Räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån (prop. 1984/85:71)

Motion 1984/85:216 Kjell Johansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1984/85:216

Kjell Johansson m. fl.

Räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån (prop. 1984/85:71)

Riksskatteverket har ett uppdrag att göra en översyn av reglerna om
räntetillägg vid den statliga inkomstbeskattningen med utgångspunkt i
vissa uttalanden av skatteutskottet. Enligt nuvarande regler skall räntetilllägg
göras bl. a. när den skattskyldige har fått ett räntefritt eller lågförräntat
lån från sin arbetsgivare. Syftet är att åstadkomma samma beskattningsresultat
som om den anställde hade fått en högre lön och betalat en
marknadsmässig ränta, som då hade lett till underskott av kapital. Räntetillägget
skall motsvara skillnaden mellan betalad ränta och sedvanlig
ränta.

Tillämpningen av dessa regler har emellertid visat sig leda till ett omfattande
merarbete och besvär för skattemyndigheterna. Både uppgiftslämnandet
och sättet att beräkna räntetillägget har visat sig bli mycket krångligt.
Därtill kommer att den uträknade skatten inte påverkats för det stora
flertalet skattskyldiga, eftersom inkomsten understigit den s. k. brytpunkten.
En redovisning måste emellertid alltid ske eftersom tilläggen skall
redovisas i skattelängd.

Riksskatteverket har framlagt förslag till vissa omedelbara åtgärder i
fråga om sådana räntetillägg. Man skriver bl. a.:

RSV finnér alltså att arbetet och krånglet med räntetilläggen för ränteförmånliga
lån inte på något sätt motsvarar den skatt som kan beräknas bli
följden av denna typ av taxering.

RSV har den åsikten att nya skatteregler skall vara administrativt enkla
och praktiska att genomföra. Beräknade skatteintäkter skall också stå i
rimlig proportion till det administrativa merarbetet. Arbetet med räntetillläggen
har inte visat sig motsvara dessa fundamentala krav.

RSV har för sin del dragit slutsatsen att förmånen med räntefritt eller
lågförräntat lån från arbetsgivare fortsättningsvis inte skall beskattas.

Vi delar denna uppfattning.

Regeringen har emellertid valt en annan väg, nämligen att enbart höja
frigränsen för förmånen från 100 kr. till 2 000 kr. Enligt vår uppfattning
skulle en sådan smärre förändring på intet sätt lösa de problem som RSV
påtalar.

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

att riksdagen beslutar om sådana ändringar i lagen (1947:576) om

Mot. 1984/85:216

4

statlig inkomstskatt och taxeringslagen (1956:623) att förmånen
av räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare ej beskattas.

Stockholm den 22 november 1984
KJELL JOHANSSON (fp)

KARIN AHRLAND (fp) RUNE ÅNGSTRÖM (fp)