Produktion och användning av metanol

Motion 1981/82:615 Pär Granstedt m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1981/82:615

Pär Granstedt m. fl.

Produktion och användning av metanol

En intensiv diskussion pågår f. n. i Stockholmsregionen om regionens
framtida energiförsörjning. En utredning som behandlar olika alternativa
lösningar och som utförts på uppdrag av STOSEB (Storstockholms Energi
AB) är föremål för remissbehandling ute i kommunerna.

STOSEB:s intresse har på ett olyckligt sätt kommit att koncentrera sig
kring ett alternativ som bygger på hetvattenavtappning från ett av
kärnkraftverken i Forsmark. Mot detta projekt kan flera principiellt tunga
invändingar resas. Det riskerar att skapa en olycklig bindning till kärnkraften.
Det skulle bli ett storskaligt och sårbart system. Det skulle skapa ett
uppvärmningssystem där en mycket stor del av kostnaderna var fasta och
därmed opåverkbara av hushållningsåtgärder eller insättande av alternativa
energikällor. Därmed skulle det också strida mot en grundtanke i riksdagens
energipolitiska beslut från våren 1981.

Till dessa principiella invändningar kan fogas de stora tekniska tveksamheter
som vidlåder projektet samt dess svaga ekonomi. Dessa ekonomiska
problem föranledde också STOSEB :s styrelse att hemställa att regeringen
skulle förmå vattenfallsverket att ta ut ett energipris för hetvattnet som
väsentligt understiger alternativintäkten vid elproduktion. Forsmarksprojektet
kräver således enligt STOSEB en statlig subventionering i inte ringa
omfattning. Regeringen beslöt den 14 januari 1982 att lämna STOSEB:s
begäran utan åtgärd. Mycket talar därför för att Forsmarksprojektet därmed
saknar ekonomiska förutsättningar.

Som ett alternativ till Forsmarksprojektet redovisade Folkkampanjen mot
kärnkraft och centerpartiet en energiförsörjning baserad bl. a. på stora
värmepumpar och det s. k. Nynäskombinatet. Att det är önskvärt att dessa
bägge komponenter bör ingå som viktiga led i regionens energisystem börjar
nu stå klart för allt fler.

Nynäskombinatet är ett projekt där i första hand kol förgasas och kan
nyttiggöras som gas, metanol och hetvatten. Hetvattnet och gasen kan
användas för Storstockholms värmeförsörjning. På sikt kan gasen också
komma till användning för elproduktion i kombiverk med betydligt högre
utbyte än i vanliga kraftvärmeverk. Metanolen kan utnyttjas för att minska
oljeberoendet i vår drivmedelsförsörjning.

Hetvattenleveranserna skulle kunna tillföra Stockholmsregionen 3,5 TWh
värme varav ca 1 TWh tillvaratas genom värmepumpar som sänker
returvattnets temperatur till 20 °C. Ytterligare 2,5 TWh tillförs som el och
värme från bränslegas.

Mot. 1981/82:615

11

Det här systemet ger upphov till minimala miljöbelastningar.
Svaveldioxidutsläppen beräknas minska med 10 000 ton/år. Oljebehovet
minskar, enbart som följd av detta projekt, med drygt en halv miljon
ton.

Dessutom skulle energikombinatet leverera ca 700 000 ton metanol. Detta
kan användas antingen direkt som drivmedel eller omvandlas till syntetisk
bensin.

Transportsektorn är f. n. till 97 % beroende av olja. Oljeersättningsdelegationen
har fastslagit att metanol är det för svenska förhållanden
lämpligaste alternativa drivmedlet.

Nynäskombinatet skulle kunna producera metanol som kan täcka 10 % av
det svenska drivmedelsbehovet. Det skulle innebära en oljebesparing med
ytterligare ca en halv miljon ton. Råvarupriset är fortfarande något högre än
bensin, men skillnaden inskränker sig till ca 50 öre/liter.

Flera olika införande-strategier kan tänkas. Upp till 5 % inblandning av
metanol i bensin kan ske utan förändring av dagens bensinmotorer. För
bilisten uppstår ingen märkbar skillnad. En sådan strategi (M 5) skulle kunna
ge avsättning för ungefär hälften av Nynäskombinatets planerade produktion.

En 15-procentig inblandning M 15 kan ske med måttliga förändringar av
dagens bensinmotorer. Inblandningen kan ske i helt blyfri bensin eftersom
metanolen har samma oktanhöjande effekt som blyet. Därmed uppstår en
stor miljöfördel. M 15 förutsätter dock en viss internationell samordning.
Försöksprojekt är också i gång både i Sverige och utomlands.

Drift på ren metanol M 100 förutsätter helt anpassade motorer. Fördelen
med M100 är att vi får en fordonspark som är helt oberoende av oljetillförsel.
I första hand är M 100 intressant för avgränsade fordonsgrupper som t. ex.
försvar, polis, bussbolag etc.

Det kan konstateras att ett införande av M 15 skulle innebära en avsättning
för hela Nynäskombinatets tänkta produktion.

Detsamma skulle åstadkommas genom att införa M 100 för vissa
fordonsparker och M 5 i övrigt.

Om man väljer att omvandla metanolen till syntetisk bensin kan man
använda dagens motorer och distributionssystem oförändrade, men får å
andra sidan en högre drivmedelskostnad.

En inhemsk metanolproduktion skulle ha stora fördelar ur energipolitisk
synpunkt. Den skulle vara ett verksamt bidrag till att minska vår oljeanvändning,
och detta i en sektor där få alternativ står till buds.

Vår försörjningsberedskap skulle kraftigt förbättras. Kolet är mindre
känsligt ur försörjningssynpunkt än olja. Det är också möjligt att ställa om
produktionen till användning av inhemska bränslen.

Bäst ur beredskapssynpunkt är förmodligen en kombination M 100/M 5. I
en bristsituation finns då en fordonspark som är helt anpassad till

Mot. 1981/82:615

12

metanoldrift. Genom att ställa om andra bilar till 15 % inblandning kan
bensinbehovet ytterligare minskas vid behov.

Även M 15 innebär en bättre beredskapssituation. Genom att i en
bristsituation utnyttja en del av metanoltillgången för framställning av
syntetisk bensin kan en begränsad bilpark hållas i gång, även om vi för en
längre tid helt ställs utan oljetillförsel.

Ett genomförande av Nynäsprojektet skulle dels kunna ge ett mycket
positivt bidrag till Storstockholmsområdets energiförsörjning, dels skapa
möjlighet att lindra vårt extrema oljeberoende på transportsidan.

Ett genomförande av projektet förutsätter dock att de politiska målsättningarna
när de gäller introduktion av metanol i Sverige preciseras bättre.
Avsikten är att regeringen senast under 1983 skall återkomma till riksdagen
med en redovisning av det arbete som bedrivits på metanolområdet och med
förslag till fortsatt inriktning. Det är angeläget att regeringen då presenterar
en konkretiserad införandeplan för metanol. Den bör klargöra när, och i
vilken omfattning ett M 100-projekt kan genomföras liksom vilken roll olika
inblandningsalternativ bör få i framtiden. Samtidigt bör planen innehålla
förslag om hur en svensk metanolproduktion skall kunna byggas upp.
Självfallet bör Nynäshamnsprojektet få en central roll i dessa överväganden.

Givetvis finns det fortfarande vissa osäkerheter som måste påverka den
framtida metanolstrategin. Resultatet av det arbete som pågår inom OECD
på området och som skall redovisas i sommar, liksom de överläggningar som
industridepartementet genomfört med bilindustrin, bör dock göra det lättare
att konkretisera introduktionsplanen för metanol nu än vad fallet var våren
1981. Självfallet måste dock planeringen ske på ett sådant sätt att
kontinuerliga anpassningar görs vartefter ytterligare erfarenheter vinnes.
Det är dock angeläget att de politiska ambitionerna på metanolområdet
klargörs, så att en utveckling av marknaden och uppbyggnaden av en svensk
produktionskapacitet kan ske parallellt. Det är också viktigt att se till att
planeringen på metanolområdet kan samordnas med annan energiplanering,
t .ex. Storstockholms värmeförsörjning så att den omfattande biproduktionen
i form av gas och hetvatten kan tas till vara på bästa möjliga sätt.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår vi

att riksdagen beslutar att hemställa att regeringen senast våren
1983 förelägger riksdagen en konkretiserad plan för introduktion
och produktion av metanol i Sverige i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Stockholm den 19 januari 1982

PAR GRANSTEDT (c)
STINA ANDERSSON (c)
ELIS ANDERSSON (c)

ANNA ELIASSON (c)
BENGT SJÖNELL (c)

ANNIKA ÖHRSTRÖM (c)