Reducering av fettvaruavgiften

Motion 1984/85:540 Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion

1984/85:540

Bengt Silfverstrand och Egon Jacobsson
Reducering av fettvaruavgiften

Alternativa livsmedelsprodukter

I sitt betänkande Ds 1984:10 skriver 1983 års Livsmedelskommitté
bl. a.:

Jordbruksprisregleringen skall vara utformad så att den inte försvårar eller
hindrar utveckling av nya produkter och deras införande på marknaden.
Ingripande mot nya produkter av andra orsaker än då en okontrollerad
utveckling hotar den övergripande försörjningsmålsättningen bör i princip
inte förekomma.

I praktiken verkar vår nuvarande jordbruksprisreglering starkt hämmande
på utvecklingen av nya produkter. Den minskar stimulansen till vidareutveckling
av existerande produkter, snedvrider konkurrensen och minskar
konsumenternas valfrihet.

Ett exempel på rådande missförhållanden är den s. k. fettvaruregleringen.
Fettvaruavgift utgår för vegetabiliska oljor, animaliskt fett, marina oljor och
slakterifett och erläggs av tillverkaren. Avgift utgår ej för mjölk och grädde
som används i mejeri för tillverkning av grädde, smör eller ost. Införselavgift
belastar också vissa oljeprodukter.

Det huvudsakliga syftet med fettvaruavgiften är att finansiera prisstödet
till oljeväxtodlarna. Samtidigt är målsättningen med den svenska smörfettsproduktionen
att all denna produktion skall avsättas inom landet. Eftersom
margarin är att betrakta som ett substitut för smör framstår det emellertid
som helt uppenbart att hänsyn även tas till prisrelationen smör-margarin då
fettvaruavgiften fastställs.

Fettvaruavgiften på margarin och andra produkter av vegetabiliskt fett
uppgår till en tredjedel av margarinpriset. Margarinförbrukarna subventionerar
alltså i mycket hög grad smörförbrukarna. Sett ur strikt ekonomisk
synpunkt borde egentligen smöret vara dubbelt så dyrt som margarinet. Det
är nämligen dubbelt så dyrt att producera smör som margarin.

Tillkomsten av nya matfettsprodukter under de senaste åren har ökat
konkurrensen mellan mejeriernas smörfettbaserade produkter och margarinindustrins
produkter. Introduktion av nya produkter som t. ex. Ädelvisp
(sedermera Visp-Ädel) - ett gräddersättningsmedel tillverkat av vegetabiliskt
fett - har emellertid kraftigt motarbetats av jordbrukets intresseorganisationer
som krävt höjningar av fettvaruavgiften.

I förhandlingar med statens jordbruksnämnd har LRF inom ramen för
jordbruksregleringen genomdrivit ett beslut om en tillverkningsavgift för

Mot. 1984/85:540

16

Ädelsvisp,som innebar att tillverkaren tvingades höja priset på sin produkt.
Via andra kanaler lyckades man också stoppa namnet och förpackningen
med motiveringen att Ädelvisp för mycket påminde om vispgrädde - SMR:s
egen produkt. Ädelvisp fick ändra namn till Visp-Ädel!

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har utrett fallet och avslutar sitt
yttrande med följande tänkvärda slutsats: ”Fallet Visp-Ädel visar enligt SPK
hur viktigt det är att statsmakterna skapar administrativa system som så långt
möjligt inte snedvrider konkurrensen utan i grunden är så liberala att de
gynnar innovationsviljan hos företagen. Målsättningen bör vara att det är
konsumenterna som skall bestämma en produkts vara eller icke vara på
marknaden.”

Visp-Ädel är en av de få alternativa produkter som kommit fram under
senare år. Det sätt på vilket jordbruksregleringen har tillämpats mot
Visp-Ädel har också väckt berättigad uppmärksamhet. Som bl. a. Sveriges
livsmedelsindustriförbund påpekat finns det en uppenbar risk att erfarenheterna
från introduktionen av Visp-Ädel kommer att verka avskräckande på
alla som överväger introduktion av andra alternativa produkter.

Det är ytterst angeläget att nya alternativa produkter i framtiden får en
positiv behandling av det slag som livsmedelskommittén föreslår. Inte minst
är en utveckling av nya produkter på matfettsområdet av stor betydelse för
konsumenten. Fettvaruavgiften har på många sätt verkat hämmande på en
sådan produktutveckling som skulle vara till stort gagn för svensk livsmedelsindustri.

Det finns också anledning att lägga rent hälsomässiga aspekter på
fettvaruavgiften. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar omättat
fett, som det finns rikligt av i vegetabiliska produkter. Matfettskonsumtionen
har ökat med ungefär 1 % per år under de senaste tio åren. Det råder
en utbredd enighet bland såväl kostexperter som inom den medicinska
sakkunskapen att vi måste minska på fettet i maten. Såväl konkurrens-,
konsument- som hälsomässiga skäl talar således för en reducering av
fettvaruavgiften.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om reducering av fettvaruavgiften i syfte att
befrämja produktutveckling på matfettsområdet och en sundare
kosthållning.

Stockholm den 17 januari 1985

BENGT SILFVERSTRAND (s) EGON JACOBSSON (s)

minab/gotab Stockholm 1985