Riksbanken
Motion 2000/01:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Finansutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
- Bordläggning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
1 Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag så att Riksbankens ställning och ledningsorganisation återställs till vad som gällde före den 1 januari 1999. 2 Motivering
Vid årsskiftet 1998/99 trädde en nyordning i kraft vad gäller Riksbankens ställning. Riksbankens politik hade ditintills styrts av dess fullmäktige som utsedd av riksdagen reflekterade de parlamentariska styrkeförhållandena. Från detta årsskifte kom arbetet att ledas av en direktion om sex ledamöter - riksbankschefen jämte fem vice riksbankschefer. Den inför riksdagen direkt ansvariga instansen, riksbanksfullmäktige, kom att få sin roll begränsad till att bli valberedande, kontrollerande och beslutande bara i frågor av begränsad räckvidd. Riksbanksfullmäktige fattar inga beslut som har med penning- eller räntepolitik att göra.
Direktionen, som under sin mandatperiod i princip skall vara oavsättlig, skall fatta de penningpolitiska besluten och detta utan att "ta instruktion" dvs. att ta hänsyn till vad de parlamentariska instanserna i landet anser. Riksbankens verksamhet skall koncentreras kring ett mål nämligen att hålla inflationen kring 2 % per år.
Dessa förändringar av Riksbanken var en anpassning till EMU och ett led i förberedelserna för ett eventuellt EMU-medlemskap. Som Vänsterpartiet konstaterande i den motion där vi yrkade avslag på det nya systemets införande, behövdes det inte i sak. Sveriges riksbank hade med den ordning som tidigare gällt fungerat väl. Innebörden av förändringen var att undandra ett av politikens sakområden från demokratin. En politiskt vald och politiskt avsättbar instans ersätts med ett kollegium av höga tjänstemän.
Det nya systemet har verkat i drygt halvtannat år. Denna period har kännetecknats av en gynnsam konjunktur och en stabiliserande ekonomisk politik. Det nya systemet för Riksbankens ledning har därför inte prövats i en tid där olika ekonomisk-politiska mål kommit i skarp spänning eller konflikt med varandra. Det har varit en period där Riksbankens penningpolitik legat hyggligt i fas med den ekonomiska politiken. Detta har emellertid inte förändrat sakens konstitutionella eller demokratiska sida.
De diskussioner som redovisats i direktionens protokoll visar med all tydlighet att det inte heller på penningpolitikens område finns en entydig expertis, oberoende av värderingar. Olika bedömningar görs och uttrycker egentligen olika värderingar. Förvisso har dess olika värderingar formats utifrån sakkunnighet och sakliga argument men reflekterar likväl att det slutligen är politiska värderingar som måste göras. Även en parlamentarisk debatt som föregår ställningstaganden präglas av saklighet och insikter. Det är inte så stor skillnad mellan en politisk diskussion och en förment expertmässig diskussion där ställningstagandena i komplexa frågor ändå måste göras utifrån värderingar.
Vi kan därför i punktform slå fast:
- Det finns ingen över politiken stående ekonomisk politik. Denna reflekterar i alla delar de motstridiga sociala och ekonomiska förhållanden som finns i samhället. Penningpolitiken är en del av den ekonomiska politiken.
- Politik skall i en representativ demokrati handhas av inför väljarna ansvariga, valbara och avsättbara politiker. När politik ersätts med en ämbetsmannaelit innebär detta en insnävning av demokratin.
- Sveriges författning utgår till stor del från ett tänkande där politik och lagstiftning sköts via folkvalda. Riksbankens ställning ledd av en förment överpolitisk direktion strider mot detta. Förvisso kan det hävdas att inflationsmålet om 2 % är ett politiskt beslut, men detta är av en så generell natur att det skulle motsvara om politiken skulle ge AMS fria händer att få ner arbetslösheten till en viss procentsats eller att riksdagen kvantifierade ett mått för minimerad brottslighet och sedan överlät övrigt beslutsfattande om lagar till polis och domstolsväsende.
- Dessa starka invändningar mot systemet med en s.k. oberoende dvs. över politiken stående riksbanksledning gäller i än högre grad EMU-projektet, varav Riksbankens nuvarande ledningssystem är en del. Att Sveriges röst i Europeiska centralbanken skulle utövas av en person som sedan han valts skall stå utanför politisk kontroll och påverkan och från denna position utöva Sveriges röst inom ett viktigt politikområde är en rent antidemokratisk och elitistisk tanke.
Att penningpolitiken görs till föremål för ett politiskt beslutsfattande som överensstämmer med parlamentariska principer innebär inte en försämrad kvalitet på politiken. Skulle detta ske finns det ett tydligt ansvar att utkräva. En majoritet kan då inte krypa bakom ett oberoende tjänstemannaorgan utan måste stå till svars inför väljarna. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om en återgång till en demokratisk ledning av penningpolitiken i enlighet med det system som gällde före den 1 januari 1999.
Stockholm den 3 oktober 2000
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)
Stig Eriksson (v)
Owe Hellberg (v)
Berit Jóhannesson (v)
Tanja Linderborg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Yrkanden (2)
- 1Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag så att Riksbankens ställning och ledningsorganisation återställs till vad som gällde före den 1 januari 1999.
- Behandlas i
- 1Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag så att Riksbankens ställning och ledningsorganisation återställs till vad som gällde före den 1 januari 1999.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.