Rennäringen

Motion 1988/89:Jo287 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo287

av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (båda m)
Rennäringen

Av den sammanställning på prisutvecklingen inom rennäringen, såväl avräkningspris
som prisstöd, som Samernas riksförbund gjort, kan avläsas att
utvecklingen varit negativ i förhållande till annan köttproduktion.

Särskilt skall noteras att en tidigare uppåtgående trend när det gäller
höjning av avräkningspriset bröts i och med konsekvenserna av reaktorhaveriet
i Tjernobyl.

Det kan också noteras att prisstödet till rennäringen har fått en allt mer
betydande eftersläpning i förhållande till norrlandsstödet till jordbruket.

Konsekvenser av Tjernobylolyckan

Den negativa prisutvecklingen för renköttet är direkt hänförbar till konsekvenserna
av Tjernobylolyckan. Samhällets insatser såvitt gäller avräkningspriset
och prisstödet utgörs av — förutom viss uppräkning av prisstödet
— stöd till marknadsföringsinsatser för renkött samt tidigare utgående
stöd till slakteri- och förädlingsföretag.

Dessa stödinsatser har varit både välkomna och nödvändiga samtidigt
som det står helt klart att fortsatta sådana behövs; detta också inom ramen
för vad riksdag och regering utlovat att de som drabbas ekonomiskt av
konsekvenserna av reaktorolyckan skall hållas skadelösa.

Behov finns av att lägga upp en hållbar långsiktig strategi med hänsyn till
långtidsverkan av reaktorolyckans konsekvenser för de samiska näringarna
och därmed också för den samiska kulturen.

Prisförhandlingar

Såväl Samernas riksförbund som lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd
anser att nuvarande system för överläggning mellan staten och rennäringen
gör det omöjligt att bestämma eller föreslå en nivå på prisstödet.
Vi anser att det borde överlämnas åt parterna att förhandla fram en nivå på
prisstödet räknat per ren och att i konsekvens härmed prisstödsanslaget
omvandlas till ett förslagsanslag.

Renforskning

SJRF har på uppdrag av regeringen utarbetat ett förslag om hur renforskningen
skall utformas. SJRF konstaterar i sitt förslag att renforskningen
måste breddas och ges utökade resurser. Samtliga remissinstanser instämmer
i utredningens förslag.

Vi anser att den tid nu måste vara inne, då riksdag och regering tar ställ- Mot. 1988/89

ning till den framtida renforskningen. Utredningsmaterialet talar för att det Jo287

redan nu beslutas att ett renforskningscentrum inrättas i Umeå.

Statens rovdjurspolitik

Antalet rovdjursdödade renar ökar ständigt och har nu passerat 7 000-gränsen.
Ansvarig myndighet, statens naturvårdsverk, förefaller vara helt passiv
i denna fråga och måste därför ta initiativ för att komma till rätta med
situationen.

Vi föreslår att regeringen omgående tillsätter en arbetsgrupp med företrädare
för berörda myndigheter och samerna för att redovisa konsekvenserna
av nuvarande rovdjurspolitik och ges i uppgift att komma med förslag till
förändringar.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt stöd till slakteri- och förädlingsföretag,
som är drabbade av konsekvenserna efter reaktorolyckan i Tjenobyl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lägga upp en långsiktig strategi med hänsyn
till reaktorolyckans konsekvenser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdrag för lantbruksstyrelsen och statens
jordbruksnämnd att för staten förhandla med rennäringen om nivån
på prisstödet och att prisstödsanslaget i konsekvens härmed omförs
till ett förslagsanslag,

4. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om inrättande
av ett renforskningscentrum i Umeå,

5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en arbetsgrupp för att
lämna en fullständig bild av konsekvenserna av rovdjurspolitiken i
renskötselområdet och komma med förslag till förändringar.

Stockholm den 25 januari 1989

Hans Dau (m) Ingrid Hemmingsson (m)

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo285—295