Rabiesvaccination

Motion 1992/93:Jo504 av Owe Andréasson och Ingegerd Sahlström (s)

Sverige har ansökt om medlemskap i den europeiska
gemenskapen. Den lagstiftning vi har i vårt land och den
som EG-länderna har varit överens om är på några
områden olika. Ett område där Sverige bör ta efter EG är
frågan om lagstiftning om vaccination av hundar mot rabies.

När det gäller rabiesfrågan i vår land upplevs den av
hundägare som allt mer verklighetsfrämmande och
motsägelsefull. Den har ingen framförhållning gentemot
europagemenskapen när det gäller att öppna gränsen mot
Europa. Flertalet medborgare i vårt land upplever hunden
som en familjemedlem. Den är barnens vän och många
gånger också deras lekkamrat. Ensamstående och äldre har
hund för att det är ett trevligt sällskap både på promenaden
i hemmet och på semestern.

Många svenskar semestrar gärna utomlands. För dessa
innebär det att man inte kan resa med hela familjen, därför
att hunden, vilken ingår i familjegemenskapen, inte kan
följa med på grund av karantänbestämmelserna som vi har
här i landet. Hade vi haft obligatorisk vaccination mot
rabies hade vi inte varit tvingade att lämna hunden i
karantän när vi återvänder från semesterresan, eller andra
aktiviteter utomlands.

Det är hög tid att vi i vårt land anpassar våra regler för
rabiesvaccinering till EG:s bestämmelser. I ett nyligen
utkommet EG-kommissionsutlåtande över rabiesvaccinet
slås fast att detta ger ett fullgott skydd mot sjukdomar.
Även svenska veterinärer nämner numera att dagens
rabiesvaccin är att lita på.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk vaccination av
hundar mot rabies.

Stockholm den 19 januari 1993

Owe Andréasson (s)

Ingegerd Sahlström (s)