Rätt till utbildning

Motion 2001/02:Ub278 av Cristina Husmark Pehrsson och Ingvar Eriksson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barns rätt till kunskap och nationell skolpeng.

Motivering

När klockorna ringde ut till sommarlov hade inte alla elever den kunskap med sig som skulle ge denna ljusnande framtid. Regeringen brukar framhålla att den svenska skolan står sig bra i en internationell jämförelse, men vi vet att det finns resultat som också visar motsatsen och att alltfler elever inte kommer in på ett nationellt gymnasieprogram.

”Skolans kunskapsuppdrag överbetonas på bekostnad av demokratiuppdraget” – säger Skolverket, som något slags ursäkt, i en rapport till regeringen och föreslår att man ändrar behörighetsregler vid antagning till gymnasieskolan. Man antyder att nivåerna bör sänkas. Men, tänk om det vore så i bilindustrin. Bara för att man inte har de rätta verktygen så släpper man ut halvknackiga bilar på våra vägar. Det skulle ingen acceptera.

En ny typ av sjuklighet har kommit att dominera bilden av barns ohälsa. Det handlar om DAMP, ADHD, MBD och Aspergers syndrom – tillstånd som berör barns beteenden, känslor, motorik och sociala kompetens.

”Det är bra att Kalle får en diagnos”, sade en lärare, ”för då kan jag gå till skolnämnden och begära mera resurser.”

Det verkar i dag finnas en tilltro till och kanske t.o.m. en övertro på att medicinska bokstavsdiagnoser skall kunna lösa skolans problem, snarare än Kalles. Men om Kalles diagnos är felaktig blir också insatserna fel, och de extra insatserna gör ingen nytta. Både Kalle och skolan måste kunna lita på en dylik medicinsk diagnos.

Men så är inte alltid fallet. I dag strider professionen om diagnoskriterier och om vilken behandling som barn med koncentrationssvårigheter och emotionella störningar skall få.

Skolans kunskaper är också de bristfälliga och ingår inte i dag i den naturliga vårdkedjan som kan göra det möjligt för fler att utvecklas mer.

Många fristående skolor tar i dag vid där den kommunala skolan misslyckas. Många ser denna utveckling som ideologisk – i stället för att se den som den enskilde elevens rätt till anpassad utbildning och trivsel.

Ingen elev skall behöva lämna skolan utan tillräckliga kunskaper i att kunna läsa, skriva och räkna. Det är ett politiskt misslyckande om man inte kan erbjuda barn och ungdomar denna passersedel till vuxenlivet.

Stockholm den 2 oktober 2001
Cristina Husmark Pehrsson (m)	Ingvar Eriksson (m)