Privatisering av statliga företag 1986/87
Motion 1986/87:N354 Carl Bildt m. fl. (m)
Motion till riksdagen
1986/87 :N354
Carl Bildt m. fl. (m)
Privatisering av statliga företag 1986/87
N354-356
1 Privatisera mera
Med ”privatisera” avser vi försäljning av statliga och kommunala företag
m.m. samt egendom tillhörande det allmänna. Avmonopoliseringar inom
den offentliga sektorn och tillskapandet av förutsättningar för konkurrerande
alternativ verksamhet ligger utanför detta begrepp.
2 Utgångspunkter
Den internationella ekonomiska scenen har under senare år vidgats genom
att ett antal nya industriländer har börjat göra sig gällande som nya konkurrenter
men också som betydande nya kunder. Detta i förening med allt bättre
kommunikationer och sjunkande transportkostnader har intensifierat de internationella
ekonomiska kontakterna vad avser handel i varor och tjänster,
kapitalrörelser, arbetskraftsrörelser över gränserna och direkta investeringar.
Den beskrivna utvecklingen skapar en lång rad nya möjligheter men ställer
också stora krav. Företag och länder som förmår att förnya sig och leda
utvecklingen kommer att blomstra. Där förmågan saknas blir följden kriser i
näringslivet. Företagen kommer i allt högre grad att bli beroende av sjunkande
reallöner för att kunna konkurrera. Både den statiska effektiviteten att
rationellt utnyttja befintliga resurser - och den dynamiska effektiviteten dvs.
att framgångsrikt ta till vara nya chanser, hantera föränderlighetens
risker och innovativt utveckla nya resurser - kan bäst utvecklas inom en fri
ekonomi.
All erfarenhet visar att enskild företagsamhet, byggd på privat ägande
inom ramen för marknadsekonomins ekonomiska frihet, har varit den bästa
grunden för ett ökande välstånd. Eftersom ingen i detalj kan förutsäga
framtidens krav och möjligheter, kan endast det system bli framgångsrikt som
i varje period tillåter en mångfald av ansatser, försök och experiment och som
snabbt förkastar det som inte visat sig dugligt samt premierar det som fungerar
väl.
Det är självklart av stor betydelse för de anställda och för tryggheten i deras
anställning att företagen förmår hävda sig på marknaden, har kompetenta
ägare och tillgång till riskkapitalmarknaden. Sådana förutsättningar ges
främst i enskilt ägda företag.
1
1 Riksdagen 1986/87. 3 sami. Nr N354-356
3 Statligt företagande
3.1 Problem med statlig företagsamhet
Mot. 1986/87
N354
I en fri ekonomi skall statsmakterna fastställa spelreglerna för näringslivet.
Staten skall däremot inte själv vara företagare. Det är väsentligt att de två
rollerna hålls åtskilda.
Rättssäkerheten kräver att staten står neutral mellan olika företag, Erfarenheterna
har också visat att statliga företag ofta blivit redskap för politikers
ambitioner att driva regional- och sysselsättningspolitik. Det har lett till att
dessa företag inte har kunnat agera efter normala företagsekonomiska principer.
Därmed har också företagens långsiktiga utvecklingsmöjligheter försämrats.
Expansiva privata företag som behöver öka sitt kapital kan göra detta
genom nyemissioner. Nya och gamla ägare får då skjuta till nytt kapital. För
de statliga företagen står erfarenhetsmässigt inte denna möjlighet öppen.
Staten ger normalt endast krisföretag kapitaltillskott. Därför är många av de
statliga företagen underkapitaliserade - de har alltför litet eget kapital. Detta
hindrar deras utveckling och kan på sikt hota företagets framtid.
Det är från denna synpunkt en fördel för de statliga företagens anställda om
deras företag blir privatägda. Även för statens del är det väsentligt att de
statliga företagen säljs. Det kapital som finns bundet i de statliga företagen
kan utnyttjas bättre på annat sätt. Nya privata ägare kan dessutom tillföra
företagen den ägarkompetens som nu saknas.
Det är inte tillräckligt att - som den nuvarande regeringen gör - avyttra
vissa minoritetsposter eller arrangera ”klipp” med hjälp av försäljning av
förlustavdrag. Det räcker inte med att statsråd gör högtidliga uttalanden om
att de statliga företagen skall drivas på strikt företagsekonomiska villkor- det
är först när företagen inte längre är i statens ägo som dessa deklarationer blir
trovärdiga.
3.2 Skäl för privatisering
De starkaste motiven för en privatisering av statliga företag är:
• Enskilt ägda företag är mera utvecklingskraftiga och livsdugliga. De ger
därmed ett bättre bidrag till inkomster, utrikesaffärer, sysselsättning och
trygghet.
• En sammanblandning av statsmakternas funktioner med företagaruppgiften
bör inte förekomma. Staten kan då få motstridiga lojaliteter, som
medför en risk att statsintresset komprometteras och konkurrensförhållandena
mellan privata och statliga företag snedvrids. Bara risken att sådant
kan förekomma försämrar spelreglerna och lägger en hämsko på företagande
och riskvillighet.
• En försäljning av statliga företag ger staten finansiella tillgångar och minskar
upplåningsbehovet.
• Privatisering ger möjlighet att sprida ägandet i näringslivet bland medborgarna.
Det är av central betydelse vid en privatisering av statliga företag att 2
i första hand de anställda och i andra hand allmänheten ges möjligheter att Mot. 1986/87
teckna sig för andelar. Kapitalmarknadens ordinarie aktörer bör i princip N354
komma först i tredje hand.
3.3 Metoder
De företagsenheter eller företagsgrupper inom den statliga sektorn som i
första hand bör privatiseras är de som i dag arbetar under kommersiella
betingelser i fri och öppen konkurrens med privata företag. Ett stort antal av
dessa statliga företag kan tämligen omgående börsintroduceras eller försäljas
på annat sätt. I ett längre perspektiv kan även åtskilligt av den verksamhet
inom den offentliga sektorn som i dag bedrivs i mer eller mindre monopolliknande
former eller med betydande subventioner utsättas för konkurrens och
så småningom avyttras.
Erfarenheter från Storbritannien och Frankrike visar att ett av huvudproblemen
vid privatisering av statliga företag är värderingen. I Sverige är
naturligtvis ett sätt att jämföra med liknande företag på Stockholms fondbörs.
En kontrollerande metod är traditionella substans- och avkastningsvärderingar.
Med en fungerande kapitalmarknad och aktiebörs, vilket vi i dag har i
Sverige, vinns erfarenheter som möjliggör en värdering med god säkerhet.
Hänsyn får självfallet tas till hur stora aktieposter som vid ett och samma
tillfälle skall säljas. Redan vid den första försäljningen av en delpost i ett
företag ger marknaden en värdering av företaget. Därmed underlättas en
fortsatt avyttring av ytterligare poster inom samma företag.
Det finns flera olika avyttringsmetoder som kan tillämpas, beroende på
vilket företag eller företagsgrupp som avses att säljas.
Följande privatiseringsmetoder kan tänkas:
A. Försäljning av aktier på börsen, t. ex. PKbanken (statens ägarandel
84%), ABA (50%) och Procordia.
B. Försäljning till tidigare ägare, t. ex. NCB (72%).
C. Överlåtelse av minoritetsintressen till huvudägare, t. ex. OK Petroleum
(30%).
D. Försäljning av aktier till anställda, t. ex. Gullivers Resebyrå (37,5%),
ASG AB och GDG Biltrafik AB.
E. Utförsäljning av bolagets tillgångar, t. ex. Investeringsbanken.
F. Försäljning till annat företag.
G. Försäljning av bolagets substansinnehåll.
Varje metod har sina speciella fördelar och valet får träffas från fall till fall.
Regeringskansliet har begränsade resurser och saknar dessutom förutsättningar
för detta slags avvägningar. Därför måste departementen i så stor
utsträckning som möjligt kunna delegera arbetsuppgifter. Detta kan t. ex. ske
genom att dotterbolag i företagsgrupper säljs/privatiseras enligt riktlinjer
från riksdagen och regeringen men under resp. koncernlednings exekutiva
ansvar. Ett annat sätt kan vara att anbud på kostnader och metoder för
privatiseringar infordras från olika banker och fondkommissionärer.
3
3.4 Företag som i dag kan privatiseras
Mot. 1986/87
N354
Bland de klara kandidaterna finns de vinstgivande och konkurrensutsatta
företagen och företagsgrupperna. Enligt vår uppfattning är det rimligt att i
största möjliga utsträckning hålla samman redan befintliga företagsgrupper.
Även om det kan te sig frestande att bryta ut enskilda företag ur företagsgrupperna
för att låta börsintroducera dem var för sig, är det förmodligen riktigare
att låta eventuella beslut om uppdelningar och omstruktureringar av resp.
företagsgrupper tas av de nya ägarna. Dessa har med all säkerhet väsentligt
större kompetens och förutsättningar för sådana bedömningar än de politiska
instanserna.
Bland de företag som vi i dag bedömer vara omedelbart möjliga att börja
avyttra är Procordia AB som innefattar dotterbolagen AB AB (Allmänna
Bevaknings AB), ACO Läkemedel AB, Berol Kemi AB, Bilfragmentering
AB (25%), BSK BS Konsult AB, Cea Aktiebolag, Cordinor AB, AB Gambrinus
inkl. AB Pripps (75%), Kabi Vitrum AB, Kalmar Industries AB, Liber
AB, Procordia Food AB. SARA AB. SVETAB, Svenska Tobaks AB,
Svenska Lagerhus AB m. fl.
Företagsgruppen omsatte år 1985 12 444 milj. kr. med ett årsresultat på 585
milj. kr. före bokslutsdispositioner och skatt. Soliditeten var 27 % och antalet
anställda 25 499 personer. Sedan dess har ett antal problemföretag avyttrats.
En börsintroduktion av denna företagsgrupp skulle stärka moderbolaget
och öka möjligheterna för koncernledningen att leva upp till målet att göra
företaget lika lönsamt som motsvarande privata storföretag. Vid en försäljning
av Procordia är det naturligt att de regionala och sysselsättningspolitiska
projekt som Procordiagruppen fortfarande belastas med ses över ur strikt
kommersiell synvinkel. Projekten bör så länge de skall fortgå finansieras via
den s. k. offertprincipen och med allmänna medel.
Ytterligare en försäljningskandidat är Aktiebolaget statens skogsindustrier
(ASSI) inkl. dotterbolag. Företagsgruppen omsatte år 1985 5 473 milj. kr. och
hade en årsvinst på 154 milj. kr. före bokslutsdispositioner och skatt. Soliditeten
var 35% och antalet anställda 7 713 personer. ASSI härefter utomordentligt
stora kapitaltillskott under en följd av år numera fått en sådan finansiell
ryggrad att en omedelbar försäljning är möjlig.
Det tidigare kooperativt ägda företaget Norrlands Skogsägares Cellulosa
AB (NCB) inkl. dotterbolag är ytterligare en kandidat. Företagsgruppen ägs
för närvarande till 72 % av staten och omsatte år 1985 3 470 milj. kr. och hade
en årsvinst på 150 milj. kr. före bokslutsdispositioner och skatt. Soliditeten
var 30% och antalet anställda 3848 personer.
NCB bör om möjligt i första hand säljas till de gamla ägarna. Om detta inte
går, bör möjligheterna att avyttra statens aktieinnehav till andra ägare övervägas.
På detta sätt skulle staten kunna återfå en del av det kapital som
tidigare plöjts ner i företagsgruppen.
Bland övriga vinstgivande företag där en fortsatt minskning av statens
andel bör äga rum är PKbanken. PKbankens intäkter var år 1985 4 972 milj.
kr. och den hade en årsvinst på 1616 milj. kr. före bokslutsdispositioner och
skatt. Konsolideringsgraden var 6,2% och antalet anställda 3599 personer.
Banken ägs i dag till 85% av staten. PKbanken är börsnoterad. Vi anser att
det inte finns några principiella motiv för att PKbanken skall kvarstå som en Mot. 1986/87
statlig affärsbank. N354
AB Aerotransporter (ABA) ägs till 50% av staten. Bolagets flygtrafikrörelse
har sedan den 1 oktober 1950 handhafts av konsortiet Scandinavian
Airlines System (SAS) där ABA:s andel är tre sjundedelar. Konsortiet Scanair
ägs på samma sätt medan Linjeflyg AB ägs till lika delar av ABA och
SAS. ABA:s omsättning består huvudsakligen av fastighetsintäkter. Företagsgruppen
omsatte år 1984/85 348 milj. kr. med ett årsresultat på 541 milj.
kr. före bokslutsdispositioner och skatt. Antalet anställda var 486 personer.
Vi finner inga bärande motiv för att statsmakten skall kvarstå med en 50-procentig
ägarandel i företaget. I och med att den andra hälften av bolaget redan
är börsnoterat via SILA bör en minskning av det statliga ägarengagemanget
vara i sig tämligen problemfritt. Däremot bör samråd ske med övriga delägare
i SAS.
Investeringsbanken har enligt vår mening spelat ut sin roll såsom förmedlare
av riskkapital. Detta framgår bl. a. av bankens svårigheter att hitta
kunder. Under senare tid har man kommit att uppträda i ett antal mer eller
mindre märkliga affärer. Eftersom riskkapitalmarknaden numera fungerar
bör Investeringsbanken stegvis avvecklas. Låneportföljen bör avyttras och
kapitalet återgå till statskassan.
3.5 Företag som kräver omstrukturering
Svenskt Stål AB (SSAB) (67%) har åter blivit ett lönsamt företag. Trots detta
är SSAB en ytterst riskfylld penningplacering, samtidigt som företagets produktionsorter
ligger i sysselsättningssvaga regioner. SSAB kan av dessa skäl
och med tanke på den utomordentligt pressade internationella stålkonjunkturen
inte för dagen vara någon omedelbar börskandidat. Företaget bör
fullfölja sin omstrukturering och effektivisering. Dessutom måste förmodligen
en omfattande omstrukturering av europeisk stålindustri slutföras, innan
statens ägarengagemang inom SSAB helt kan avvecklas. Ett antal institutionella
investerare kommer nu att inträda som minoritetsägare. Staten bör låta
fler externa ägare inträda i SSAB.
Svenska Varv AB har ett omfattande omstruktureringsprogram framför sig
i en ytterst riskfylld affärsmiljö. Det kommer förmodligen att ta tid, innan det
är möjligt att avyttra företagsgruppen. Däremot finns möjligheter att redan i
dag finna köpare till delar av företagsgruppen. En avyttring av det resterande
fastighetsinnehavet i centrala Göteborg, Calor-Celsiusgruppen och möjligen
Götaverken Ångteknik/Generator, skulle lösgöra kapital.
Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) har en tvivelaktig lönsamhet även
efter en omfattande omstrukturering efter förluståren på 1970-talet. Tryggheten
för företaget är snarast den mycket goda likviditeten och höga soliditeten.
Även delar av LKAB bör kunna komma i fråga för en privatisering för att
trygga företagets fortbestånd. De skador som debatten kring Stålverk 80
medförde - bl. a. genom bortfall av traditionella kunder - har ännu inte fullt
ut reparerats. Det är därför av särskild vikt att LKAB:s tänkta nya och
nuvarande kunder i främst Västeuropa - om möjligt - ges möjligheter till
delägande för ömsesidig leveranstrygghet. Långsiktiga ägarförbindelser och
kundkontrakt skulle kunna möjliggöra en mer långsiktig överlevnad för Mot. 1986/87
LKAB. N354
3.6 Affärsverken
Det privata näringslivet driver i huvudsak sin verksamhet i aktiebolagsform.
Inom den statliga företagssektorn finns ett antal verksamheter som bedrivs i
affärsverksform. I dag har endast vissa affärsverk monopolställning. Enligt
vår uppfattning bör de delar inom resp. affärsverk som inte är direkt myndighetsutövande
föras över i aktiebolagsform. På detta sätt får de arbeta på
villkor som är jämförbara med vad som gäller för motsvarande privata företag.
Samtidigt kan verksamheten utsättas för konkurrens. I vissa fall kan det
dessutom vara viktigt att bredda kapitalbasen och kapitalförsörjningen.
De affärsdrivande verken leds av en generaldirektör och en lekmannastyrelse.
Enligt nu gällande regler kan generaldirektören - med en funktion som
motsvarar VD:s i ett aktiebolag- inte avsättas under sin förordnandeperiod.
Vi anser att de affärsdrivande verkens ledning skall till- och avsättas på
samma grunder, som inom det privata näringslivet. Lekmannastyrelserna bör
ersättas av styrelser med professionell kompetens.
Affärsverket FFV- tidigare förenade fabriksverken - utreddes särskilt i den
s. k. FFV-utredningen (SOU 1983:38) och sedermera även i viss mån i affärsverksutredningen
(SOU 1985:41). I utredningen behandlades utförligt frågan
om företagsformen för förenade fabriksverken. Valet angavs stå mellan affärsverk
och aktiebolag. Enligt FFV-utredningen borde FFV ges möjlighet
att bedriva verksamheten på i stort sett samma villkor som konkurrerande
företag. Utredningen förordade mot denna bakgrund att FFV skulle ombildas
till aktiebolag. Den kritik mot en överföring av FFV till aktiebolag som
framfördes var framför allt att de anställda skulle få andra anställningsvillkor
som privatanställda än som statsanställda.
Under förutsättning av rimliga övergångsformer kan dessa begränsade
invändningar mot att överföra Affärsverket FFV till aktiebolagsform knappast
utgöra ett hinder. Affärsverket FFV bör därför i sin helhet ombildas till
aktiebolag. Genom denna förändring kommer FFV att få konkurrera med
andra företag på lika villkor samtidigt som nya finansierings- och expansionsmöjligheter
öppnas.
Arbetet med överförande av affärsverket FFV till aktiebolagsform medför
att gruppen inte omedelbart kan söka nya ägare. Den starka affärsmässiga
betoning som redan finns inom företagsgruppen borde emellertid underlätta
en framtida börsintroduktion eller en annan typ av avyttring. Verket agerar
redan som företagskoncern snarare än affärsverk. Lönsamheten utgör inte
heller något hinder för att söka nya ägare.
Domänverket har ett totalt markinnehav på drygt 10 miljoner hektar.
Därav är ca 4 miljoner hektar produktiv skogsmark - knappt en femtedel av
Sveriges produktiva skogsmark. Verket är också Sveriges största förvaltare av
jordbruksmark. Innehavet utgör totalt ca 80000 hektar. Marken utarrenderas
till ca 2000 arrendatorer.
Förutom markförvaltning bedriver domängruppen uthyrning av bl. a. jaktmarker,
fiskevatten, fritidsbostäder och även åretruntbostäder. 6
Domänverket har sedan 1968 successivt utökat sitt markinnehav. Verk- Mot. 1986/87
samhetsgrenarna har blivit allt fler. Några av dotterbolagen har på sin höjd en N354
perifer anknytning till domänverkets ursprungliga uppgift, skogsförvaltningen.
Statens markinnehav bör minskas. De jordbruksfastigheter som domänverket
förvaltar bör i första hand utbjudas till dem som arrenderar marken.
Försäljning bör då ske vid innevarande arrendeperiods utgång.
Skogsmarken kan i betydande utsträckning säljas till enskilda personer.
Domänverkets skogsinnehav kan med fördel användas som tillskottsmark vid
strukturrationaliseringar. Därutöver kan hela skogsfastigheter säljas. Där så
är lämpligt kan nya fastighetsbildningar för att få bärkraftiga skogsbruk
göras.
Det finns ingen anledning för domänverket att syssla med annan verksamhet
än ren markförvaltning. Verkets övriga verksamheter kan lämpligen
överföras på andra industrigrupper och ägare.
En avveckling av de statliga ägararrangemangen kommer att ta tid. Det är
därför angeläget att en försäljning av egendomar och verksamhet påbörjas
snarast möjligt. För nästkommande budgetår bör försäljningarna resultera i
intäkter på ca 400 milj. kr. Målet skall vara att domänverket återgår till sin
ursprungliga roll att förvalta statens då minskade skogsinnehav.
Apoteksbolaget bedriver sin verksamhet i allt väsentligt med monopol och
med vissa restriktioner, främst kravet att hålla samma pris över hela landet.
En privatisering av delar av Apoteksbolaget är möjlig, även om de sociala
målsättningarna för verksamheten bibehålls oförändrade. Privat delägarskap
är en annan möjlighet.
Franchising är en metod att kombinera det enskilda småföretagets fördelar
med styrkan i ett sammanhållet system. Den används framgångsrikt inom
handel och serviceverksamhet. Franchising av vissa apotek eller apoteksgrupper
bör prövas.
I en del av affärsverken finns betydande substansvärden, som under senare
år har vuxit kraftigt. Vi anser det därför naturligt att delar av Vattenfalls
krafttillgångar kommer i fråga för avyttring. En omstrukturering av statens
vattenfallsverk bör göras i syfte att sammanföra olika krafttillgångar i ett antal
kraftproducerande aktiebolag för senare avyttring. På detta sätt skulle ett
mycket stort kapital kunna frigöras. Myndighetsfunktionerna inom statens
vattenfallsverk jämte näten för högspänningsdistribution bör däremot även
på längre sikt ligga kvar i nuvarande verksform.
Delar av det fastighetsbestånd som byggnadsstyrelsen i dag innehar bör
kunna komma i fråga för försäljning.
De delar av televerket som i dag är konkurrensutsatta - huvudsakligen
Teleinvest - bör inom en överskådlig framtid bli aktuella för privatisering.
Samtidigt bör ett aktivt arbete bedrivas i syfte att minska den monopolskyddade
delen av verksamheten i syfte att öka effektiviteten och möjliggöra
ytterligare privatiseringar.
Även Postbolagen AB och SJ:s dotterbolag (dvs. Swedcarrier med ASG
AB, GDG Biltrafik AB, AB Trafikrestauranger) bör komma i fråga för
privatisering, helt eller delvis. En renodling av affärsverkens huvuduppgifter 7
av myndighets- och monopolkaraktär, samtidigt som den konkurrensutsatta Mot. 1986/87
verksamheten tvingas leva på egna meriter, ökar konkurrensen och möjlighe- N354
terna till egna initiativ samt ger en bättre arbetstillfredsställelse för de anställda.
3.7 Finansiella konsekvenser
Sorn tidigare nämnts kan kapitalmarknaden erfarenhetsmässigt inte svälja
mer än en viss volym av nyintroduktioner på Stockholms fondbörs. Detta
utgör en begränsning av den takt varmed statsföretagen kan avyttras.
Utrymmet för nyemissioner och nyintroduktioner på Stockholms fondbörs
skulle under 1987 kunna uppskattas till ca 4 miljarder kronor.
En värdering ger vid handen att de tidigare refererade omedelbara privatiseringskandidaterna
skulle kunna inbringa ansenliga summor till statskassan.
Tabell 1. Uppskattat försäljningsvärde av vissa statliga företag m. m.
Företag | Cirkavärde (milj. kr.) |
|
Procordia | 4 500 |
|
ASSI | 1 500 |
|
NCB (72%) | 700 |
|
PKbanken (85 %) | 6 000 |
|
Investeringsbanken | 1 600 |
|
ABA (50 %) | 1 600 |
|
Affärsverket FFV | 1 200 |
|
OK Petroleum (30 %) | 900 |
|
SJ-företagen | 900 |
|
Domänföretaget | 100 |
|
Teleinvest | 400 |
|
Apoteksbolaget | 1 000 |
|
Vattenfall | 36 000-90 000' |
|
Domänskogarna | 8 000-16 0002 |
|
Byggnadsstyrelsens |
|
|
bestånd | 24 000 |
|
Norrbottens Järnverk | 600 |
|
'Substansvärdet är ca 90 000 mkr. På börsen betalas företag med motsvarande verksamhet
till 40% av substansvärdet.
2Substansvärdet är ca 16 000 mkr. På börsen betalas företag med motsvarande substans
till 50% av värdet.
Vår bedömning är mot denna bakgrund att staten skulle kunna få in minst 4
miljarder kronor årligen via börsintroduktioner och försäljningar direkt till
privata företag och investerare under överskådlig framtid. Beloppet skulle
kunna höjas om lättnader på skatteområdet genomfördes för aktiesparande.
4 Privatisering inom kommunerna
4.1 Metoder
Inom primärkommunerna finns en rad verksamheter som kan överföras till
den konkurrensutsatta marknaden utan mer genomgripande lagändringar.
Detta avser dels delar av kommunernas affärsdrivande verksamhet vad
gäller energi, renhållning, sotning etc., dels verksamhet som utnyttjas i den
egna produktionen av tjänster, i första hand den betydande sektor som gäller
fastighetsförvaltning och service i vid bemärkelse. 8
Överförandet kan ske på bl. a. följande sätt:
• genom försäljning av verksamheten till privata företag,
• genom att verksamheten överlåts till den anställda personalen,
• genom överlåtelse av verksamheten till organisationer som också nyttjar
verksamheten,
• genom överlåtelse av fastigheter till hyresgästerna för bildande av bostadsrättsföreningar.
4.2 Fastigheter och fastighetsservice
Kommunerna har i regel stora bestånd av fastigheter och mark. Betydande
rationaliseringsmöjligheter har i många fall uppnåtts genom avyttring av
mark, som inte kommunen behöver för aktuella utbyggnads- och planbehov.
Erfarenheterna under senare år har också visat att överlåtelse av förvaltningsfastigheter
och eventuella industrifastigheter till fastighetsförvaltande
företag eller byggföretag skapar en rad fördelar genom rationellare fastighetsdrift
samt bättre fördelade kostnader över tiden för kommunerna.
Värderingsfrågorna vid försäljning av fastigheter kan - om det gäller stora
innehav eller särpräglade objekt - skapa vissa problem. Ett sätt att minska
dessa är att kommunen och det köpande företaget skapar ett gemensamt
bolag, som övertar de kommunägda fastigheterna. Eventuell börsintroduktion
kan sedan övervägas, eventuellt med viss företrädesrätt för kommunmedborgarna.
Kommunala fastigheter för bostadsändamål har under senare tid i ökad
utsträckning överlåtits på hyresgästerna för bildande av bostadsrätter eller,
när det gällt mera betydande saneringsobjekt, till större byggföretag. Större
andel eget ägande av bostäder är positivt bl. a. från ägandespridningssynpunkt.
Därför bör man vid privatisering av de allmännyttiga bostadsföretagen
i första hand erbjuda hyresgästerna att ta över sina fastigheter. I vissa fall kan
det vara lämpligt att sälja fastighetsbestånd till privata fastighetsbolag.
4.3 Anläggningsverksamhet m. m.
Traditionellt har kommunerna haft en betydande egen anläggningsverksamhet
vad gäller gator, vattenledningar etc. På grund av det minskande bostadsbyggandet
har kommunerna fått överkapacitet på anläggningssidan. Tendenser
har funnits att kommunala förvaltningar/kommunala bolag har börjat åta
sig uppdrag utanför den egna kommunen. Detta strider emellertid mot kommunallagens
regler om den kommunala kompetensen. Därför måste andra
vägar för att undanröja överkapaciteten väljas: neddragning av kapaciteten
genom minskning av arbetsstyrkan, överföring av verksamheter till bolag
som kan övertas av de anställda eller överlåtelse av viss verksamhet till
enskilda företag.
Motsvarande åtgärder kan vidtas när det gäller landstingskommunala tvätterier
etc.
Drift av idrottsanläggningar, bad m. m. kan i betydande utsträckning överlåtas
till de föreningar som nyttjar dem. Detta gäller i första hand de mindre
anläggningarna. 9
Mot. 1986/87
N354
Större kommunala anläggningar som konkurrerar med kommersiell verksamhet
skapar lätt snedvridna konkurrensförhållanden. I dessa fall bör privatisering
väljas.
4.4 Finansiella konsekvenser
De finansiella konsekvenserna av ökad privatisering inom kommunerna på
de nu berörda områdena är svåra att överblicka, eftersom förhållandena
växlar kraftigt mellan olika kommuner och kommuntyper.
Försäljning av mark, förvaltnings- och industrifastigheter samt bostadsfastigheter
kan i vissa fall inbringa betydande belopp för enskilda kommuner.
Malmö, Hässleholms, Valdemarsviks och Göteborgs kommuner utgör exempel
på detta. I Malmö håller man för närvarande på att sälja ut fastigheter för
250 milj. kr. I Göteborg har dels Göteborgs hamn avyttrats till SPP, dels
genomförs för närvarande en stor affär med Skånska gällande avyttring av ett
större bostadsbestånd för upprustning. Sammanlagt beräknas detta inbringa
över 1 miljard kronor.
5. Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställer vi
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om riktlinjer för ändrat ägarengagemang i de statliga
företagen och affärsverken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försäljning av
statliga företag i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omorganisation av
affärsverken i enlighet med vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att uppdra åt domänverket
att genomföra försäljningar i enlighet med vad som i motionen
anförts samt att intäkter från genomförda försäljningar inlevereras
till statskassan som budgetförstärkning,
[att riksdagen uttalar att kommunala tillgångar och verksamheter
bör privatiseras i enlighet med vad som i motionen anförts.1]
Stockholm den 22 januari 1987
Mot. 1986/87
N354
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)
L. Arne Andersson (m)
i Ljung
1 1986/87: Fi210.
Ingegerd Troedsson (m)
Ingrid Sundberg (m)
Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Sonja Rembo (m)
Per-Olof Strindberg (m)
10
