Rätten till gasfyndighet

Motion 1985/86:n233 Marianne Karlsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:N233

Marianne Karlsson (c)
Rätten till gasfyndighet

Det är minsann inte alla folkliga föreställningar och lekmannaiakttagelser
som är grundlösa, oberättigade eller hänförliga till vidskepelse. När i en trepartimotion
med mig som första namn (motion 1982/83:648) anfördes att
den gas som påträffats i Östergötland varierar till sitt tryck i samband med
jordbävningar på Island, skedde detta med en försiktig reservation, som nu
framstår som överdriven. Seriösa vetenskapsmän har nämligen på goda experimentella
grunder uppställt den teorin, att åtminstone en stor del av naturgasen
kommer ifrån jordens innandömen och härstammar från jordens
själva skapelse. Vid Svenska gasföreningens årsmöte 1983 höll professor
Thomas Gold från ryktbara Cornell University, USA, ett anförande, där
han närmare förklarade dessa teorier, samt särskilt utpekade den s. k. Siljansringen
som ett område, där djupborrning av gas borde ha goda utsikter
till framgång. Vattenfall har sedan satsat på denna idé och sökt finansiärer
bland kommunerna i Dalarna, och enligt nya tidningsuppgifter t. o. m. utländska
finansiärer. Svenska geologer har med förakt avvisat den hädiska
tanken, som trots detta vunnit anhängare bland utländska forskare, som alltmera
erkänner att åtminstone en del av världens petroleumtillgångar har
oorganiskt ursprung.

Min östgötske sagesman, den vetenskaplige amatören ingenjör Bertil Sandahl
i Skänninge, som nedlagt stort arbete på att utreda våra gasfyndigheter
i Östergötland och som blivit så avhånad av våra svenska myndigheters diplomerade
förståsigpåare, hann tyvärr lämna det jordiska, innan hans teorier
hanns upp av den etablerade vetenskapen. Han är värd både upprättelse
och äreminne. OM HUNDRA ÅR STÅR HAN ANTAGLIGEN STATY
PÅ TORGET I SKÄNNINGE.

Det framstår nu alltså som sannolikt, att det gasförande marklager som
påträffas här och där i Östergötland, har något samband med läckor (sprickbildning?)
från jordens djupare innandömen.

Alla minns väl Sputnikepoken, då ryssarna genom sina tidiga rymdframgångar
tvang amerikanerna att söka överträffa ryssarna, vilket slutade med
de spektakulära mänskliga landningarna på månen, något som väl i sanningens
namn måste betraktas som mera av sportprestationens natur än som
ett materiellt framsteg för jordens befolkning. Mera bortglömt är kanske att
satsningen på rymdtekniken skedde till priset av nedläggningen av ett annat,
konkurrerande projekt, nämligen den s. k. Moholeprojektet. Detta avsåg
att man skulle borra ett enormt djupt hål ned i jordens innandömen, om vilka
man ju trots allt vet ungefär lika litet som anekdotens studentuppsatsför

fattare, som skulle skriva om örat men inte visste mera därom än han kunde Mot. 1985/86
känna efter med pennan. N233

Om Moholeprojektet hade blivit verklighet, så hade vi med all sannolikhet
vetat bestämt besked om professor Gold har rätt i sin hypotes om naturgasens
ursprung. ”Om du bara visste, min son, med huru föga vishet världen
styres”, sade redan Axel Oxenstierna år 1648.

Ett exempel på denna bristande vishet återfinner vi i minerallagen, 9 §
andra stycket, varav utläses att ingen som hittar gas på sin mark får använda
den ens för eget bruk, såvida han letade efter den när han fann den. Hade
ej denna besynnerliga lagstiftning funnits, är det antagligt att vi skulle ha
haft både mera kunskap och mera naturgas i Östergötland och kanske också
vid Siljansringen. På det senare stället är det ju också känt att man påträffat
olja, ehuru aldrig så mycket att lönsam utvinning kunnat ske.

Det ligger ju i sakens natur, liksom vid gruvföretag, att det är en fördom
som tyvärr tagits på allvar, att man måste ha trehundra tjänstemän i modulkontor
innan man kan skicka ut första gubben till att göra något materiellt
nyttigt arbete. Den lag vi har lägger hyende under lasten, när det gäller denna
fördom, vars inrotade grund kanske bara är vanlig enkel missunnsamhet.

Lät man i stället människorna försöka själva, så skulle naturligtvis många
galenpannor fördärva sina goda pengar på fåfängt letande, men det är ju inte
skadligare än om de öder bort dem på trav, lotto, kortspel eller äventyrliga
börsspekulationer.

Man kan naturligtvis göra den invändningen, att det borde tillkomma staten
att ensam sköta all letning av naturtillgångar. Detta bygger på den föreställningen,
att landets resurser av detta slag skulle vara allmän egendom.

Vad man än vill tycka härom, borde det emellertid kunna medges av alla,
att äganderätten till en fullständigt obekant naturresurs inte är mycket att
ha och att ingen blir rikare av dylik opartisk ”idealism”. Det måste vara mycket
mera praktiskt och riktigt att betrakta sådana slumrande, helt obekanta
tillgångar som om de inte existerade och gå med på att den som hittar en
dylik tillgång gjort sig förtjänst av en materiell belöning, som man inte skall
missunna honom. Med kännedom om hur skattesystemet fungerar inser man
att staten ändå till sist kommer att sitta med större delen av den kaka som
skapats faktiskt av intet.

I motsats till små privata letningsprojekt är det ganska naturligt att verkligt
stora projekt för gas- och oljeletning sker i koncessionens form. Koncessioner
brukar lämnas för ganska stora geografiska områden, men det är lika
naturligt att en koncessionshavare i första hand söker utnyttja upplysningar
vunna genom markägarnas erfarenheter och fynd. Det förefalla då klart
obilligt att en koncessionshavare skall kunna saklöst tappa av en existerande
gaskälla genom att borra intill, så att den som förut, kanske i 50 år, haft gas
till husbehov, sedan blir utan. En dylik innehavare måste skyddas mot snyltning
och godtycke.

Det är vidare skäligt att den som har en gaskälla skall ha rätt att sälja av
sin gas, t. ex. till grannar. Även små oljefyndigheter bör kunna erhålla ett
förståndigt utnyttjande på detta sätt i stället för att kvävas av krav på en
ruinerande pletorisk stab av pappersvändare.

5

Hemställan

Åberopande det anförda hemställs

att riksdagen beslutar anta följande förslag till ändring i mineral
lagen:

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

dels att 9 § andra stycket upphävs,

dels att 1 § sista stycket skall ha följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession på egen mark leta efter naturgas och
får utnyttja påträffad gas och även olja, därest sådan påträffas. Har fastighetsägaren
påträffat naturgas eller olja, äger han därvid, såvitt avser egen
mark, företräde till fyndet framför annan som har koncession inom området.
Såvitt avser utnyttjande utöver husbehov gäller sådant företräde endast om
fynd av fastighetsägaren anmälts till bergmästaren och den som har koncession
ej dessförinnan hos bergmästaren anmält fynd av naturgas eller olja i
borrhål på ett avstånd understigande fem kilometer från den av
fastighetsägaren påvisade fyndplatsen.

Stockholm den 21 januari 1986
Marianne Karlsson (c)

Mot. 1985/86
N233

6