Restaureringen av 1700-talsorgeln i Loftahammars församling

Motion 1991/92:Kr266 av Elisabeth Fleetwood (m)

När Loftahammars församling i Kalmar län i slutet av
1940-talet installerade en ny orgel lät man den gamla 1700-
talsorgeln stå kvar. Den har sedan dess varit obrukbar men
detta har medfört den positiva effekten att dess gamla
kvalitéer bevarats osedvanligt väl och ej utsatts för ''okunnig
åverkan''.

Enligt orgelexperter är Loftahammars-orgeln ett av de
värdefullaste instrumenten från svenskt 1700-tal, ja rent
kvalitativt (när det gäller material och hantverk) den kanske
främsta överhuvudtaget''.

En restaurering av Loftahammars unika orgel talar för
att den skulle kunna bli en såväl för musikexperter som för
församlingen stor och efterlängtad attraktion.

Orgeln byggdes av den tidigare relativt okände
orgelbyggaren Lars Wahlberg, född 1724. I fråga om
''hantverksskicklighet, omsorg och artisteri'' har han ansetts
vara en av de främsta orgelbyggarna genom tiderna.

Av såväl orgelexperter som av medlemmarna i
Loftahammars församling, som under ett flertal år
gemensamt samlat medel för att kunna bidraga till en
restaurering, anses det nu vara på tiden att arbetet får en
konkret start.

Vissa förberedelsearbeten har redan genomförts i
samband med rekonstruktionen av Wahlbergsorgeln i
Karlskrona.

Vid sammanträde i Loftahammars församlings kyrkoråd
91-12-03 beslöt kyrkorådet att ta itu med renoveringen,
förbereda arbetet och undersöka möjligheterna till anslag
för ändamålet.

Närmast bör det enligt min mening ankomma på
riksantikvarieämbetet att i sin planering ge prioritet åt
restaureringen av Loftahammars 1700-talsorgel så att dess
kultur- och musikhistoriska värde bevaras såväl för
musiklivet i stort som för församlingsmedlemmarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om restaureringen av Loftahammars
församlings 1700-talsorgel.

Stockholm den 27 januari 1992

Elisabeth Fleetwood (m)