Regionalpolitiken

Motion 1998/99:N237 av Runar Patriksson och Yvonne Ångström (fp)

Inledning

Målet för regionalpolitiken måste vara att öka den enskildes
möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Politiska
insatser kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan
olika delar av landet. Regionalpolitiken måste utformas så
att olika bygders och regioners unika förutsättningar skapar
goda levnadsvillkor, innebärande riktiga arbeten, ett bra
boende och god social service.

Från Folkpartiet liberalernas sida vill vi därför vara pådrivande för en
allmän förändring av regionalpolitiken.

Den förändring vi förespråkar innebär en övergång till mobiliserings-
politik: regionalpolitikens mål uppnås genom att satsa på den enskilda
människans kreativitet och hennes förmåga till skapande av arbetstillfällen
(entreprenörer). Varje region har sina unika möjligheter. Dessa kan endast
tas tillvara genom lokala/regionala initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentra-
lisering av beslutsprocessen för nyetableringar av större eller mindre företag
i lokal/regional samverkan.

Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas fram genom
politiska beslut. Men regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, underlätta
och stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden
som inte i snäv mening behöver kallas regionalpolitik blir allt viktigare.
Skapande av arbetstillfällen förutsätter kontakter och utbyte, därför är
kommunikationer/infrastruktur i form av vägar, järnvägar, sjötransporter
samt inte minst teleförbindelser (IT) väsentliga. Bra infrastruktur och
serviceutbud kan locka riskvilligt kapital till en investering. Utbildning och
forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir också viktiga ingredienser. En
allmän politik som underlättar små- och nyföretagande blir av central
betydelse.

Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att öka den
enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort sammanfaller därför
med huvudinriktningen på vår politik - en politik för mänsklig växt i hela
landet.

Den regionala balansen är starkt beroende av låga räntenivåer och ett
investeringsvänligt klimat. Regionalpolitiska stödformer blir verkningslösa
om inte de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för tillväxt kan
skapas.

Av avgörande betydelse för olika bygders och regioners möjligheter att
erbjuda goda levnadsmiljöer är att den ekonomiska politiken skapar goda
betingelser för företagande och företagare. Idag hotas därför den regionala
utvecklingen av regeringens brist på insikt om förutsättningar för livskraftiga
småföretag. Riskkapital dubbelbeskattas, extra arbetsinsatser drabbas av hög
marginalskatt och arbetsmarknaden görs inflexibel genom föråldrade
regleringar. De regionalpolitiska medlen kan inte bidra till resursmobilisering
i nuvarande tappning. Regeringens politik riskerar att utarma landsbygden.

Vår svenska landsbygd/glesbygd befinner sig just nu i ett mycket kritiskt
skede. Flyttlassen rullar fortare än någonsin mot de större städerna och det är
endast ett fåtal län i Sverige som kan uppvisa en positiv befolknings-
utveckling. Det faller ett tungt ansvar på regeringen för den misslyckade
regionpolitiken. Med en samarbetspartner som Miljöpartiet blir det inte
bättre, detta parti som ohämmat verkar kunna höja bensinpriset i framtiden
till glebygdsregionernas stora förtret.

Nu gäller det att snabbt göra något och inte enbart föreslå defensiva
åtgärder.

Tänkandet måste utgå från att det är entreprenören som väljer vilken
lokaliseringsprincip som skall styra. Förslag som syftar till att skapa ett gott
näringsklimat, såsom skattelättnader, reformerad arbetsrätt och en politik
som förenklar och stimulerar nyföretagande lyser helt med sin frånvaro i
regeringens budgetproposition. Folkpartiet anser att politiken snarast bör
läggas om i en riktning som syftar till att skapa fler jobb genom företagande.
En sådan politik leder till att vi får fler skattebetalare och därmed tryggas
välfärden i hela landet. Också utformningen av det kommunala skatte-
systemet kan ha betydelse för entreprenörerna. Syftet med utjämnings-
systemet är att åstadkomma likvärdiga förutsättningar för kommuner att
bedriva sin verksamhet oavsett strukturella förhållanden. En statlig utredning
arbetar sedan 1995 med att följa, utvärdera och utveckla utjämningssystemet.
Utredningen skall överlämna sina förslag till förändringar i sådan tid att de
kan träda i kraft den 1 januari år 2000. Utan att föregripa utredningens
förslag vore det enligt vår mening tilltalande om glesbygdsfaktorn i utjäm-
ningssystemet utformas så att de mindre glesbygdskommunerna får ett ännu
större stöd till skola, vård och omsorg för att kunna använda den egna
skattekraften i större grad till regionalpolitiska åtgärder, till gagn för
skapande av riktiga arbetstillfällen i hela landet. Iordningställande av
industri
och bostadsmark kan vara insatser som kommunerna då kan satsa på.

Kommunikationer

Tillgången till goda kommunikationer kan ibland betyda mer
för utvecklingen i lands- och glesbygd än andra åtgärder. I
stora delar av vårt land klarar inte kollektivtrafiken ensam att
lösa folks resebehov. Bilen är i stället det dominerande
färdsättet för flertalet människor i landsbygdskommunerna.
På många håll finns inte heller möjligheterna att åka tåg och
då är buss eller bil det enda alternativet. Det är därför av
största betydelse att det finns ett väl fungerande vägnät i hela
landet.

Av stamvägnätet vill vi speciellt nämna flaskhalsarna på E 18 mellan
Stockholm och Oslo samt E 12 mellan Holmsund och riksgränsen samt
behovet av en tunnel under Umskaret, likaledes väg 61 mellan Karlstad och
Oslo samt väg 45 vars standard är viktig för transporter genom landet mot
Norrland.

Det är emellertid extra viktigt att medel också satsas på underhållet på en
rad mindre vägar i skogslänen. Underhållet på grusvägnätet har länge varit
eftersatt. Störst har problemen med avstängningen av vägar under tjäl-
lossningen varit. Här är det främst skogsindustrin som drabbats med
störningar i råvarutillförseln som följd. Problemen finns i hela Norrlands
inland men även i Värmland och Dalsland. Speciellt stora har problemen
varit i Västernorrlands och Jämtlands län samt i delar av Värmland, mycket
beroende på att det finns färre vägar med riksvägsstandard i dessa län än på
andra håll. Det är därför angeläget att satsningarna på att förbättra dessa
vägar kan genomföras så snart som möjligt.

Glesbygdsflyget

På avstånd och rutter där snabbtåg och sovvagnståg inte
utgör något alternativ är flyget, genom sin snabbhet och
flexibilitet ett bra och nödvändigt persontransportmedel.
Således har flera kommuner i Norrlands inland starkt
förbättrat sina kommunikationer genom att med visst statligt
stöd satsa på egna flygfält och flygförbindelser. Detta nät är
nu nära nog komplett i och med att Pajala får sin flygplats.
Under de senaste åren har statens stöd till dessa flygplatser
minskat. Det är därför bra att staten nu tar ett större ansvar
även utanför det nuvarande statliga nätet enligt riksdagens
beslut ifrån i våras. Tillfredsställande är det också att
regeringen avser att behandla flygplatser som kan bli helt
eller delvis privat ägda på samma sätt. Vi vill från
Folkpartiets sida påpeka att de kommunala flygplatserna inte
bör drivas i kommunal bolagsform utan det är önskvärt om
flyplatserna istället kan ligga direkt under en kommunal
förvaltning eller privatiseras.

Telekommunikationer

I glesbygden är väl utbyggda och fungerande
telekommunikationer av mycket stor betydelse. Kontakterna
med omvärlden via tele, data IT måste vara tillförlitliga.
Detta påverkar valet av etableringsort för företag. Det är
även viktigt att telekommunikationer kan användas till ett
rimligt pris. Förra höstens "prisreform" från Telia, som
innebar att samtal till intilliggande riktnummerområde skulle
räknas som rikssamtal, visade hur hårt en avgiftshöjning slår
i landets glesbefolkade delar. Visserligen har Telia nu ändrat
sitt beslut så att det går att ringa till intilliggande område till
lokaltaxa, men det uppkomna problemet visar med all
tydlighet på att det är dags för en riktnummerreform i
Sverige som syftar till att minska antalet
riktnummerområden.

Utbildning

Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att
en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor
kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger
under sin livstid då metoder, teknik och kunskap fort blir
inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden
kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög
teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste
högre utbildning bli tillgänglig för fler så att vi i Sverige kan
skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår
omvärld. Tid och plats är de begränsande faktorerna i
sammanhanget. Distansutbildning är en metodik som kan ge
fler människor tillgång till högre utbildning, vidareutbildning
och fortbildning.

Av speciell vikt för landsbygden är att universiteten/högskolorna tar sitt
ansvar för distansundervisning och att de ges resurser för denna verksamhet.
Att etablera en god distansundervisning som kräver en egen metodik är en
krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig direktkontakt med lärare
kompenseras genom en hög kvalitet på tekniken man använder liksom
läromedlen, veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner, resurser för resor m.m.

En god distansundervisning kräver en stark basorganisation hos det
universitet/högskola som anordnar den. Vinsten är att studenterna med hjälp
av teknik kan få tillgång till internationella lärare, levande distansnätverk,
internationella databaser och därigenom en bättre utbildning. Folkpartiet
liberalerna är övertygade om att första året i många ämnen, på sikt, kan ges
via distansmetodik inom universitetet/högskolan.

Vi vill också påtala behovet av ett ökat antal studieplatser för
utlokalisering från universitet och högskolor.

Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) har en mycket väl fungerande
distansundervisning som bygger på nätverkstanken. Genom en avancerad
IT-pedagogik skapas nätverk inte bara mellan lärare och elever utan också
mellan eleverna i respektive utbildning. SSVH kan därför vara ett gott
exempel på hur utvecklad informationsteknik skapar motorer i en utveckling
och spridning av distanspedagogik för en gymnasial nivå.

För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan etableras. När
samverkan råder mellan ortens företagare, grundskolan, komvux, musik &
kulturskolorna, gymnasieskolan och universiteten/högskolan ökar regionen
som helhet sin kompetens genom att invånarna stärker och moderniserar
sina kunskaper.

Folkpartiet liberalerna vill etablera postgymnasial utbildning som
normalnivå, d v s minst hälften i varje årskull går vidare till sådan utbildning
i t ex högskola. Här fyller de regionala universiteten/högskolorna en dubbel
funktion. Dels behöver de studerande inte lämna regionen för att få högre
utbildning samt fort- och vidareutbildning. Dels får det lokala näringslivet
tillgång till kompetens som man annars kanske inte haft vare sig råd eller
mod att skaffa sig.

Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att
alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför
ett viktigt mål. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasiekolan som skett
under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta mål.
Men fortfarande saknas en flexibel och väl utvecklad lärlingsutbildning.

Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle bl a underlätta
för landsbygdens ungdomar att slippa tröttsamma bussresor till närmaste
gymnasieort. En gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera
än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och utrustning kan fungera
som en allmän kompetenshöjande resurs för bl.a. företagare på orten. Vad vi
här anfört om utbildningens betydelse bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Kultur

Tillgång till kultur är en mycket viktig förutsättning för att
skapa utvecklingskraft och en anda av trivsel och kreativitet i
landsbygderna. Här har musik & kulturskolorna samt
biblioteken en ledande roll. För det första är kultur i sig en
kreativ verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom
detta område föder lätt samma tendenser på andra. För det
andra utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig
omprövning - ett exempel är de bygdespel, som inte sällan
samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. För det
tredje är tillgång till kultur en viktig förutsättning för att
kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare.
Kultur är därför ingen lyx, som kan ges lägre prioritet än
andra ansträngningar att utveckla landsbygden och bevara
dess särprägel samt bevara bl.a. fornminnen i
hembygdsföreningar med stor aktivitet.

Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella insatser i
landsbygd. Dessa möjligheter kan inrymmas inom länsanslagets ram
kompletterat med EU:s projektverksamhet. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Stödområdesfrågor

Folkpartiets linje i regionalpolitiken utmärks av en
långtgående decentralisering av besluten till lokal/regional
nivå och förenkling och schablonisering av de
regionalpolitiska stödformerna. Vi välkomnar därför en
fortsatt inriktning av de regionalpolitiska stödformerna i
enlighet med denna linje.

Jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel, jakt och fiske samt annan personlig
serviceverksamhet måste få sänkta socialavgifter i stödområden. Sänkta
arbetsgivaravgifter anser vi vara ett verksamt medel för att öka antalet jobb.
Dessa branscher är dessutom ett betydande inslag för att få människor att bo
kvar i glesbygden. Dessa verksamheter utförs ofta i kombination med annan
näringsverksamhet och de lämnar, inte minst inom jord- och skogsbruket, ett
betydande bidrag till att hålla landsbygden öppen och levande.

EU:s översyn av målområdena måste innebära att regionalpolitiken
anpassas så att inte effektiva satsningar i de mest utsatta delarna av landet
motverkas. Inplacering i tillfälliga stödområden måste endast få tillåtas gälla
under en begränsad tid. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta
tillkänna.

EU:s regionalpolitiska stöd

De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som
öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen innebär
att regionalpolitiken tillförs ytterligare medel. Dessa
resurstillskott skall på effektivaste och mest ändamålsenliga
sätt utnyttjas för att bidra till att de regionalpolitiska målen
nås. Inom strukturfondernas olika målområden kommer nya
former för lokalt och regionalt inflytande att byggas upp. Vi
anser att detta kan leda till att spännande samarbetsmönster
utvecklas. Men detta får inte innebära att byråkrati och
målområden utvecklas så att det hämmar eller förhindrar en
naturlig utveckling av småföretagandet. Den byråkrati som
utvecklats i administrationen av målområdena, framförallt
inom NUTEK, måste med all kraft motverkas. Regelverket
måste förenklas och det bör t.ex. bli möjligt för projekttagare
att få förskott på beviljade medel. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen tillkänna.

Näringspolitik

Dessvärre mäktar regeringen inte med att föreslå något som
förbättrar för företagsamheten i de regionalpolitiskt utsatta
områdena. Detta beteende belyser klart regeringens problem
att prata väl om allt men sedan inte göra något konkret för att
förbättra situationen. Folkpartiet föreslår som vi redan nämnt
i början av motionen en helt annan politik för att skapa fler
jobb genom företagande. Denna politik innebär:

? Arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn sänks med fem
procentenheter. Detta skulle vara av stor betydelse inte minst för
turistbranschen i våra fjällområden
?
? Arbetsgivaravgifterna för tjänster riktade mot hushållen reduceras
kraftigt i enlighet med det förslag som Folkpartiet presenterat
tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna
?
? Fåmansbolagen får nya skatteregler
?
? Riskkapitalförsörjningen förbättras bland annat genom slopad
dubbelbeskattning
?
? Krånglet minskar bland annat genom att en förenklad självdeklaration för
företagare införs, reglerna för F-skatten förenklas och en ny
förenklingskommission tillsätts - med hög politisk prioritet
?
? Arbetsmarknadslagarna anpassas efter småföretagens behov, med bland
annat ändrade turordningsregler och slopad facklig vetorätt mot
entreprenader
?
? Trygghetssystemen anpassas efter småföretagarens villkor
?
? De selektiva företagsstöden minskar och etableringshinder undanröjs
?
? Flertalet kommunala bolag bör avvecklas
?
? Skatteutjämningssystemet ses över. En glesbygdsfaktor övervägs.
?
Småföretagen

På många mindre orter har småföretagen en mycket stor
betydelse för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen
knutna till den särskilda känsla som kan finnas på olika orter:
"företagarandan" utgör en del av den lokala kulturen.

Småföretagen ger också en mer differentierad arbetsmarknad än när orter
domineras av ett stort företag. Detta ökar möjligheterna för återflyttning till
bygden t.ex. efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig för
att klara det s.k. medföljarproblemet: att båda makar behöver arbete i
närheten av bostadsorten.

En politik som gynnar mindre företag är därför också en politik som
säkerställer möjligheter till sysselsättning och utkomst i landsbygden. Inom
jordbrukssektorn är dessutom många företag en kombination mellan jordbruk
och annan verksamhet, vilket ökar deras betydelse. Lantbruksföretagens
villkor styrs till stor del av EU:s jordbrukspolitik. Vi vill här endast peka på
den stora betydelse som lantbruksföretagen har för landsbygdens utveckling,
både företagen som sådana och den viktiga miljöskapande funktion som
lantbruket utgör.

En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är nödvändig också
för småföretagen. Det är vidare viktigt att svensk exportindustri har goda
möjligheter och väljer att investera i Sverige, i många fall är landsbygdens
mindre företag underleverantörer till större företag. Därför är exempelvis
EU-medlemskapet, en anslutning till EMU och en skattepolitik som befräm-
jar tillväxt och satsningar på utbildning och infrastruktur viktiga.

Småföretagen tyngs i dag av skatter, krångel, byråkrati och en lagstiftning
som är illa anpassad till deras verksamhetsformer.

Skärgården lever

Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet för
att skapa drägliga villkor och förutsättningar för människor
som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste fortsätta.
Politiska beslut kan undanröja hinder för en positiv
utveckling. Rätt beslut kan medverka till att stimulera ökad
kreativitet, enskilda initiativ och lokal mobilisering.

Fiske och jordbruk har varit basnäringar i kombination med annan
småföretagsamhet. Livskraftigt fiske är fortfarande en viktig förutsättning
för en levande skärgård. Småföretag ger befolkningen service och arbets-
tillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker de små företagen måste
stimuleras och uppmuntras. Särskilt viktigt är att medverka till en utveckling
av kvinnligt företagande och nysatsningar.

Inte minst den nya informationstekniken ger möjligheter. I verksamheter
där geografiska avstånd spelar allt mindre roll, har skärgårdsområdena en
unik chans att hävda sig i konkurrens med andra områden i fråga om
nyetableringar och företagande.

Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården är av väsentlig
betydelse. Med skolpengssystemet där bidragen följer eleven finns större
förutsättningar att bevara små skolor även i skärgården. Skärgårds-
befolkningen har samma rätt till social välfärd och omsorg som människor på
fastlandet.

Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas för att
skärgårdsboendet skall kunna bli en realitet. Olika samverkansmöjligheter,
fantasi, god vilja och förutsättningar för okonventionella lösningar är ett
måste såväl i skärgården som i den traditionella glesbygden.

Många skärgårdskommuner är oerhört beroende av turism och
sommargäster. För det lokala näringslivets överlevnad är sommarmånadernas
verksamhet helt avgörande. Goda förutsättningar för privata att driva
turistanläggningar måste skapas. I samverkan kan också skärgårdens
speciella kultur tas tillvara genom konstnärer och kulturskapare. I det
moderna skärgårdslivet är inslag av hemslöjd, musik, hantverk och gamla
brukningsmetoder viktiga inslag. Inte minst hembygds- och slöjdföreningar
har en viktig funktion som kulturbärare. Mycket av skärgårdsbefolkningens
speciella problem kan också överföras på befolkningen i fjällvärden som i
lika stor omfattning måste specialbehandlas p g a sina lokala problem.

Vad som anförts om skärgårdens och fjällvärldens betydelse och utveck-
ling bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Regional utveckling bygger
på samverkan

En viktig väg att nå lokal/regional mobilisering är
samverkan och samordning. I dag prövas i
landsbygdskommuner nya former för att samordna servicen i
regioner. Det innebär t.ex. att statliga verk och myndigheter
som post, arbetsförmedling, lokalkontor för länsstyrelse och
ALMI samverkar med kommunen/landstingen, som ansvarar
för vård omsorg och skola, så att både personal- och
lokalkostnader kan pressas. Inte sällan handlar det om att
finna smidiga och informella lösningar för att kunna
säkerställa en god service. Det är viktigt att sådana förslag
uppmuntras och prövas, och inte kvävs av traditionellt
tänkande.

I linje med Folkpartiet liberalernas allmänna krav om en förnyelse av den
offentliga sektorn anser vi att man bör pröva ytterligare vägar för att
säkerställa service. Till exempel bör det bli regel att statliga myndigheter
måste pröva möjligheterna att köpa tjänster från privata företag i syfte att
utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan förbättras/bevaras.

För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvar butiken att bli
central för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet, post- och apoteksärenden
är exempel på service som kan skötas via butiken. Det är i detta sammanhang
viktigt att betona att butiker som tar på sig ansvaret för dessa verksamheter
driver dem på lång sikt så att inte bygden står utan service bara något år efter
det att den ordinarie offentliga verksamheten försvunnit.

Ibland brukar det hävdas att reformer av den offentliga sektorn -
innefattande decentralisering av besluten och ökad valfrihet för den enskilde
- främst skulle vara ett intresse för boende i tätorter. Det är där man har
flera
skolor, daghem och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man. Detta är ett
felaktigt synsätt.

En förnyad offentlig sektor är också ett intresse för landsbygden. Dels för
att den är en viktig arbetsgivare, icke minst för kvinnor i landsbygden, dels
för att det är än viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när
tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda organisationer finns
en stor risk att förhållanden i mer tätbefolkade delar av landet får styra
verksamheternas utformning.

Etableringsfrihet för läkare är något som kan förbättra läkarförsörjningen
på landsbygden. Dessutom bör vårdavtal tecknas med landstingen så att även
små orter garanteras en bra läkartillgänglighet och en väl fungerande
ambulansservice med både bil och helikopter i landsdelar med stora avstånd
till akut sjukvård.

Statliga verk och
myndigheter

De statliga verken och myndigheterna skall medverka till att
de regionalpolitiska målen förverkligas. Statliga verks och
myndigheters sektorssnäva och kortsiktiga rationaliseringar
och besparingsiver får inte medföra onödiga nedläggningar
av statliga funktioner och service. Det drabbar företag,
människor, kompetensnivå, förnyelseförmåga och regionalt
inflytande. Den nya tele- och datatekniken medger
kvalificerad verksamhet över hela landet. Det krävs breda
och noggranna konsekvensanalyser i verk och myndigheter,
samt samråd med respektive länsmyndigheter, innan
omstruktureringar vidtas. Mera av helhetssyn och
tvärsektoriella avvägningar krävs. Verk och myndigheter har
till uppgift att så långt som möjligt bedriva en effektiv
service till gagn för befolkningen i respektive län. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Försöksverksamheten med
ökat regionalt och lokalt
självbestämmande inom
arbetsmarknadspolitiken

Riksdagen beslutade i våras i samband med regeringens
regionalpolitiska proposition att förutom Skåne län så skulle
även Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län
friare få använda arbetsmarknadspolitiska medel. Folkpartiet
anser att det är välkommet att man prövar att använda
arbetsmarknadspolitiska medel friare. Det är något som vi
har efterlyst sedan länge. Arbetsmarknadspolitiken är och
förblir dock en statlig angelägenhet och en delegering av
besluten skall endast avse delegering till statliga organ på
lokal nivå dvs den lokala arbetsförmedlingen i samverkan
med kommunen. Vi anser att alla län i Sverige skall kunna
bli frilän. Problemen på arbetsmarknaden är inte enbart
knutna till skogslänen utan finns även på andra håll i
Sverige. Det finns många andra län som visar en mycket
dyster långsiktig utveckling och som då kunde bli hjälpta av
att bli frilän.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lokal mobilisering skall vara huvudinriktningen i den
regionalpolitiska inriktningen om en glesbygdsfaktor i skatteutjämningen,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en glesbygdsfaktor i skatteutjämningen,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att politiken snarast bör läggas om i en riktning som skapar fler
jobb genom företagande,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en upprustning av vissa stamvägar samt grusvägnätet
för att minska bl.a. tjällossningsproblemen,2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbyggnader för IT-satsningar och riktnummerreform
inom teleområdet,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningens betydelse inom regionalpolitiken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kulturen och regionalpolitiken,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om placering i tillfälligt stödområde,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att byråkratin vid administration av EU-stöd m.m. skall minskas,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om småföretagens betydelse för utvecklingen inom lands- och
glesbygden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärgården och fjällvärlden, dess betydelse och utveckling,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkans betydelse för regional utveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga verks och myndigheters roll för att de regionalpolitiska
målen skall förverkligas,

14. att riksdagen beslutar att alla län som så önskar skall kunna bli frilän
vad avser användandet av arbetsmarknadspolitiska medel.3

Stockholm den 26 oktober 1998

Runar Patriksson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

1Yrkandena 1 och 2 hänvisade till FiU.

2Yrkandena 4 och 5 hänvisade till TU.

3Yrkande 14 hänvisat till AU.