Rätten till ersättning för återkallad byggrätt, m. m.
Motion 1986/87:Bo522 Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (fp)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo522
Erling Bager och Karl-Göran Biörsmark (fp)
Rätten till ersättning för återkallad byggrätt, m. m.
Enligt riksdagens beslut om PBL upphör möjlighet till ersättning den 1 juli
1992 för återkallad byggrätt i planer tillkomna före 1979. Propositionen
föreslog däremot 1996 som slutår. Förkortningen av tidsfristen tillkom
således i bostadsutskottet.
Förutsättningar för ersättning enligt övergångsregeln i 17 kap. 8 § är bl. a.
att planen upphävts eller ändrats av kommunen. Talan om ersättning måste
väckas före den 1 juli 1992.
De flesta är troligtvis omedvetna om att förlusten av byggrätt på detta sätt
måste vara dokumenterad redan före tidsfristens utgång. Hur den förutsättningen
skall uppfyllas kommer också att bero av skiftande, delvis slumpmässiga
faktorer, t. ex. kommunal handläggningstid på inkomna bygglovsansökningar
osv. Tillströmningen kan väntas öka före tidsfristens utgång, vilket
leder till stora risker för rättsförluster, om ansökningar om bygglov ej hinner
behandlas före den 1 juli 1992.
Återkallas planen så att bygglov vägras efter den 1 juli 1992, är tidsfristen
nämligen försutten. Byggrättsfrågan måste med andra ord vara avgjord i god
tid före den 1 juli 1992 för att sakägaren skall hinna väcka talan vid domstol
dessförinnan.
En rimligare ordning vore därför att anknyta till tidpunkt för bygglovsansökan
som utgångspunkt för ersättningstalan. I synnerhet som ersättningsfristen
nu förkortas, borde alla som sökt byggnadslov före den 1 juli 1992
anses ersättningsberättigade, oavsett behandlingstider för bygglovsansökan
och andra ovidkommande omständigheter.
Till detta kommer att tidsfristen riskerar förkortas ytterligare genom den
möjlighet till bordläggning av bygglov som byggnadsnämnden har rätt att
göra, om detaljplaner förutses bli hävda. Byggnadsnämnden har då rätt att
bordlägga ansökan om byggnadslov i två år - PBL 8:23. Det innebär att
bygglov måste sökas två år före utgången av talefristen till domstol, dvs. före
den 1 juli 1990 för att frågan med säkerhet skall vara avgjord så att
ersättningstalan kan föras till domstol.
Att ersättningsfristen på detta sätt kan förkortas ända till 1990 torde heller
inte ha varit avsett, då utskottet behandlade frågan. En justering av
övergångsregeln behövs därför under alla förhållanden.
Förslagsvis bör således tidpunkten för bygglovsansökan bli avgörande på
samma sätt som föreskrivs i fråga om planer, vars genomförandetid löper ut jfr
PBL 14:5. Rätt till ersättning bör med andra ord finnas, om bygglov sökts
men inte avgjorts före talefristens utgång.
Vi anser även att informationsbehovet till berörda sakägare är stort. Det
har också ökat med den förkortning som skett i fråga om tidsfristen.
Avsevärda ekonomiska förluster kan drabba enskilda, som inte blir varse i tid
att det ekonomiska skyddet för deras rätt att bygga faller bort efter
halvårsskiftet 1992. Myndigheterna bör därför ha en informationsskyldighet.
Bl. a. bör t. ex. lantmäteriverket eller annan myndighet annonsera i press
och massmedia, särskilt TV, i god tid före den kritiska tidpunkten.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av den s. k. garantiregeln
17:8 PBL att tidpunkten för bygglovsansökan blir avgörande för rätt
till ersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till allmänheten om ersättningsrätten
för förlorad byggrätt den 1 juli 1992.
Stockholm den 27 januari 1987
Mot. 1986/87
Bo522
Erling Bager (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
