Reklamskatten

Motion 2000/01:Sk716 av Gunnar Axén och Sten Tolgfors (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om avskaffad
reklamskatt.
Avskaffa reklamskatten

De skatter som tas ut i ett demokratiskt samhälle för att
finansiera det allmännas åtaganden bör uppfylla några
grundläggande krav. Viktigast är kanske att de är generella i
den meningen att de drabbar alla som agerar på ett visst sätt,
ägnar sig åt en viss verksamhet etc. Skatter som slår mer eller
mindre godtyckligt uppfattas av allmänheten - på goda
grunder - som orättvisa, vilket gör att sådana skatter bidrar
till att undergräva skattemoralen och acceptansen för
skattesystemet. Skatter bör vidare inte snedvrida
konkurrensen, eftersom marknadens funktionsmöjligheter
därmed försämras, vilket i sin förlängning riskerar att leda till
en för samhället som helhet försämrad resursallokering. För
rättssäkerhetens skull bör skatteregler vara tydliga och
förutsebara samt enkla att tillämpa.

Reklamskatten, som regleras av lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam, uppfyller inte ett enda av dessa grundläggande krav. Den är inte
generell, den snedvrider konkurrensen och den är svårtillämpad.

Detta framförs på ett för reklamskatten förödande sätt i slutbetänkandet
från 1996 års reklamskatteutredning, vilket bär den talande titeln "Avskaffa
reklamskatten!" (SOU 1997:53). Utredaren går igenom reklamskattelagen och
konstaterar på punkt efter punkt att den är så undermålig och leder till så
oacceptabla konsekvenser att världen snarast bör befrias från dess existens.
Utredaren framhåller att reklamskattens själva konstruktion är sådan att det
inte är möjligt att förändra lagstiftningen på ett sådant sätt att ett
godtagbart
resultat uppnås.

... utredningens översyn leder till slutsatsen att reklamskatten inte kan
reformeras så att den uppfyller de krav som måste ställas på en skatt. /.../
...de justeringar av reklamskattelagen som krävs för att nå målet om en
generell och konkurrensneutral beskattning stöter [antingen] på formella
hinder eller medför ingrepp som inte står i rimlig proportion till skattens
syfte och allmänna betydelse (s. 18).

Dessa slutsatser bör inte ha kommit som en överraskning för
någon. Redan minoriteten i den utredning som föreslog
reklamskattens införande betonade att skatten skulle bli
synnerligen krånglig och kostsam att tillämpa, och avstyrkte
därför förslaget. Det gjorde även snart sagt samtliga
remissinstanser.

När det gäller frågan om reklamskattens bristande generalitet och
konkurrensneutralitet, pekar 1996 års reklamskatteutredning på ett antal
omständigheter som bidrar till detta. Annons i dagspress beskattas med 4
procent, medan skattesatsen i övrigt är 11 procent. Detta är förvisso ett
medvetet ställningstagande från den ursprunglige lagstiftarens sida, i syfte att
gynna dagspressen, men med tanke t ex på att dagstidningarnas bilagor allt
mer kommit att likna veckopressens publikationer framstår den rådande
ordningen som än mer orimlig än den var från början. Det är också värt att
konstatera att fler och fler gratisdistribuerade tidningar med dagspresskvalitet
växer fram. Tidningen Metro i Stockholm och Göteborg är måhända det bästa
och mest kända exemplet, men även på andra håll i landet möter traditionella
dagstidningar konkurrens av gratisutdelade publikationer av hög klass. Ur
konkurrenssynpunkt är det självfallet förkastligt att dessa tidningar inte kan
tävla på lika villkor med "vanlig" dagspress.

Vidare konstaterar utredningen att "efter hand som den tekniska
utvecklingen går framåt urholkas reklamskatten allt mer" (s. 37). Dagens
reklamskatt träffar inte reklam i radio, TV och på Internet. Inte heller reklam
i
trycksaker som framställts genom andra tekniker än tryckpress eller
screenförfarande omfattas. Det innebär att reklam i trycksaker som
producerats genom exempelvis färgkopiatorer och färgplottrar är fria från
skatt. "Den snedvridna konkurrenssituationen är naturligtvis oacceptabel,
särskilt från tidningarnas liksom annonsbladens synpunkt" (s. 39).

Beträffande de rättssäkerhetsproblem som uppkommer i och med att
reklamskattelagen är otydlig och svårtillämpad, har en del av dem åtgärdats i
och med avskaffandet av den reklamskatt som tryckerier tidigare var tvungna
att betala på reklamtrycksaker (se prop. 1997/98:150 s. 175). Många
bekymmer kvarstår dock, t ex de som beror på att många av lagens begrepp är
bristfälligt definierade och/eller svåra att avgränsa. "Avgränsningssvårigheter
uppkommer exempelvis ofta vad gäller begreppen allmän nyhetstidning och
bilaga" (utredningen, s. 40).

I proposition 1997/98:150 säger regeringen att också den anser att
reklamskatten bör avvecklas. "För närvarande saknas dock förutsättningar att
finansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten" (s. 175). Staten skulle,
enligt utredarens bedömning, i det korta perspektivet förlora omkring 700
miljoner kronor netto om reklamskatten avskaffades. Å andra sidan skulle de
idag skattskyldiga få en betydande administrativ lättnad, samtidigt som
konkurrensen mellan samtliga reklammedier skulle förbättras. Utredaren
menar att ett avskaffande för dagspressens del i första hand skulle medföra
sänkta annonspriser och i andra hand sänkta prenumerationspriser.

De skattesänkningar vi moderater förespråkar syftar i allmänhet till att
förbättra förutsättningarna för arbete och företagande samt till att ge enskilda
människor större möjligheter att forma sin egen tillvaro efter egna önskemål,
men när det gäller reklamskatten är det således andra och - vill vi hävda - än
viktigare principer som måste beaktas. Om reklamskattelagen hade föreslagits
idag, hade den omedelbart kastats i papperskorgen - oavsett det
statsfinansiella läget - eftersom den strider mot grundläggande principer för
ett rimligt skattesystem.

Den fråga man bör ställa sig är om det är värdigt ett rättssamhälle som vårt
att ha en skatt som medför betydande rättsosäkerhet, som är orättvis och som
dessutom snedvrider konkurrensen. Det entydiga svaret måste, enligt vår
mening, bli nej.

Stockholm den 29 september 2000

Gunnar Axén (m)

Sten Tolgfors (m)