Regionalpolitiska insatser i Västmanlands län

Motion 1988/89:A451 av Birger Andersson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A451

av Birger Andersson (c)

Regionalpolitiska insatser i Västmanlands län

Västmanland - län med problem och med möjligheter

Västmanland är ett län med stora variationer. I norra delen av länet finns de
skogrika Bergslagskommunerna Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg.
Därefter kommer mellanbygden med omväxlande jord och skog. I länets
södra del mot Mälaren finns stora slättområden, det ljuvliga Mälarlandskapet
med dess lummiga hagar och lövskogar.

Västmanland är alltså ett omväxlande, innehållsrikt och spännande län vid
inre delen av Mälaren. Länet har för närvarande stora problem; ett i många
avseenden bortglömt län med en oroande negativ utveckling. Västmanland
är egentligen ett framtidslän; ett län med goda möjligheter om utvecklingen
kunde kanaliseras i rätt riktning. Men för detta krävs bl.a. bättre kommunikationer,
förbättrade utbildningsmöjligheter och lokalisering av statliga
verksamheter till länet.

Befolkningsutveckling

Västmanland har alltsedan början av 1970-talet haft en vikande befolkningsutveckling
i jämförelse med riket. År 1980 hade länet över 259 000 invånare.

BEFOLKNINGSUTVECKLING I VöSTMRNLFINDS
LÖN OCH RIKET. Index 100=1970
Källa SCB (bef)

110

105

100

95

RIKET

-VhSTMRN

LflNBS LÖN

90

70

73

76

79

82

85

88

år

6

Vid årsskiftet 1988/89 hade länet ca 255 000 invånare. Den sammanlagda Mot. 1988/89

befolkningsminskningen 1980-1988 blev över 4 000 invånare. A451

Under 1988 redovisade Västmanlands län för första gången på många år en
befolkningsökning. Det var glädjande. Länets folkmängd hade ökat med ca
675 personer. Vid en närmare analys av befolkningsutvecklingen för år 1988
finner man följande:

Födelseöverskott + 475 personer

Inrikes omflyttning 669 personer

Utrikes omflyttning + 869 personer

Befolkningsökningen beror alltså dels på ett födelseöverskott dels på
nettoinvandring från utlandet.

Stor nettoutflyttning

Västmanland har i många år haft ett stort inrikes negativt flyttningsnetto.

Hur flyttningsströmmarna går mellan Västmanlands län och övriga län
framgår av figur 2.

80-TALSBILD

NETT OFLYTTNINGEN
MELLAN VÄSTMANLANDS
LÄN OCH ÖVRIGA LÄN

(medeltal 1979-1985)

Pilarna är proportionella
mot antalet flyttande

1 mm = 200 personer

Källa: Länsstyrelsen i U län

Västmanlands län förlorar i första hand till den mycket expansiva Mot. 1988/89
Stockholmsregionen, men även till den likaledes expansiva Uppsalaregionen A451
och till Västsverige. Utbildnings- och arbetsskäl är avgörande faktorer vid en
flyttning från länet. Industrisysselsättningen har sviktat alltsedan början på
1970-talet. Likaså har antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruket hela
tiden minskat. Högskolan Eskilstuna/Västerås har ej fått den utbildningsvolym,
som är motiverad med utgångspunkt från att de två länen tillsammans
har över 500 000 invånare. Därför tvingas många västmanländska ungdomar
bedriva högskolestudier på annan ort.

Vid ett närmare studium av åldersfördelningen bland dem som flyttar
finner man att länet tappar mest i åldersgruppen 21-30 år. Av dem som flyttat
av arbetsskäl är ca 65-70 % i åldrarna 21^10 år. Om denna obalans i
flyttningsströmmarna fortsätter, leder detta till en snedvriden åldersstruktur,
som efterhand får allvarliga konsekvenser för länets kommuner. Även
Västerås, länets befolkningsmässigt i särklass största kommun med över
117 000 invånare, har ett stort negativt flyttningsnetto. Västerås har haft ett
negativt flyttningsnetto 15 av de senaste 16 åren.

Befolkningsutvecklingen i Västmanlands län skulle ha varit ännu mer
negativ om inte länet fortfarande uppvisat ett födelseöverskott. Som en
konsekvens av det negativa flyttningsnettot, först och främst i åldrarna 21-40
år, kommer antalet personer i famiijebildande ålder att minska och det
nuvarande födelseöverskottet kan därför mycket snabbt komma att ändras
till ett födelseunderskott.

Industrisysselsättning

Västmanlands län är ett starkt industrialiserat län. Industrin har haft, har
fortfarande och riskerar att få ytterligare strukturproblem. Många västmanländska
samhällen är typiska bruksorter, som domineras av en eller ett fåtal
företag.

Stålindustri, metallbearbetande industri, maskin- och elektroteknisk industri,
som dominerar i Västmanland, har alltsedan mitten av 1970-talet arbetat
i en internationell överkapacitetssituation. I början av 1970-talet föreföll
framtidsutsikterna ljusa för många bruksorter i Bergslagen. De allra flesta
internationella prognoser pekade entydigt på en fortsatt snabb tillväxt inom
stålområdet. I en rapport (1972) utarbetad av International Iron and Steel
Institute prognosticerades en ca 70 %-ig ökning av stålförbrukningen fram
till 1985. Framtidsoptimismen inom stålindustrin var stor och många
stålföretag utökade produktionskapaciteten.

Framtiden blev emellertid helt annorlunda. Istället för en 70 9ir-ig ökning
fram till 1985 minskade stålförbrukningen med 10 % fram till 1985.

Överkapaciteten inom stålindustrin var stor. I ett läge då den svenska
kostnadsnivån stiger snabbare än i våra konkurrentländer, drabbas den
svenska stålindustrin särskilt hårt. För närvarande går stålindustrin för
högvarv, men vid en kommande lågkonjunktur kan problemen ånyo bli
mycket allvarliga. Strukturomvandling och industrinedläggelse kan ta fart
igen i Bergslagslänen.

Det är nödvändigt med en breddning av den industriella basen i Västman

lands län. Minst lika nödvändig är en kraftig ökning av den privata Mot. 1988/89

tjänstesektorn kompletterad med en ökning av statliga verksamheter. A451

Förändringar tar tid. En breddning av sysselsättningsmöjligheterna sker inte
på 1-2 år utan det är ett långsiktigt målmedvetet arbete, som kan ta 10-20 år
innan ett bestående trendbrott till en för länet positiv utveckling har
åstadkommits.

Västmanland - ett framtidslän

Västmanland är ett framtidslän. Men det krävs kraftfulla insatser för att
vända den negativa utveckling, som oavbrutet pågått sedan början på
1970-talet. Det räcker inte med enstaka punktinsatser utan det behövs
samlade insatser på många områden för att åstadkomma en varaktig
förändring.

Länsborna är starkt medvetna om länets problem. Det arbetas intensivt på
olika nivåer för en positiv utveckling av länet. Optimismen är fortfarande
stor, men för att åstadkomma en verklig förändring är det nödvändigt med
insatser från regering och riksdag. Bl.a. måste kommunikationerna förbättras,
den högre utbildningen måste både fördjupas och breddas och statlig
verksamhet lokaliseras till länet.

Bättre kommunikationer nödvändiga

Järnvägen

Medel har anvisats för en ombyggnad och modernisering av bansträckningen
Västerås-Kolbäck-Fagersta-Ludvika (Bergslagsbanan). Det är bra. Upprustningen
beräknas vara klar 1992 och kommer att få stor betydelse för
Bergslagen.

Länstrafiken i Västmanlands län trafikerar fr.o.m. 89-01-09 sträckorna
Västerås-Eskilstuna, Västerås-Sala, Västerås-Ludvika och Västerås-Arboga
med snabba X 10-tåg med hög komfort.

Men dessa satsningar är inte tillräckliga. Väl utbyggda järnvägskommunikationer
i inre Mälardalen är nödvändiga för en aktivare lokalisering av
verksamheter inom ett stort geografiskt Mälardals/Bergslagsområde med
triangeln Västerås- Eskilstuna-Örebro i centrum. Därför behövs Mälarbanan.
Behovet av denna nödvändiga satsning utvecklas närmare i en särskild
motion, 1988/89:T530.

Vägar

Det är mycket betydelsefullt för en region att ha ett väl fungerande vägnät
med vägar som har en jämn och för sitt ändamål lämplig standard. De senaste
årens medelstilldelning till Västmanlands län har ej medgivit att angelägna
projekt kunnat genomföras i den takt, som varit nödvändig för regionens
utveckling.

I separat motion (1988/89:T312) har påvisats behovet av särskilda medel
för ett fullföljande av upprustningen av Räta linjen d.v.s. vägsträckningen
Norrköping-Västerås- Gävle. Vissa återstående vägsträckor måste snabbt

rustas upp, så att "Räta linjen" i hela sin sträckning får en jämn och hög Mot. 1988/89
standard. Då slipper Stockholmsregionen genomgående personbils- och A451

last bi 1st rafi k i nord-sydlig riktning.

Ett annat aktuellt vägprojekt är ombyggnaden av E18 Arboga- Köping. I
vägverkets senast fastställda flerårsplan ligger projektet i en obestämd
framtid. Det är otillfredsställande. Projektet har hög angelägenhetsgrad.

Anslagen för drift och underhåll har under flera år varit för små, vilket
medfört eftersläpande underhåll. Det är nödvändigt med högre anslag till
länets vägnät, dels för att den nuvarande tekniska standarden skall kunna
upprätthållas, dels för att kraftigt förslitna delar av vägnätet inom rimlig tid
skall kunna återföras till en lämplig teknisk standard. Vägkapitalet måste
förvaltas och vidmakthållas. Alltför många av länets vägar är fortfarande
grusvägar; ofta med bärighetsrestriktioner under tjällossningen.

Utlokalisering av statlig verksamhet

Västmanlands län har inte fått del av någon av de statliga utlokaliseringar,
som genomförts under 1970- och 1980-talet. Västmanland är i detta avseende
ett helt bortglömt län. Länet har inte ens fått någon kompensation för de
nedläggningar av eller nedddragningar i statliga verksamheter, som drabbat
länet. Som exempel kan nämnas att Västmanlands enda kvarvarande
militära förband, flygflottiljen vid Hässiö utanför Västerås, lades ned i
början på 1980-talet. I fjol planerade televerket att flytta arbetstillfällen från
Västerås till annan ort, som riskerade bli hårt utsatt för neddragning av statlig
verksamhet. Att flytta statliga arbetstillfällen från ett hårt drabbat län.

Västmanlands län, till ett annat hårt drabbat län är dålig regionalpolitik. Ur
regionalpolitisk synpunkt borde det istället vara självklart att flyttning av
statliga verksamheter skall ske från expansiva regioner till regioner med
utvecklingsproblem.

STATLIGT ANSTÄLLDA I
MYNDIGHETER 1975 OCH 1985

9
% ^

0

V-AS UPPSALA N-KÖPING L-KÖPING S-HOLM

Källa: Utredningskontoret Västerås

UTHEONINGSKONT

10

Stockholmsregionen har stora tillväxtproblem med en mycket besvärande Mot. 1988/89

bostadsbrist. Det borde därför vara positivt ur Stockholmsområdets syn- A451

punkt om statliga verksamheter lokaliserades utanför den expansiva Stockholmsregionen.
Det är lämpligt att först och främst dels lokalisera nya
statliga verksamheter utanför tillväxtregionerna, dels prioritera expanderande
verksamheter framför verksamheter, som minskar i omfattning. Aven nya
statliga funktioner, som i nuläget kan tyckas små och obetydliga, skall
placeras utanför tillväxtregionerna. Utredningsuppdrag av olika slag borde
också i större utsträckning än hittills läggas utanför Stockholmsregionen. Ett
systematiskt arbete efter ovanstående modell borde kunna medverka till att
en bättre regional balans uppnäs,

Riksdagen bör därför hos regeringen begära att en plan, varvid ovan
framförda synpunkter kan utgöra ett bra underlag, skall utarbetas och
föreläggas riksdagen. Län som dels ligger utanför tillväxtregionerna, dels ej
erhållit någon nämnvärd etablering av statlig verksamhet under 1970- och
1980-talet skall prioriteras högst. Till denna grupp hör Västmanlands län.

Utbildning

Utbildning är en investering för framtiden. Centerpartiet har under flera år
krävt större resurser till skolan. Centerpartiet har också krävt större
satsningar på de mindre högskolorna.

Högskolan Eskilstuna/Västerås, som tillhör gruppen mindre högskolor, är
gemensam högskoleenhet för Västmanland och Södermanland. Länen har
tillsammans över 500 000 invånare. Tiden är nu lämplig för en uppdelning i
två separata högskoleenheter, där varje enhet har sin egen högskolestyrelse
och sin egen utbildningsprofil. 1 särskilda motioner (1988/89:Ub503 och
Ub536) redovisas möjligheter för en breddning och fördjupning av högre
tekniska studier förlagda till Västerås.

Landsbygdsutveckling

En landsomfattande kampanj. Landsbygd 90, har pågått under senare tid.

Landsbygdskampanjen har inriktats dels mot regionalpolitiska frågor, dels
mot bevarandefrågor. Ortsbefolkning och kommunledningar har med stor
entusiasm och kreativitet engagerat sig i att utveckla landsbygden. Men ofta
har entusiasmen dämpats genom att den socialdemokratiska regeringen,
statliga myndigheter eller verk har fattat beslut och/eller vidtagit åtgärder,
som direkt motverkar en positiv utveckling för landsbygden.

Några exempel från Västmanlands län:

1. Telefonkiosken i Karbenning, Norberg. Televerket ville ta bort
kiosken. Genom ett starkt engagemang från ortsbefolkning och kommunledning
finns kiosken kvar.

2. Postverkets nedläggning av postkontor. Munktorp, Köping, har lagts
ned. Möklinta, Sala, är tills vidare kvar genom insatser från ortsbefolkning
och kommunledning.

3. Mörka moln hopar sig över jordbruket i norra och mellersta delarna av
länet. Jord- och skogsbruket är basnäringarna på landsbygden. Den socialdemokratiska
regeringen har fört och för en ryckig jordbrukspolitik. Det är

svårt, för att inte säga omöjligt för den enskilde jord- och skogsbrukaren att Mot. 1988/89

kunna planera och investera, när framtiden ter sig så osäker. A451

Enligt en utredning gjord av LUI, sektionen för lantbruks- och konsumtionsfrågor,
riskerar länets norra och mellersta delar att drabbas mycket hårt
av nedläggning av åker. Enbart i Sala och Heby kommuner skulle 11 000 ha
riskera att läggas ned.

Ovanstående är tydliga exempel på åtgärder, som direkt motverkar en
positiv utveckling på landsbygden.

Centerpartiet vill satsa på landsbygden, vill satsa på familjejordbruket, vill
behålla det öppna odlingslandskapet, vill fortsätta odla den brukningsvärda
åkern, vill satsa på alternativa grödor för energiproduktion, fibergrödor och
andra grödor för den kemisk-tekniska industrin m.m.

Men för att lyckas är det nödvändigt att satsa på en målinriktad forskning
och ett ordentligt stöd i inledningsskedet av produktionsomläggningen.

För många av de västmanländska kommunerna är ett aktivt arbete med
landsbygdsfrågor inte något nytt. Nämnas kan i detta sammanhang Heby
kommun, som satsat och satsar intensivt på att utveckla landsbygden genom
att entusiasmera kreativa människor att engagera sig i olika landsbygdsprojekt.
Grannkommunen Sala är ytterligare ett exempel, där man genom en
målmedveten och systematisk satsning på hela kommunen, som till ytan är
länets största, lyckats sprida befolkningsökningen. År 1987 ökade 7 av
kommunens 8 församlingar. 1988 ökade 6 av 8 församlingar.

Som sammanfattning vill jag framhålla behovet av åtgärder för att vända
utvecklingen i Västmanlands län. Det behövs samlade insatser för att
åstadkomma ett varaktigt trendbrott. Enstaka punktinsatser är ej tillräckliga.
Därför är det viktigt att de ovan nämnda motionerna inom kommunikationer
och utbildning får en positiv behandling och att riksdagen i anledning
av denna motion uttalar behovet av åtgärder för en positiv utveckling av
Västmanlands län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av åtgärder för en positiv utveckling av
Västmanlands län.

Stockholm den 25 januari 1989

Birger Andersson (c)

gotab 16801. Slockholm 1989

12