Regionalisering av TV

Motion 1991/92:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

Sakta, och sannerligen inte utan motstånd, har tio
moderna och välfungerande TV-distrikt byggts upp. Dessa
utgör, tillsammans med de starka produktionsenheterna i
Stockholm, en viktig garanti för att vårt lands stora
mångfald av idéer, kultur, kreativitet, information och
underhållning kan blomma. Stockholmskanalen arbetar
dock fortfarande med långt bättre resurser än TV2 --
Sverigekanalen. Det märks. Likväl har TV2 kunnat hävda
sig bra i konkurrensen. Men hur blir det i framtiden där
regionalt producerad TV kommer att bli allt viktigare i
''regionernas Europa''?

När socialdemokratin gav efter för de starka krafter som
drev kravet på att öppna TV för en reklamfinansierad tredje
markbunden kanal var det i själva verket ett beslut om att
konsumenterna ska öka sina utgifter för TV-program med
minst en miljard kronor om året. SAPs partikongress beslöt
att kräva utlokalisering av denna tredje kanal för att inte
ytterligare stärka Stockholmsdominansen. En
utlokalisering föreföll ett tag trolig när TV3 satsade på
detta.

Men nya TV4 kommer att ha den helt övervägande
delen av sin produktion förlagd till Stockholm. Där finns
kanalledningen, där finns de allra flesta
produktionsbolagen och där finns nyhetsredaktionen.
Visserligen sägs i avtalet med staten att viss utlokalisering
ska ske, bl a en EG-redaktion till Malmö och en
sportredaktion till Göteborg, men det handlar om
marginella delar av den miljard svenska folket satsar.

Tendensen verkar också vara att SVT svarar genom att
koncentrera sin verksamhet till Stockholm. Redan nu tar
Rapport med allt färre inslag från distriktens
nyhetsredaktioner, de som sänds handlar mest om olyckor,
brott och kuriosa. De problembeskrivande, utredande,
analyserande programmen får litet utrymme. Och när
sådant görs, så är det Stockholmsreportrar som gör
utryckningar i landet. Liknande förhållanden gäller på
Aktuellt. Den nya sammanslagna ''Rapptuellt'' som
diskuteras verkar också inriktas mot att frigjorda resurser
skall ges till morgonsändningar och inte till distrikten.

TV3 förblir en satellitkanal med redaktionellt säte i
Stockholm och London. Nordic Television har -- om
kanalen överlever -- inga möjligheter eller ambitioner att
bygga upp TV-produktion ute i landet. Till detta kommer
att CNN, Superchannel etc. sannolikt kommer att stärka sitt
grepp och deras eventuella satsningar i Sverige torde med
stor sannolikhet hamna i Stockholm.

TV2 kommer att vara den enda enheten som har sin bas
i den svenska vardagsverkligheten. Dess profil som
''distriktens egen kanal'' bör ytterligare stärkas genom att
återstående centrala enheter i Stockholm flyttas ut.
Förslagsvis kan man flytta Rapports redaktion till
Göteborg, Magasinets till Malmö och kanalledningen till
något annat distrikt (givetvis skall det finnas en
Stockholmsredaktion som GP och Sydsvenskan har).

En utlokalisering är också bra ur den synvinkeln att den
stärker möjligheten för ett reklamfritt alternativ att
konkurrera med de nya reklamfinansierade kabel-TV-
företagen. Om TV2 förankras utanför Stockholm skulle det
också stärka samhörigheten med majoriteten av landets
befolkning, innebära en större mångfald och att man
effektivare får fram begåvningar på TV-området från
landets alla hörn.

Från Stockholm kan man få höra att detta är
''orealistiskt''. Men TV2 i Danmark har sitt huvudkontor i
Odense, TV2 i Norge har sitt i Bergen och CNN har sitt i
Atlanta. Den moderna distributionstekniken möjliggör en
utlokalisering också i Sverige -- om viljan finns.

Vi står idag vid ett vägskäl. Skall mediayuppisarna i
Stockholm, London och Atlanta ensamma dominera det
svenska folkets TV-tittande i framtiden -- eller skall vi våga
satsa på en vardagsnära, decentraliserad, rik och fullständig
kanal med produktion över hela landet?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utlokalisering av de centrala enheterna i TV 2 från
Stockholm enligt vad i motionen anförts om behovet av
regionalt förankrad programverksamhet.

Stockholm den 25 januari 1992

Johan Lönnroth (v)

Berith Eriksson (v)

Jan Jennehag (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)