Rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål

Motion 1985/86:Ju710 Per-Ola Eriksson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86 :Ju710

Per-Ola Eriksson m. fl. (c)
Rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål

Fallet med snickaren i Göteborg som blev krävd på andras skatte- och
avgiftsskulder är välkänt. Det har visat på några av de krångliga bestämmelser
som småföretagare har att leva med. Fallet har också fokuserat ett hittills
förbisett problem, nämligen frågan om kostnaderna för den enskilde att få ett
felaktigt myndighetsbeslut upphävt.

Bestämmelserna om skatter och avgifter är krångliga och ofta svåröverskådliga.
På grund av regelsystemets komplexa natur är det oftast nödvändigt
att i tvister anlita hjälp från advokat eller annat sakkunnigt biträde.

Det är i regel inte möjligt att få allmän rättshjälp i tvister om skatter och
avgifter. Endast i några enstaka undantagsfall har det förekommit att allmän
rättshjälp har beviljats i sådana mål. Bakgrunden är bl. a. förvaltningsprocesslagens
bestämmelse (8 §) att rätten skall tillse att målet blir så utrett som
dess beskaffenhet kräver; förvaltningsdomstolarnas s.k. utredningsansvar.
Detta utredningsansvar är dock ett otillräckligt skydd. Det är inte rimligt att
förvänta sig att domstolarna aktivt lämnar råd och upplysningar för att hindra
att den enskilde går miste om sin rätt på grund av bristande kännedom om de
processuella och materiella reglerna. Rättens utredningsansvar kan inte
ersätta den hjälp som ett sakkunnigt biträde kan lämna.

Ofta är det också en småföretagare som är part. Rättshjälp är då i regel
utesluten även av det skälet att tvistefrågan är en angelägenhet i företagarens
näringsverksamhet. Rättsskyddsförsäkringar som täcker kostnaderna för
processföringen är inte allmänt förekommande bland huvuddelen av småföretagarna.

För en rörelseidkare kan det vara hans fortsatta ekonomiska existens och
yrkesverksamhet som står på spel på grund av myndigheternas krav. I ett
sådant läge vågar han knappast chansa med att få en skatte- eller avgiftsfråga
prövad av domstol utan sakkunnig hjälp.

Kostnaden för processföringen kan bli betydande, i synnerhet om tvisten
kommer att slitas i alla instanser. I dessa typer av tvister gäller inte den
principen att vinnande part får sina kostnader ersatta av motparten. Om
kraven från myndigheternas sida visar sig vara orättmätiga finns det alltså
ingen möjlighet för den enskilde att få ersättning för sina kostnader för att få
rättelse. Den enda möjligheten att få någon form av ersättning är den
begränsade rätten till ersättning för kostnader för resa och uppehälle vid
muntlig förhandling som ges i 15 § förvaltningsprocesslagen.

I brottmål gäller den regeln (rättegångsbalken 31 kap. 2 §) att en åtalad
som blir frikänd kan få ersättning för kostnader som har varit skäligen

påkallade för att tillvarata hans rätt. En motsvarande bestämmelse finns inte
för förvaltningsmål där tvisten gäller krav på den enskilde från det allmännas

sida.

Det är ett fundamentalt rättssäkerhetskrav att den enskilde skall hållas
skadeslös när en myndighet har förfarit felaktigt. Ingen skall behöva avstå
från rättvisa därför att han inte har råd. Det bör därför även för förvaltningsmålen
införas en regel som ger möjlighet för en enskild att få ersättning för de
kostnader som han har åsamkats för att tillvarata sin rätt. En sådan
bestämmelse bör införas i förvaltningsprocesslagen och kan ges följande
innehåll:

”Vinnande enskild part skall tillerkännas ersättning av allmänna medel för
kostnader för rådgivning och biträde i rättegången och övriga utgifter som
skäligen har varit påkallade för att tillvarata den enskildes rätt.”

Det kan dock vara motiverat, främst ur kostnadssynpunkt, att det
allmännas ersättningsansvar begränsas till sådana fall där den enskilde har
fått vidkännas kostnader som är av betydelse. Rätten till ersättning kan
därför begränsas till att inte omfatta mål som är av en sådan enkel
beskaffenhet att den enskilde normalt inte åsamkas kostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar att det i förvaltningsmål ges möjlighet för en
vinnande enskild part att få ersättning av allmänna medel för
kostnader för rådgivning och biträde i rättegången och övriga utgifter
som skäligen har varit påkallade för att tillvarata den enskildes rätt.

Stockholm den 21 januari 1986
P.-O. Eriksson (c)

Ingvar Karlsson (c) Olof Johansson (c)

i Bengtsfors

Mot. 1985/86
Ju710

7