Regelverket kring strandskydd

Motion 2013/14:MJ458 av Camilla Waltersson Grönvall (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över regelverket kring strandskyddet.

Motivering

Strandskyddet formades 1952 och syftet var att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv samt att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet råder vid havet, insjöar och vid vattendrag. Skyddet gäller land- och vattenområdet 100 meter från strandlinjen. Att ha konkreta regler som sätter gränser i utbyggandet av tätbefolkade områden är viktigt för att trygga strandnära miljöer så att de inte överexploateras. Inom ett strandskyddsområde får inte nya byggnader uppföras eller ändras. Kommunerna och länsstyrelserna kan i vissa fall bevilja dispens (strandskyddsdispens) för vissa åtgärder. Dispens kan ges till exempel om den berörda marken redan används som tomt.

Alliansregeringen har redan gjort en del uppluckringar av strandskyddslagen som har gjort det lättare för kommuner att bygga i vackra sjö/havsnära miljöer. Senast den 1 juli 2009 blev strandskyddslagen justerad. Detta för att förstärka strandskyddet i områden där det var nödvändigt av särskilda skäl, men också för att förenkla och göra det möjligt att bebygga i områden där exploatering är möjlig.

Utan domstolsprocesser och dispensförändringar får man endast göra små förändringar på privat mark. 2009 års lagstiftning innebär t.ex. att det inte är möjligt att få strandskyddsdispens samt bygglov för enstaka en- eller tvåbostadshus om det är avskilt från ett befintligt bostadshus eller om det uppförs på tidigare obebyggd mark som inte är avskild från stranden genom en större väg.

Det är länsstyrelserna som har uppgiften att granska kommunala dispenser och de kommunala planer som behandlar strandskyddet och vid behov överpröva dessa. Samtidigt har kommunerna fått större makt över beslutsprocessen genom att kunna medge undantag från strandskyddet för åtgärder för landsbygdsutveckling. Länsstyrelserna har fått makten över områden där dispensplikten inte gäller för komplementåtgärder i anslutning till befintlig bebyggelse.

Om man vill överklaga beslut från länsstyrelsen så får man kontakta en av Sveriges 5 mark- och miljödomstolar där de hanterar dessa slags frågor. En av dessa ligger i Vänersborg vars ansvarsområde är bland annat hela Västra Götaland och Värmlands län.

Idag är knappt 10 procent av Sveriges stränder påverkade av bebyggelse. Att kunna få upp bebyggelse nära stränder i landsbygdstrakterna är viktigt för den lokala turistnäringen och för att locka nyinflyttning. Trots förändringar kring lagen, har inte intentionerna med lagförändringarna blivit så handfasta som de borde ha blivit.

I ett så stort land som Sverige med så stora obebodda ytor och fantastiska naturtillgångar i form av vacker natur i anslutning till vatten bör kommunerna ha en betydligt större möjlighet att använda dessa tillgångar i rimlig omfattning. Kommuner som kämpar med avfolkning bör kunna få en chans att använda sig av attraktiva tomtområden. Alltför ofta överprövas kommunernas beslut med motiveringar från länsstyrelsen som inte är helt rimliga. För att i ännu högre grad underlätta regelverket kring strandskyddet bör lagstiftningen ses över ytterligare i syfte att medge större frihet till kommunerna.

I det förslag till lagförändring som Boverket och Naturvårdsverket just lämnat ges större möjligheter för kommuner att enklare kunna upphäva strandskyddet för mindre sjöar och vattendrag. Dessa myndigheter har utvärderat de nya reglerna för strandskydd som infördes 2009 och 2010. Man konstaterar att kommuner och länsstyrelser behöver få mer stöd och vägledning kring tillämpningen av de nya reglerna. Således stöder denna utredning motionens intentioner.

Stockholm den 26 september 2013

Camilla Waltersson Grönvall (M)