Prissättningen på råtallolja

Motion 1989/90:Sk676 av Karin Starrin (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk676

av Karin Starrin (c)
Prissättningen på råtallolja

Alltsedan energibeskattningen infördes har det varit en bärande tanke att
bränsle och elektrisk kraft som använts för annat ändamål än energialstring
inte skall belastas med skatt.

Beskattning skall med andra ord inte ske om bränslet eller kraften kan
jämställas med råvara.

Tyvärr gäller inte denna konsekvens i alla sammanhang. Samtidigt som
talloljan används som råvara för vidareförädling kan den också användas
som alternativt bränsle till eldningsolja hos de företag som säljer råtalloljan.
Med hänsyn härtill sätts priset på råtalloljan så att det täcker den skatt som
säljaren måste betala vid inköp av eldningsolja.

Detta innebär att råtalloljan beskattas - låt vara indirekt - trots att den
används som råvara i en framställningsprocess. Detta medför givetvis en allvarlig
konkurrensnackdel i jämförelse med utländska företag.

För att följa principen som gäller beträffande bränsle som används som
råvara måste någon form av reduktion eller kompensation för ”skatten”
medges. Med tanke på att det formellt sett inte utgår någon skatt vid omsättningen
av råtalloljan kan det tyckas svårt att tekniskt sett lösa frågan. Olika
alternativ torde dock stå till buds. En möjlighet vore ett medge avdrag för
skatten på eldningsolja om köparen försäkrar att oljan skall användas för att
ersätta råtallolja som man i sin tur har försålt för att användas för inhemsk
förädling. Ett sådant försäkringssystem finns för övrigt redan.

En annan möjlighet är att under samma förutsättning medge återbetalning
av skatten i likhet med vad som gäller för utländska beskickningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av sådana bestämmelser så att inte råvara
blir beskattad som energi i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1990

Karin Starrin (c)