Preskriptionshinder vid skattebrott, m. m. (prop. 1984/85:47)

Motion 1984/85:151 Kjell Johansson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1984/85:151

Kjell Johansson m. fl.

Preskriptionshinder vid skattebrott, m. m. (prop. 1984/85:47)

Propositionen innehåller förslag till tre förändringar av bestämmelserna
om preskription av skattebrott. Preskriptionstiden för vissa brott mot skatteoch
avgiftsförfattningarna förlängs till fem år. Preskriptionstiden skall kunna
brytas genom att misstanke om brott delges den misstänkte. En möjlighet
föreslås att i särskild ordning förlänga preskriptionstiden för vissa brott även
utan att den misstänkte underrättas.

Vi accepterar propositionens förslag att förlänga preskriptionstiden för
vissa brott mot skatte- och avgiftsförfattningarna, men vi yrkar avslag på
propositionens förslag i övriga delar.

I regeringens förslag till hur den ekonomiska brottsligheten skall beivras
finns en uppenbar tendens att införa en särskild rättsordning för denna typ av
brott. De senaste exemplen på detta är förslagen i föreliggande proposition
att införa helt nya förutsättningar för att kunna bryta preskriptionstiderna för
brott. Dessa nya regler skall bara gälla vissa typer av skattebrott, medan alla
andra brott fortfarande omfattas av de sedvanliga preskriptionsreglerna.

Vi är inte beredda att acceptera särbestämmelser för hur vissa grundläggande
rättsinstitut skall regleras och ger dessa tillämpning på skattebrott. Det
är ett rättssäkerhetskrav att de principer som gäller för preskription av
skattebrott är identiska med motsvarande regler för andra brott.

Efter att ha tagit del av regeringens nyligen avlämnade proposition
(1984/85:32) om riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet
och de försäkringar som regeringen där gav att samma rättssäkerhetskrav
skall ställas beträffande ekonomisk brottslighet som annan brottslighet, är
det förvånande att regeringen nu lämnar förslag som innebär det omvända
förhållandet. Det finns ett tydligt mönster i regeringens ansträngningar att
beivra brottslighet och särskilt ekonomisk brottslighet. Tidigare under
innevarande riksmöte har regeringen presenterat förslag som bl. a. innebär
att åklagarna skall ges möjlighet att ge åtalsunderlåtelse för fler typer av brott
än i dag, och förslag att minska möjligheterna att överklaga vissa typer av
mål. Båda förslagen syftar till att avlasta arbete från rättsinstanserna men
innebär också enligt vår uppfattning åsidosättande av rättssäkerheten. Ett
alternativ till att ändra på grundläggande principer i vår rättsordning, vilket
vi anser att föreliggande förslag innebär, är att öka resurserna hos de
myndigheter vilka har att utreda misstankar om skattebrott.

Mot. 1984/85:151

9

Preskriptionshindrande åtgärder

Regeringen föreslår att preskriptionstiden skall kunna brytas redan genom
att den misstänkte delges underrättelse om han är misstänkt för ett brott.
Principen att preskriptionstiden bryts först vid delgivning av åtal frångås
därmed oss veterligen för första gången i svensk rättsordning. Detta
motiveras, liksom propositionens förslag i övrigt, av att utredningen av
skattebrott ofta tar så lång tid att sedvanliga preskriptionsregler inte kan
tillämpas.

I propositionen redovisas ett antal remissinstanser som är kritiska till
förslaget. Dessa remissinstanser, bl. a. några åklagare, två kammarrätter,
Svea hovrätt, domstolsverket och JK, betonar alla vikten av att man i
rättsordningen har enhetliga preskriptionsregler och att dessa regler är
grundläggande för vår rättsordning. De synpunkter som därigenom framkommit
motiverar enligt vår mening att riksdagen avslår förslaget.

Förlängning av preskriptionstiden

Enligt detta förslag skall tingsrätterna efter ansökan av åklagare kunna
förlänga preskriptionstiden för vissa typer av brott och under vissa förutsättningar.
Den misstänkte underrättas inte om förlängningen. Förslaget är
huvudsakligen motiverat av att regeringen anser sig behöva ha ett medel att
förlänga preskriptionstiderna för personer vilka avsiktligt håller sig undan
delgivning och lagförslag.

Lagrådet riktar mycket skarp kritik mot förslaget och anser sig inte kunna
tillstyrka detsamma. Med anledning av lagrådets synpunkter har regeringen
gjort vissa justeringar för att avgränsa kretsen av personer vilka kan bli
föremål för förlängd preskriptionstid. Trots dessa ändringar är lagrådets
principiella invändningar fortfarande gällande. Lagrådet skriver bl. a.:

Förslaget i denna del innebär en påtaglig avvikelse från principer, som
hittills varit förhärskande på det straffrättsliga preskriptionsområdet. Som
departementschefen själv anfört i den allmänna motiveringen har det ofta
understrukits att det är betydelsefullt att reglerna om åtalspreskription är
klara och enkla att tillämpa och att såväl den misstänkte som berörda
myndigheter utan större svårigheter skall kunna avgöra om preskriptionstiden
har löpt ut; preskriptionshindren bör därför knytas till omständigheter,
som är lätta att tidsbestämma och som den misstänkte har information om.
Det nu framlagda förslaget om möjlighet att förlänga preskriptionstiden i
enskilda fall står enligt lagrådets mening i strid med dessa principer, (s.
112-113)

föreslagna nya preskriptionsreglerna avser frågor som är av

grundläggande betydelse för det straffrättsliga preskriptionsinstitutet i dess
helhet. Förslagen innebär att för skattebrottens del i viktiga hänseenden
skulle komma att gälla andra regler för preskriptionens avbrytande och
bestämmande än för andra brott. En sådan särreglering inger betänkligheter
av principiell natur och leder också lätt till att systemet blir alltför
komplicerat och svåröverskådligt, (s. 113)

Mot. 1984/85:151

10

Vi delar de invändningar lagrådet framför och som innebär att förslaget
enligt vår mening, även efter regeringens justeringar, är oacceptabelt. Det
kan finnas anledning att påminna om att ingen misstänkt person kan straffas
för att han försöker dölja sanningen och att vederbörande icke, i vart fall till
dess han blivit delgiven åtal, ostraffad kan hålla sig undan lagföring. Det
torde vara regel att personer som begått brottsliga handlingar på allt sätt
försöker undkomma rättvisan. Att då peka ut gruppen skattebrottslingar
som så särskilt klandervärda att de ”förtjänar” extraordinära preskriptionsregler
finner vi egendomligt.

Alternativ till regeringens förslag

Vi har redan framhållit att en väg att möjliggöra för myndigheterna att
beivra brott inom fastlagd preskriptionstid är att öka utredningsresurserna så
att ärendena kan avslutas i tid. Ett annat sätt, vilket är det första av förslagen i
propositionen, är att förlänga preskriptionstiderna för vissa brott men då
självfallet behålla de i vår rättsordning fastlagda förutsättningarna för
preskriptionsavbrott.

Hemställan

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställer vi

att riksdagen beslutar avslå proposition 1984/85:47 utom i den del
som gäller förlängd preskriptionstid för vissa brott mot skatte- och
avgiftsförfattningarna.

Stockholm den 20 november 1984

KJELL JOHANSSON (fp)

KARIN AHRLAND (fp) RUNE ÅNGSTRÖM (fp)