skall vara en alltför stor ansträngning på budgeten under ett enskilt år menar vi att den bör börja fyllas på under budgetåret 2005 för att nå full potential 2007.

Stockholm den 14 november 2001
Gunilla Wahlén (v)
Hans Andersson (v)	Lennart Beijer (v)
Sture Arnesson (v)	Britt-Marie Danestig (v)
Kalle Larsson (v)	Camilla Sköld Jansson (v)
Lennart Värmby (v)	Karin Svensson Smith (v)
Lennart Gustavsson (v)	Stig Eriksson (v)