Ränta på kundkonton

Motion 1994/95:N201 av Göran Hägglund (kds)

Betaltjänstutredningen har i ett delbetänkande (SOU
1994:66) bland annat föreslagit att utgivning av kontokort i
princip bör kräva bankoktroj. Undantag skulle enligt
förslaget kunna medges om behållning på insatta medel inte
förenas med rätt till ränta. Flera tunga remissinstanser har
gått emot förslaget.

De system med s.k. kundkonton som används av bl.a. ICA,
Vivo och Konsum fungerar alldeles utmärkt. Att ränta ska
utgå på tillgodohavanden som kunden förskottsinbetalar är
lika självklart som att ränta debiteras för de krediter som
utnyttjas. Den konkurrens som bankerna utsätts för genom
denna verksamhet är sund och gagnar konsumentintresset.

Argumentet att exempelvis ICA, Vivo och KF inte kan
garantera insatta medel på samma sätt som bankerna är
skyldiga till ter sig närmast som ett svepskäl.
Finansinspektionens krav innebär ju bland annat en högsta
gräns för behållning på kundkonton på f.n. 8 000 kr. Om
denna begränsning inte anses vara tillfyllest skulle det gå att
lösa ytterligare säkerheter med någon form av försäkring.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag att företag som
bedriver kontokortsverksamhet enligt undantagsreglerna i
3 § 1 st 2 och 3 p lagen om kreditmarknadsbolag även i
fortsättningen ska få bevilja ränta på insatta medel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ränta på kundkonton.

Stockholm den 11 januari 1995

Göran Hägglund (kds)