Reduktion av kolväteutsläpp i luft

Motion 1986/87:Jo744 Lars Werner m. fl. (vpk)

Motionsgrund
Motionskategori
-
Tilldelat
Jordbruksutskottet
PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Jo744

Lars Werner m. fl. (vpk)
Reduktion av kolväteutsläpp i luft

Skadorna på den svenska skogen ökar nu för varje år och det finns anledning
till oro inför den fortsatta utvecklingen. Skadorna orsakas till stor del
av s. k. fotooxidanter, av vilka ozon är den viktigaste. Ozonet tränger in i
barrens och bladens klyvöppningar och skadar andningsmekanismerna.
För att ozon skall bildas i större varaktig omfattning fordras att det förutom
kväveoxider också finns kolväten i luften. Kolvätena bildar i starkt solljus
radikaler som kan ta ozonets plats i omvandlingsprocessen från NO (kväveoxid)
till NO, (kvävedioxid). Därigenom förbrukas inte det ozon som bildas
vid sönderdelningen av N02 ur solljus utan ackumuleras i stället i atmosfären.
I ozonbildningen fungerar därför kolväten som bränsle. Ju mer kolväten
som släpps ut, desto större totalmängd ozon kan bildas så att det uppstår
en nettoökning av ozonhalterna i luft. Mätningar i DDR visar att ozonhalten
i den lägre atmosfären har ökat med ca 2 % per år under senare år, en
ökning som med stor sannolikhet ger upphov till skogsskador.

I den av riksdagen antagna planen mot försurningen finns inget konkret
mål för reduktion av kolvätena i atmosfären på samma sätt som för svavel
och kväveoxider. Det är ett allvarligt förbiseende. Därför är det viktigt att
riksdagen nu kompletterar sin aktionsplan mot luftföroreningarna till att
omfatta även kolväteutsläppen. De antropogena kolväteutsläppen i Sverige
har uppskattats till ca 400 000 ton/år eller ungefär lika mycket som de
naturliga, även om det rör sig om olika former av kolväten. Trafiken bidrar
med ca 65 % av de antropogena utsläppen. Det är för närvarande oklart hur
stor reduktion av ozon som är nödvändig för att rädda den svenska skogen,
men vår bedömning är att de svenska utsläppen åtminstone bör halveras
fram till 1995 för att vi skall kunna säga att vi gör vad vi kan för att skydda
den svenska skogen mot ozonskador. En sådan reduktion bedömer vi som
fullt möjlig att genomföra. Redan 1990 bör vi ha uppnått en 30-procentig
reduktion.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

1. att riksdagen beslutar att som mål för reduktionen av de svenska
kolväteutsläppen ange en 30-procentig reduktion från 1986 till
1990 och en 50-procentig reduktion till 1995,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till en
konkret handlingsplan för reduktion av kolväteutsläppen som syftar
till att förverkliga ovannämnda målsättningar för utsläppsreduktionen.

Mot.
1986/87
Jo744—756

1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr Jo744—756

Stockholm den 26 januari 1987

Mot. 1986/87
Jo744

Lars Wemer (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Jörn Svensson (vpk)

Jan Jennehag (vpk)
Oswald Söderqvist (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)
Viola Claesson (vpk)

2