Rätt till ersättning för vård av anhörig

Motion 1985/86:Sf286 Kersti Johansson och Karin Israelsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :Sf286

Kersti Johansson och Karin Israelsson (c)
Rätt till ersättning för vård av anhörig

Anhörigvård ingår som en viktig del i vårdstrukturen och den insats som anhöriga
kan göra är oftast den viktigaste medmänskliga i vårdkedjan.

Intresset för vård i hemmet har ökat hos huvudmännen, inte minst för att
det i allmänhet är mindre kostnadskrävande att i hemmet vårda någon som
är sjuk eller handikappad än att ge någon form av institutionsvård. Det finns
beräkningar som visar att ett ersättningssystem genom den allmänna försäkringen,
för den som gör betydande vårdinsatser i hemmet, på sikt leder till
samhällsekonomiska besparingar.

Samhällets insatser för äldre, sjuka och handikappade måste därför inriktas
på att underlätta för dem som så önskar att kunna få bo kvar i sin bostad
och i sin hemmiljö så länge som möjligt.

De flesta människor har en naturlig önskan att stanna hemma fast de är
sjuka, gamla eller handikappade och behöver extra insatser av sjukvård eller
social service i sin dagliga tillvaro. Vid andra tillfällen då det behövs vård det
kan handla om barn med cancer eller om andra mera akuta livshotande
sjukdomstillstånd hos nära anhöriga — finns en strävan inom sjukvården att
ge denna terminalvård i hemmet. Här krävs helt naturligt att anhöriga kan
göra en insats och att ekonomin ej lägger hinder i vägen.

Sjukvård i hemmet är ett komplement till den vård som ges på sjukvårdsinrättning.
Men vården i hemmet är ändå så viktig för många människor att
den inte av ekonomiska skäl får omöjliggöras. Möjlighet till tjänstledighet
och någon form av ersättning är för de flesta en förutsättning för anhörigvårdens
genomförande.

Här kan finnas anledning att än en gång citera vad socialförsäkringsutskottet
skrev redan i mars 1983:

Utskottet anser att de anhörigas insatser bör tas till vara inom äldreomsorgen.
Det är därför viktigt att den som vill hjälpa eller ta hand om en äldre
anförvant får samhällets stöd för detta. Han eller hon måste få ersättning för
sitt arbete och tillförsäkras samma sociala trygghet som andra.

Det är angeläget att så sker. Trots den omfattande satsning som samhället
har genomfört inom vård och social service beräknar HS 90 att mer än hälften
av vård- och omsorgsarbetet för äldre, långvarigt sjuka och handikappade
utförs oavlönat av anhöriga.

I anhörigvårdskommitténs betänkande (SOU 1983:64) — som enligt uppgift
fortfarande är föremål för överväganden inom regeringskansliet — föreslogs
bl. a. att en lagstadgad rätt till ledighet från förvärvsarbete skulle infö

Mot. 1985/86
Sf286

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till sociala förmåner för anhörigvårdare,

[2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till ledighet för anhörigvårdare.1]

Stockholm den 23 januari 1986

Kersti Johansson (c) Karin Israelsson (c)

ras för den arbetstagare som önskar vårda en sjuk eller handikappad anhörig
i hemmet.

En lagstadgad rätt till ledighet för anhörigvård är, som vi ser det, ett rimligt
krav. Skall en sådan lagstadgad rätt till ledighet, som anhörigvårdskommittén
föreslagit, få avsedd effekt måste den dock kompletteras med rätt till
ekonomisk ersättning. Ersättningen bör därvid grundas på principen att den
skall utgöra kompensation för utfört arbete och göras lika stor för alla.

11985/86:A731.