Riksdagens EU-program

Motion 2000/01:K309 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag till svenskt
program för EU:s utveckling till riksmötet 2000-2001.
2 EU-medlemskapets inverkan på svensk
demokrati

Medlemskapet i den europeiska unionen har inneburit stora förändringar i
den svenska demokratin. Riksdag och regering arbetar i dag på ett helt
annat sätt än före medlemskapet i EU. Stora delar av lagstiftningsmakten
har flyttats från Sveriges riksdag till EU:s ministerråd och i vissa fall även
till tjänstemännen i EG-kommissionen. De lagar som antas inom EU har
också direkt rättsverkan i Sverige och står över svensk lagstiftning.

Att medlemskapet i EU ställer stora krav på förändringar av riksdagens
arbetssätt är säkert alla överens om. Detta gäller det dagliga arbetet i utskott
och EU-nämnd, men det handlar också om att riksdagen måste finna nya
former för inflytande över regeringens ställningstaganden i
lagstiftningsärenden. Av central betydelse är att riksdagen tidigt beslutar om
en svensk position när till exempel EU:s institutioner ska reformeras.

EU:s fördrag ändras genom regeringskonferenser vilka avslutas med att
fördragsändringar antas enhälligt, varefter varje lands parlament ska
godkänna fördragsändringarna innan de träder i kraft. Detta kan naturligtvis
sägas ge riksdagen en vetomöjlighet, om resultatet av en regeringskonferens
är oacceptabel för en riksdagsmajoritet. Men riksdagens makt är begränsad
till att i efterhand godkänna eller förkasta hela förhandlingsresultatet och kan
inte enbart godkänna delar av det framförhandlade resultatet. Inte heller löser
förfaringssättet problemet med riksdagens bristande inflytande under själva
förhandlingsprocessen. Det är regeringen som bestämmer de svenska
utgångspunkterna inför en regeringskonferens, det är regeringen som
förhandlar och det är regeringen som informerar riksdagen.

3 EU:s framtida utveckling

Tankar och idéer om en federal statsbildning i Europa kommer med
jämna mellanrum fram i debatten. Den tyske utrikesministern Joschka
Fischers tal på Berlin Humboldt-universitetet 12/5 2000 är ett exempel. I
talet argumenterade Fischer för skapandet av en federation med en
direktvald president, en kommission med egentlig regeringsmakt och ett
tvåkammarsystem inom EU. Dessa tankar har ett mycket större
genomslag bland makthavarna inom EU än vad den svenska debatten
ibland kan ge sken av.

Flera regeringar anser redan att den nuvarande regeringskonferensen bör
följas av en ny så snart som ett kommande Nice-fördrag ratificerats. Då
kommer med all säkerhet långtgående förslag om en federal statsbildning i
Europa upp för diskussion.

Vänsterpartiet anser att den stegvisa utvecklingen mot en federal
statsbildning i Europa är en fara för demokratin och det folkliga deltagandet i
beslutsfattandet. Många förändringar sker utan egentlig debatt och utan att
riksdagen tagit ställning. Exempel på detta är besluten på toppmötena i Köln
och Helsingfors om utvecklingen av EU:s militära komponent. Ett annat
exempel är de förhandlingar som nu pågår inför toppmötet i Nice då EU:s
fördrag enligt planerna ska reformeras.

Riksdagspartierna har skilda uppfattningar om hur de anser att EU ska
utvecklas. Riksdagen har ej samlat uttalat sig om det berättigade i att fler
områden av EU:s beslutsfattande ska omfattas av majoritetsbeslut, om
Sverige ska bejaka utvecklingen av EU till en militär union,
sammansättningen av EU-parlamentet och om röstviktningen i ministerrådet.
Målsättningar för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, skatte-
och finanspolitiskt samarbete och EU:s sociala dimension har aldrig
sammanfattats i något riksdagsbeslut.

För att förstärka det folkliga inflytandet över Sveriges förhandlingsposition
och regeringsförhandlingarna är det önskvärt att den svenska riksdagen
beslutar om den svenska synen på EU:s utveckling och hur demokratin ska
kunna värnas och utvecklas. Detta bör rimligtvis göras i ett "Svenskt program
för EU:s utveckling".

Ett sådant riksdagsbeslutat program skulle fastställa en utgångspunkt för
förhandlingar. Dock är det inte rimligt att ett sådant program låser regeringen
till positioner som aldrig får överges. Skillnaden mot hur
regeringskonferenserna genomförs i dag skulle framför allt vara att
regeringen inför fördragsändringar har ett dokument som visar vad en
majoritet i Sveriges riksdag anser är en önskvärd utveckling av EU och dess
fördrag.

Inför förhandlingarna om förändringar av WTO beslutade riksdagen i
behandlingen av en regeringsskrivelse om den svenska positionen. Denna
behandling gav regeringen vägledning inför WTO-mötet i Seattle i november
1999.

Med anledning av vad som i motionen anförts bör riksdagen begära att
regeringen tar fram förslag till svenskt program för EU:s utveckling till
riksmötet 2000-2001.

Stockholm den 29 september 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Lars Ohly (v)