Reglerna för skyltning

Motion 2000/01:T390 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om behovet av nya regler för skyltning.
Lagreglering av skyltning

Skyltning berörs endast i en paragraf i väglagen. Där står:

46 § Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan
länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för
reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus. I
samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som
behövs med hänsyn till trafiksäkerheten. Bestämmelserna i första stycket
gäller inte inom områden med detaljplan eller för sådana anordningar
som är uppsatta på byggnader för upplysning om affärsrörelse eller annan
verksamhet på stället eller för anslagstavlor för meddelanden som rör
kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller
dylikt, åtgärder för vilka bygglov krävs. Lag (1991:605).

Det finns en separat lag (1998:814) med särskilda
bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, av vilken
det bl.a. framgår:

6 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam,
propaganda eller liknande ändamål får inte finnas varaktigt uppsatt
utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal
myndighet som regeringen bestämmer.

7 § Vad som sägs i 6 § gäller inte anordning som informerar om
affärsrörelse eller annan verksamhet på platsen eller anslagstavla för
meddelanden om kommunala angelägenheter, föreningssammanträden,
auktioner eller liknande. Den som vill sätta upp en sådan anordning eller
anslagstavla får dock söka tillstånd till det hos den myndighet som avses
i 6 §.

8 § En sådan anordning eller anslagstavla som avses i 7 § får inte finnas
uppsatt om den är uppenbart vanprydande.

10 § Bestämmelserna i 6-9 §§ gäller inte anordningar inom vägområde
eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller
inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte
kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § första stycket plan- och
bygglagen (1987:10).

Vägskyltning

När trafikutskottet vid ett tidigare tillfälle behandlade ett
antal motioner om vägvisning (1998/99:TU1) påpekade man
att det "inom Vägverket pågår en översyn av
vägmärkesförordningen. I samband med denna översyn, vars
resultat kommer att föreläggas regeringen inom kort,
undersöks också andra vägskyltningsfrågor ..." Även om
denna översyn är genomförd finns det fortfarande problem
med informationen till trafikanterna. Vi vill peka på tre
områden där de gällande reglerna enligt vår uppfattning
kräver en översyn.

Landsbygdsföretagare

Det gäller t.ex. alla de gårdsbutiker, bo-på-lantgård-uthyrare,
lanthandlare och konsthantverkare som riktar sig till de
kunder som rör sig på vägarna. För dessa små företag på
landsbygden är möjligheten att visa potentiella kunder att
man finns till en viktig förutsättning för att man över huvud
taget skall kunna överleva. Då blir de regler som i dag finns i
väglagen en allvarlig begränsning. I förarbetena till 46 § i
väglagen sägs att tillstånd bör vägras till varje anordning
som bedöms ägnad att minska trafiksäkerheten.

Självfallet måste det finnas regler för hur man får skylta, men de måste
genomsyras av förståelse för de små företagens villkor och
överlevnadsmöjligheter. Hellre än att vägra tillstånd borde länsstyrelsen och
vägmyndigheterna fungera som rådgivare och t.ex. i samarbete med den
berörda kommunens byggnadsnämnd underlätta för småföretagen att hitta bra
skyltplatser.

Upplysningsmärken

Under varma sommardagar är många resenärer intresserade
av att hitta t.ex. badplatser nära vägen, för att kunna svalka
av sig och därmed undvika att påverkas av värmen och bli
sämre bilförare och en risk för medtrafikanterna. Även på
detta område tillämpar Vägverket en policy som inte är i
trafikanternas intresse. I Ängelholms kommun har man mött
liten förståelse för behovet av att på motorvägen E 6 genom
skyltning uppmärksamma trafikanterna på badstränderna
längs Skälderviken. Här behövs ändrade regler.

Alternativvägar

Nu finns den fasta förbindelsen över Öresund. Det innebär
att trafikanter från stora delar av Sverige ställs inför en
valsituation. Skall jag köra över bron eller skall jag ta färjan
Helsingborg-Helsingör? I den situationen är det viktigt att
ha tillgång till relevanta fakta. Vägverket skulle här kunna
göra en avgörande insats genom att tillåta skyltning av de
två alternativa vägarna med avståndsangivning till t.ex.
Köpenhamn och med en bro/tunnel- respektive färjesymbol i
anslutning till avståndsuppgiften.

Att vid besvärligt väderläge kunna välja den tryggaste förbindelsen, eller
av psykologiska skäl kunna välja bort en bro- eller tunnelförbindelse kan för
många resenärer ha stor betydelse. Att dessutom få reda på att
färjeförbindelsen är åtskilliga kilometer kortare är viktigt för resenärernas
val
av färdväg. Kostnaderna för själva färjebiljetten respektive broavgiften skall
ju enligt riksdagsbeslut vara likvärdiga.

Stockholm den 5 oktober 2000

Jan Backman (m)

Ingvar Eriksson (m)