Prisregleringen inom fiskerinäringen

Motion 1988/89:Jo411 av Jens Eriksson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Jo411

av Jens Eriksson (m)

Prisregleringen inom fiskerinäringen

Under budgetåren 1977/78 och 1978/79 avsattes varje år 15 miljoner kronor
ur prisregleringskassan för fisk för konsumentfrämjande åtgärder. Anledningen
härtill var att torskpriset under dessa år översteg de normpriser som
avtalats i de överläggningar som årligen förs mellan konsumentdelegationen
och fiskets förhandlingsdelegation under ledning av statens jordbruksnämnd.

Enligt 1978 års riksdagsbeslut angående riktlinjer för fiskeripolitiken utgör
konsumenternas intresse av att kunna köpa fisk och fiskprodukter av bra
kvalité till rimliga priser en utgångspunkt för prisernas avvägning. Således
skall, om priset till producent överstiger normpriset från konsumenterna,
påkallade åtgärder kunna vidtas. Det har ansetts att uttag av exportavgifter
samt sänkning eller borttagande av prisreglerings- och införselavgifter är
metoder för prisdämpande åtgärder, som har större praktisk betydelse vid
sidan av kvantitativ reglering.

Sådana åtgärder har också vidtagits. Sålunda belädes torsken med
exportavgift under 11 månader med 50 öre per kg och jordbruksnämnden
beslöt att under budgetåret 1987/88 tillåta direktlandning från polska
fiskefartyg för att öka tillförseln och dämpa priserna.

Anledningen till att torskpriserna legat över normpriserna är den brist på
torsk som funnits under senare år. Fångsterna har minskat för varje år och de
minskade fångsterna per timme framgår av följande tabell. Siffrorna grundar
sig på fiskeristyrelsens uppgifter från loggböckerna inom fem olika områden i
Östersjön.

	Fångst ton	Ansträngning timmar	Kg/tim.
1985	26 035	46 946	555
1986	24 282	60 291	403
1987	19 913	57 585	346
1988	22 131	81 126	273

Av tabellen framgår att fångsterna halverats, eller man kan säga att
fångstansträngningarna fördubblats på fyra år. Att antalet ansträngningstimmar
ökat så markant beror i första hand på att allt fler gått över från sillfiske,
som hade mycket dålig lönsamhet, till torskfiske, som hade bättre. Men det
beror också på att fiskaren har fått förlänga sin arbetstid, bedriva fisket i
sämre väder och fiska under lördag/söndag.

Om priserna på torsk legat nere på normpriserna skulle lönsamheten varit
så låg att det är svårt att se hur detta fiske skulle kunnat fortsätta. Man kan
därför slå fast att de s.k. normpriserna legat på en med hänsyn till
världsmarknadspriserna alldeles för låg nivå. Fiskets förhandlingsdelegation
har inte fått gehör eller rönt förståelse för detta problem vare sig hos
konsumentdelegationen eller statens jordbruksnämnd.

Det bör även nämnas att när det gäller prissättningen på sill/strömming,
som har legat stilla i tre år, har ingen hänsyn tagits till att inblandningen av
liten sill under senare år fördubblats. Detta har ytterligare bidragit till att
minska lönsamheten i sillfisket.

Det är angeläget att framhålla att många andra faktorer än ökade
kostnader påverkar lönsamheten i fisket, vilket konsumentdelegationen och
statens jordbruksnämnd inte kunnat eller velat förstå.

Prisregleringen, som finansieras av prisregleringsavgift på importerad och
svenskfångad fisk, hade under budgetåret 1987/88 sammanlagda intäkter på
99,5 miljoner kronor medan utgifterna under samma budgetår uppgick till
129,4 miljoner kronor, alltså en avtappning av kassan med i runt tal 30
miljoner. 15 miljoner av dessa skall gå till konsumentfrämjande åtgärder för
att ge rabatter på torskfilé.

Prisregleringsverksamheten vad gäller fisket erhåller inga anslag av
budgetmedel i motsats till vad som gäller på jordbrukets område, där bland
annat det regionala stödet till Norrland tas ur budgetmedel.

Att ta dessa 30 miljoner kronor från prisregleringskassan synes inte heller
ur konsumentsynpunkt meningsfullt. Varje svensk skulle då erhålla ungefär
3 kronor och 75 öre var i rabatt, men eftersom kostnaden för att dela ut och
lösa in rabattkupongerna tar större delen blir rabatten mindre än hälften och
ger under alla förhållanden ingen kompensation för vad som ansågs vara
höga torskpriser, om det var så man tänkte.

Det stora behovet av stöd ligger inte hos konsumenten utan hos fiskerinäringen,
som under tre år i följd fått nöja sig med nollavtal. Det är därför både
angeläget och nödvändigt att de 30 miljoner kronor, som under två år avsatts
till konsumentfrämjande åtgärder, återförs till prisregleringskassan.

Det kan också tilläggas att sill/strömmingspriserna under de tre, fyra
senaste åren legat ungefär en krona under överenskommet normpris, vilket
kommit de svenska konsumenterna till godo. Eftersom ca 40 000 ton
svenskfångad sill konsumeras årligen är det en betydande rabatt. Av den
enkrona som konsumenten erhåller sill/strömming billigare bekostas 65 öre
av prisregleringen och resten av fiskaren, som då ej uppnår normpriset, vilket
enligt överenskommelsen skall vara det pris som fiskaren bör erhålla för att
täcka sina kostnader.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att de 30 miljoner kronor som under två år

Mot. 1988/89
Jo411

avsatts till konsumentfrämjande åtgärder återförs till fiskets prisregle- Mot. 1988/89
ringskassa. Jo411

Stockholm den 19 januari 1989

Jens Eriksson (m)

gotab 16584, Stockholm 1989