Psykiatrivården

Motion 2003/04:So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att somatiska och psykiatriska kliniker ges resurser och incitament till att samverka.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att all vårdpersonal måste få kontinuerlig utbildning och handledning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen bör förändras så att vi alla har ett tydligt ansvar att ingripa, förhindra och förebygga våldshandlingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slutenvården inom psykiatrin bör förstärkas.

Motivering

Under 1970-talets senare del började allt fler ifrågasätta värdet av sluten psykiatrisk vård. Vårdtiden skulle i stället förkortas så långt som möjligt. Antal vårdplatser inom den landstingsdrivna psykiatrin var 26.962 år 1980. Drygt tjugo år senare var antalet reducerat till 5.218.

Idag skördar vi resultatet. Patienter, som borde ha getts behandling och möjlighet till psykisk mognad, kan numera vara en risk för andra människor. De för oss grymma exemplen hopar sig.

Människors lika rätt och värde innebär att vi måste skapa livsutrymme åt alla människor. Fortfarande har de psykiskt sjuka en mycket svag ställning i samhället. Särskilt viktigt är att uppmärksamma barns och ungdomars hälsa. Flyktingbarnen är en särskilt utsatt grupp, som behöver förstärkta vårdinsatser.

Att förändra attityder och inställning till människor med psykiska besvär tillhör det förebyggande och hälsofrämjande arbetet som vi alla är ansvariga för. För människor med psykiatrisk diagnos är dock hälso- och sjukvårdens ansvar otvivelaktigt. Snabb kontakt med den psykiatriska vården är ofta en förutsättning för att behandlingen skall bli framgångsrik.

Slutenvården inom psykiatrin har för närvarande inte den kapacitet som behövs för det växande vårdbehovet. Det gäller för både barn och vuxna.

Somatiska och psykiatriska kliniker måste få resurser att samverka. De psykiatriskt akutintagna har inte sällan somatiska störningar som kräver diagnos och behandling. Många av dem som vårdas på kroppsavdelningar har psykiatriska störningar som innebär stort behov av psykiatrisk konsultation.

Vårdpersonalens huvuduppgifter är dels diagnostiken och behandlingsarbete, dels arbetet med att hålla en utvecklande dialog med patienterna levande. För att klara dessa huvuduppgifter krävs att personalen får kontinuerlig utbildning och handledning.

Trygghet för alla måste innebära utökade resurser för psykiatrin så att de människor som av olika anledningar utgör ett direkt hot för andra människor får det professionella stöd som är nödvändigt. Därutöver måste lagstiftningen förändras så att möjligheter ges att ingripa och förhindra våldshandlingar på ett tidigt stadium. Vi får inte blunda för den verklighet vi befinner oss i.

Stockholm den 30 september 2003
Rigmor Stenmark (c)	Birgitta Carlsson (c)