Rätten att bo och arbeta i hela landet

Motion 2002/03:N329 av Peter Pedersen (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att pröva och utvärdera motionens olika förslag i syfte att ge goda förutsättningar för medborgarna att kunna bo och arbeta i hela landet.

2 Inledning

”Det största hotet mot den generella välfärden är de växande klyftorna mellan stad och landsort, tillväxtregioner och glesbygd. Det är ett avsevärt mycket allvarligare hot än vad till exempel den globaliserade ekonomin utgör, som annars brukar utmålas som ett hinder för en fortsatt välfärdspolitik av svensk modell.” Så sade TCO:s ordförande Sture Nordh när TCO-rapporten om den framtida regionala befolkningsutvecklingen ”Det enkelriktade Sverige” presenterades.

Många delar denna uppfattning och vill göra någonting åt saken. Det går inte att, som andra partier gör, bara prata om att ”Hela landet skall leva!”, men aldrig föreslå några radikala åtgärder för att vända utvecklingen. Fortsätter befolkningsminskningen, som resultat av förvunna jobb, utflyttning och låga födelsetal, kommer ett stort antal kommuner att halvera sin befolkning under de kommande fyrtio åren. Det gäller Norrlands inland, men också stora delar av Värmland och Bergslagen.

De tre storstadsregionerna och vissa länscentrum får däremot en ökande befolkning. Denna tudelning av landet i dels ett fåtal storstadsregioner med ökande befolkning, tillväxt och jobb, dels övriga kommuner som i stället har befolkningsminskning, låg tillväxt och hög arbetslöshet, gynnar vare sig storstadsbor, de som bor i mindre orter eller på ren landsbygd.

Den vinstmaximerande marknaden kan inte lösa dessa problem! Det krävs ett politiskt ansvarstagande och politiska åtgärder för att bryta denna enkelriktning. Målet måste vara att ge möjlighet till regional utveckling i hela landet. Den generella välfärden för alla måste utvecklas och då krävs en rimlig tillväxt i hela landet.

Det finns ingen poäng med att skälla på ”08:or” och övriga storstadsbor, lika lite som de har anledning att uttrycka sig nedlåtande om ”lantisar”. Alla vinner på en mer balanserad tillväxt som kommer hela landet till del. En ohejdad tillväxt i ett fåtal storstäder leder till en rad svårlösta problem, t.ex. svår bostadsbrist, trafikstockning och förorenad luft, sjukvårdskris, segregation, social utslagning och kriminalitet, utöver positiva saker som fler lediga jobb, tillgång till högre utbildning, varierat näringsliv m.m.

I Stockholm betalas fantasisummor för små lägenheter och människor som flyttar in i huvudstaden får bo i tredje och fjärde hand, om de har tur. Ute i många andra kommuner tvingas istället bostadsbolagen riva ett stort antal fullt fungerande hyreslägenheter, eftersom hyresgäster saknas. Alla är därför förlorare i den hejdlösa folkomflyttning som pågår. Därför krävs också att riksdag och regering med olika medel försöker styra en del av de nya tjänste- och industrijobben från överhettade storstadsområden till andra delar i landet, där t.ex. löner och hyror är lägre.

Det är bra att ungdomar i alla kommuner söker sig till högre utbildningar vid universitet/högskolor, men det är också rimligt att det finns kvalificerade arbeten att söka på hemorten om man önskar flytta tillbaka efter avslutad utbildning och när man bildat familj. Det krävs därför konkreta åtgärder och mer rejäla tag för att bryta den regionala obalansen och för att möjliggöra en positiv regional utveckling.

3 Förslag till åtgärder inom olika områden

3.1 Näringsliv

1. Effektiva lokala näringslivsorganisationer och folklig mobilisering lokalt, men också generella åtgärder för att bryta koncentrationen av arbete, kapital och övriga resurser till storstäderna. Överväg olika riktade stimulansåtgärder för avfolkningsregionerna, t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter även utanför det s.k. Mål 1-området.

2. Möjliggör uppbyggnad av regionalt och lokalt riskkapital, t.ex. investeringsfonder, som kan satsa på utveckling av produkter och verksamheter på ”hemmaplan” och därmed motverka nedläggning och flytt av vinstgivande enheter/företag, som t.ex. beslutats i Degerfors. Underlätta tillkomsten av löntagarägda företag.

3. Löntagarnas pensionsmedel i olika pensionsfonder används i dag spekulativt med högsta möjliga avkastning som övergripande mål. Om vi vill säkra framtida pensioner krävs att produktion och arbete fungerar nu och i framtiden. Därför borde löntagarna använda det egna pensionskapitalet för att skaffa sig makt och inflytande genom sitt ägande i olika företag.

4. Satsa på regional vidareförädling av en rad produkter inom olika branscher, t.ex. skog och stål. Det håller inte att stora delar av landet får inta rollen som leverantör och exportör av varor med låg förädlingsgrad. För att bryta denna utveckling krävs framåtsyftande åtgärder för att stimulera vidareförädling och utvecklingsarbete lokalt och regionalt, t.ex. satsning på utbildning.

5. En del av vattenkraftsvinsterna skall återgå till de vattenkraftproducerande delarna av landet och avsättas i utvecklings- och riskkapitalfonder för att stimulera näringslivs-utvecklingen och ge möjlighet till arbete i dessa regioner.

6. Minska den dagliga arbetstiden med bibehållen lön och minska övertidsuttaget för ökad livskvalitet, mer tid för familj och fritid, ökad jämställdhet och möjliggör för fler att komma i arbete.

4 Offentlig sektor

1. Den offentliga arbetsmarknadens andel av den totala arbetsmarknaden ökar i avfolkningskommuner. För att säkra nödvändig service, inte minst till den ökade andelen äldre, måste kommunsektorn tillföras nya pengar. En väl fungerande offentlig arbetsmarknad är viktig, inte minst för de många kvinnor som arbetar inom vård, skola och omsorg. Offentliga arbetsgivare bör föregå med gott exempel vad gäller vettiga löner, en god arbetsmiljö, åtgärder mot stress och utbrändhet för att minska den höga sjukfrånvaron.

2. Det kommunala inkomst- och utjämningssystemet måste tillföras statliga medel för att motverka att flyttlassen till storstäderna fortsätter att öka i antal. Det krävs också nya statliga pengar för att komma till rätta med specifika storstadsproblem respektive problem på landsbygden.

3. Det nya a-kassesystemet skall inte användas för att öka utflyttningen från stora delar av landet. Ökad rörlighet avser enligt oss den lokala och regionala arbetsmarknaden.

5 Kommunikationer

Om hela landet skall ges förutsättningar att utvecklas måste även kommunikationerna inom och mellan regioner förbättras.

1. Prioritera underhållet av det befintliga vägnätet framför nya, dyra motorvägsprojekt.

2. Skapa alternativ till en ökande privatbilism. På många platser, t.ex. i Örebro län, finansieras kollektivtrafiken till största delen med skattemedel medan en liten del betalas av den resande. Varför inte göra t.ex. Örebro och Värmlands län till försökslän med nolltaxa i kollektivtrafiken, där staten och övriga berörda skjuter till nödvändiga medel? Försöksverksamheten skall ges forskarstöd för att studera nolltaxans effekter på t.ex. pendling till arbete och utbildning, turism, vägslitage, miljöpåverkan, trafikskador och dess kostnader och, inte minst, om nolltaxan positivt påverkar möjligheten att kunna bo kvar i länets mindre orter. För att nolltaxan skall få fullt genomslag krävs transportmedel som anpassas så att även äldre och funktionshindrade kan åka kollektivt på ett bekvämt sätt, att det finns ett fungerande nät av kollektiva transporter även ute i glesbygden, att turtätheten är hög osv.

3. I områden som saknar underlag för kollektivtrafik är en regionalt differentierad beskattning av bilismen, t.ex. ökade reseavdrag, ett tänkbart alternativ/komplement till nolltaxan.

4. Kraftigt sänkta priser på tågpersontrafiken. Med dagens höga biljettpriser på tågen är de inget alternativ till att ta bilen. Snabbtåg är ett bra alternativ till tågen, men det krävs också ”vanliga” tåg som stannar vid ”vanliga” orter, inte bara de större städerna. Det krävs därför satsningar för att tillskapa fler dubbelspår som möjliggör tågmöten utan onödiga stopp och förseningar.

5. Det tunga godset måste i ökad omfattning köras på järnväg. Den tunga lastbilstrafiken kan vara ett komplement till den långväga godstrafiken på tåg och skall bära sina egna kostnader vad gäller vägslitage, bärighet och miljöbelastning. Minskad tung trafik på våra vägar leder också till ökad trafiksäkerhet och ett mindre antal döda och allvarligt skadade. Vid dödsolyckor är mycket ofta ett tungt fordon inblandat, även om det inte vållat olyckan.

6. För att kunna leva, bo och arbeta i hela landet med rimliga förutsättningar krävs också att utbyggnaden av IT och telekommunikation kommer alla till del. Landsbygden skall inte drabbas ekonomiskt av längre avstånd.

6 Utbildning

1. Utbildning har mycket stor betydelse för möjligheten till utveckling och tillväxt. Därför är goda möjligheter till kvalificerad utbildning inom den egna regionen viktig. De olika universiteten/högskolorna måste vara universitet för hela sitt län, där fler ges möjlighet att studera genom fler distansutbildningar och genom att även andra kommuner ges förutsättningar att bygga upp universitetsfilialer.

2. Specialdesignade yrkesutbildningar kan vara effektiva i regioner med hög arbetslöshet och för att möta förändringarna på arbetsmarknaden, t.ex. att kunna utbilda kvalificerad personal i vissa bristyrken, där företag har svårt med rekryteringen.

7 Avslutning

Tudelningen av landet i tillväxt- respektive avfolkningskommuner är en strukturell fråga och därför måste staten ta ett övergripande ansvar för det som kallas regionalpolitik. För att markera frågans vikt måste berörda kommuner och landsting och deras politiker agera samfällt gentemot staten. Det duger inte längre att ligga lågt och låtsas att orsaken till dagens problem kan lösas inåt och lokalt eller att skönmåla situationen.

Det krävs klarspråk och nytänkande! Lojaliteten till det egna partiet, regeringen eller kommunstyrelsen måste ersättas av en vilja att se verkligheten som den är och en vilja att göra någonting åt saken, som länsborna märker av i sin vardag. Det nödvändiga folkliga ”upproret” mot den regionala obalansen måste komma underifrån och en sådan rörelse skall ansvariga länspolitiker välkomna, inte tysta ner eller motarbeta.

Om inte de som bor i respektive län bryr sig om vad som sker och agerar gemensamt för att bryta den negativa trenden, vem skall då göra det? Frågor om tillväxt, arbete och regional utveckling i hela landet måste med kraft drivas gentemot de politiska makthavarna på olika nivåer.

För mig som vänsterpartist är det också viktigt att ge en klar signal att vi inte accepterar rådande maktordning, utan vill förändra maktrelationen mellan kapital och arbete, så att inte det kortsiktiga kapitalet tillåts flytta eller lägga ned väl fungerande företag som ger hög vinst utifrån ren spekulation om att vinsten kan bli något högre om verksamheten flyttas. Vi bör därför kräva kraftfulla åtgärder, t.ex. lagstiftning, för att förhindra flytt eller nedläggning av vinstgivande verksamhet. Åtgärder måste vidtas för att underlätta för fler löntagarägda företag. Ägande innebär makt, därför måste löntagarna använda sina gemensamma tillgångar för att skaffa sig makt i de företag där man placerar sina pengar.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att motionens olika förslag bör prövas och utvärderas i syfte att ge goda förutsättningar för medborgarna att bo och arbeta i hela landet.

Stockholm den 23 oktober 2002

Peter Pedersen (v)