Reglerna för realisationsvinstbeskattning vid förvärv genom arv

Motion 1986/87:sk338 Rune Thorén och Jan Hyttring (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87 :Sk338

Rune Thorén och Jan Hyttring (c)

Reglerna för realisationsvinstbeskattning vid förvärv
genom arv

Reglerna för beskattning av realisationsvinster vid försäljning av fastigheter
m. m. har blivit föremål för många ändringar efter den genomgripande
reformen 1968. Dess värre har dessa ändringar knappast lett till förenklingar
och, vad värre är, bestämmelserna ger i vissa fall materiellt orimliga effekter.
Låt oss här redovisa ett område, där justeringar av regler/praxis är ytterst
angelägna.

Med stöd av rättsfallen RÅ 1941 ref. 51 och RÅ 1942:1040 hävdar
taxeringsmyndigheterna att en fastighet som förvärvats i samband med
arvsskifte i sin helhet skall anses förvärvad genom arv, oavsett hur många
delägare den nye ägaren löst ut. Då det bara finns en arvinge, synes
nuvarande praxis naturlig och reglerna rimliga. Men ju fler arvingarna är
desto orimligare blir effekterna av nyss nämnda praxis.

Låt oss som exempel utgå från ett dödsbo som består av fem syskon som
delägare. De enas om att fastigheten är värd 500000 kr., och ett av syskonen
accepterar att överta fastigheten. Om detta sker genom arvsskifte, där han
gottgör övriga delägare med 100000 kr. vardera, anses han ha förvärvat hela
fastigheten genom arv. Vid en kommande försäljning beräknas hans
ingångsvärde med utgångspunkt från närmast föregående köp. Om dödsboet
säljer fastigheten och därefter skiftar tillgångarna får han tillgodogöra sig
dessa 500000 kr. som ingångsvärde vid en kommande försäljning.

I båda fallen har den nye ägaren (dödsbodelägaren) belastats med en
nettokostnad på 400000 kr. - utöver sitt arv - för förvärvet. Om den nye
ägaren sedan på grund av flyttning, sjukdom etc. måste avyttra fastigheten
några få år senare blir realisationsvinstskatten ofta orimligt hög om man valt
att tillskifta honom fastigheten vid arvsskiftet. Vi menar att det inte är
acceptabelt att låta själva tillvägagångssättet för förvärvet i samband med
arvsskiftet leda till så materiellt olika beskattningseffekter, speciellt som
dessa förhållanden är helt okända för ”gemene man”. De som är väl insatta i
realisationsvinstbeskattningens labyrinter drabbas givetvis inte utan väljer
den metod som ger det för dem bästa resultatet. Vi har informerats om fall
där skillnaden i påförd skatt uppgått till över 50 000 kr. Sådana oformligheter
kan enligt vårt förmenande inte accepteras i ett rättssamhälle.

Vi har förståelse för att man skall betrakta den reella arvslotten - dvs. i
detta fall en femtedel av fastigheten - såsom förvärvad genom arv, eftersom
detta är förenligt med vanligt sunt förnuft. Ingångsvärdet för denna arvslott
får sedan beräknas enligt gällande regler. Men de återstående 400 000 kr.
som den nye fastighetsägaren tillgodogjort övriga dödsbodelägare med bör

enligt vår mening gälla som ingångsvärde för fyra femtedelar av fastigheten.
Med detta betraktelsesätt uppkommer inga stötande ”tröskel”-effekter, vare
sig man väljer att överlåta fastigheten genom arvsskifte eller genom köp
omedelbart före skiftet.

Den enklaste lösningen av här aktuella problem torde dock vara att
betrakta s. k. blandade förvärv (exempelvis arvsskifte med mer än en
arvtagare) såsom likställda med köp. Det finns i normala fall ingen anledning
att befara att överenskomna värden på fastigheten skulle avvika markant
från dagens marknadsvärde på orten eller i regionen. Väljer man ett extremt
lågt värde, innebär ju detta nackdelar för övriga dödsbodelägare och på sikt
även för den nye fastighetsägaren. Väljer man å andra sidan ett mycket högt
värde, uppkommer med säkerhet en beskattningsbar realisationsvinst för
dödsboet - något som ju även drabbar dem som inte tillskiftas någon
fastighet. Vi vill även påpeka att här ifrågavarande regler också har relevans
när det gäller exempelvis avskrivningsvärdena för jordbruksfastigheter o. d.
vid förvärv genom arvsskifte.

Förnuftigare regler i här ifrågavarande avseenden skulle eliminera — eller i
varje fall reducera - behovet av kvalificerat juridiskt biträde vid flertalet
arvsskiften och minska antalet formella köp, lagfarter m. m. som nu florerar
för att undvika stötande effekter av dagens bestämmelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i reglerna
för realisationsvinstskatteberäkning m. m. vid förvärv av fastighet vid
arvsskifte på sätt som i motionen förordats.

Stockholm den 21 januari 1987

Rune Thorén (c) Jan Hyttring (c)

Mot. 1986/87
Sk338

3