Revision av äldre vattendomar

Motion 2001/02:Bo294 av Kenth Högström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om revision av äldre vattendomar i allmänhet och 1933 års regleringsdom av Dellensjöarna i synnerhet.

Motivering

Många av de vattendomar som fastställdes under 1900-talets första hälft, i syfte att reglera sjöar och vattendrag för vattenkraft, måste idag revideras.

Ett belysande exempel på detta är vattendomen som fastställdes 1933 för att reglera Dellensjöarna, Svåga älv och Dellångersån med tillhörande sjösystem i norra Hälsingland, inför planerad kraftverksexploatering. Denna dom tar sin reglerande utgångspunkt i att säkerställa de övriga vattenbruksnäringarnas tillgång på vatten, dvs ett skydd för flottningen, vattendrivna mindre sågar och fisket. Med andra ord föreskriver domen ingen övre, utan bara en nedre dämningsgräns.

Idag när flottningen varit nedlagd i mer än 35 år och inga vattendrivna sågar längre existerar och fisket tappat sin betydelse för hushållens försörjning, så är den nedre dämningsnivån endast av estetiskt värde. Medan behovet av en övre dämningsgräns är akut, eftersom allt fler fritidshus, permanent boende, småbåtshamnar, vägar, broar och vattentäkter drabbats hårt av de senaste årens kraftiga och återkommande översvämningar.

Under de senaste sju åren har sjösystemet fyllts över brädden och orsakat skador vid fyra tillfällen – 1995, 1998, 2000 och nu senast i augusti i år.

Eftersom norra och södra Dellen med sina 132 000 hektar och stort medeldjup, har mycket stor vattenlagringskapacitet med lång eftersläpningseffekt, så är sjösystemet rent fysiskt svårreglerat.

Skogsälven Svågan och ett tiotal andra mindre åar och bäckar förser sjöarna med endast 15–20 m3 vatten per sekund i normalt väderläge, vilket kan tappas ur längs med Dellångersån och sjösystemet i Forsa innan utloppet i havet vid Iggesund, utan att orsaka skador längs med de låglänta jordbruksbygderna i Forsa. Men då tillflödena förser Dellensjöarna under en längre tid med 150/200 och t.o.m. 300 m3 per sekund, så kan den mängden inte pressas ur nedströms utan svåra skador som följd. Därför tvingas Dellensjöarna magasinera enorma mängder vatten innan systemet kan börja tappas med minskning som följd. Detta innebär att hundratals miljarder kubikmeter vatten, mer än normalt, utsätter strandlinjer och närboende för svåra påfrestningar under långa tider. Således blir effekterna mer långlivade för stora sjösystem än älvdalar.

Problemet kan lösas genom att vattendomen revideras och en högsta tillåten nivå fastställs, allt medan vattenregleringsföretagen åläggs att ta bort bromsande trösklar i utloppssystemet.

Regeringen bör snarast se över vilka möjligheter miljöbalken har för att revidera gamla vattendomar av den typ som reglerar Dellensjöarna.

Stockholm den 2 oktober 2001

Kenth Högström (s)