Polisens hundverksamhet

Motion 1993/94:So225 av Sten Andersson i Malmö (m)

Polisens hundverksamhet organiserades efter
förstatligandet 1965 genom den s.k. Polishundsektionen i
Sollefteå. Då den personligt ansvarige för verksamheten
pensionerades för några år sedan tillsattes ingen ny
befattningshavare, utan polishundsektionen avvecklades.

I stället har ett antal mer eller mindre hundkunniga
personer vid Rikspolisstyrelsen haft i uppdrag att vid sidan
av annan verksamhet svara för polisens hundverksamhet.
Detta har lett till att utvecklingen av hundtjänsten och
utnyttjandet av hundarna har stannat upp även vad avser
samverkan med våra nordiska grannländer och övriga
Europa. Vidare har man från RPS sida kunnat konstatera
att hundarnas kompetensnivå på vissa håll har sjunkit i
avsaknaden på organisation för vidareutbildning och central
kontrollverksamhet. Vissa regioner har dock på grund av
lokal eller regional kompetens klarat av att på egen hand
hålla mycket hög standard. Den totala bilden ger dock vid
handen att det finns risk för att det skall utkristallisera sig
A- och B-lag inom verksamheten.

I fråga om utbildning av polisens hundförare har denna
från förstatligandet och framåt varit förlagd till Statens
Hundskola i Sollefteå. Hit har instruktörer kommenderats
in från hela landet för att biträda Polishundsektionen med
utbildningen av hundförarna. Efter det att sektionen
avvecklats har under några år också en kurschef
kommenderats in för att administrera utbildningarna i
Sollefteå. De senaste två åren har dock ingen utbildning
genomförts i Sollefteå eftersom kurskostnaderna varit så
höga att inga myndigheter haft råd att låta personal
genomgå utbildning. I stället har på vissa håll i landet
hundförarutbildning genomförts som centrala kurser på
regional nivå och då till lägre kostnader. Detta kan på sikt
leda till att olika nivåer erhålls på utbildningen beroende på
instruktörskompetensen, vilket torde vara olyckligt.

Hundanskaffningen till polisen har tidigare i ganska stor
omfattning skett från Statens Hundskola som bedriver en
mycket kvalificerad tjänstehundsavel. De hundar som
inköptes skulle enligt ''kravspecifikationen'' utöver mental
lämplighet också vara polisiärt grunddresserade vad gäller
lydnad, spår och skyddsdressyr. Efter hand som åren gick
fick dock Hundskolan allt större problem att få fram
efterfrågat antal polishundar. Detta beroende på att en
alltför liten del av de hundar som kom tillbaka från
fodervärdarna för mentaltest befanns lämpliga --
utslagningen var för stor. Detta berodde inte på dålig avel,
utan till största delen på att fodervärdarna inte var erfarna
nog att hantera och utveckla en valp till unghund lämplig
för tjänstebruk. Med bristande försäljningsunderlag höjde
Hundskolan priserna på sina polishundar. Samtidigt var
alltjämt efterfrågan så stor att Hundskolan i allt mindre
omfattning hann grunddressera hundarna. Man ändrade
också ''kravspecifikationen'' och hundarna benämndes i
stället ''polishundsämne'' med lämplig mentalitet.

Karusellen snurrade allt fortare. Polisen behövde
hundar. Hundskolans egen avel räckte inte till. Hundskolan
köpte hundar på den öppna marknaden som direkt såldes
vidare med rejält påslag till RPS. Hundpriserna på den
öppna marknaden rusade i höjden. Oaktat detta har RPS
kunnat köpa en hel del hundar direkt på den öppna
marknaden på senare år till ca 1/5 av Hundskolans pris.
Hundskolan begärde av RPS till sist 150 000 kronor + moms
för en hund. Detta blev helt ohållbart för RPS och för något
år sedan upphörde man att köpa hundar från Hundskolan
(några enstaka undantag finns). Idag är dessutom de
enskilda polismyndigheterna ekonomiskt egenansvariga
och de flesta polischeferna har deklarerat att man inte har
möjlighet att betala dylika hundpriser.

Då RPS uppmärksammat att det fanns en rejäl brist
inom polisens hundverksamhet vad det gäller organisation,
utveckling, utbildning m.m. gavs uppdrag att utreda
polishundsverksamheten.

Det gjordes en mycket grundlig utredning. Man besökte
samtliga nordiska länders polishundskolor. Bara Sverige
saknar en sådan. Det redovisade resultatet vann brett stöd
i polisens hundförarled och befanns av RPS ledningsgrupp
synnerligen intressant. Så intressant att RPS beslutade om
en mycket kort remissrunda, innan avgörande beslut skulle
fattas. Detta bl.a. beroende på att utredningen påvisar att
polisens hundverksamhet befinner sig i s.k. ''Fara i
dröjsmål'' på flera punkter.

Utredningen föreslår bl.a.:Inrättandet av en central
polishundskola under Polishögskolan med uppgift att
ansvara för utbildning av hundförarna och utgöra grunden
i en organisation för polisens hundverksamhet.Införande
av regionala hundorganisationer/hundansvariga för ökad
samordning och effektivitet. Förslaget innebär inte att
polisen ska syssla med avel eller uppfödning av
tjänstehundar.

Under utredningens gång har Hundskolan i Sollefteå, ett
''privat'' bolag med staten som 70-procentig ägare och
Sollefteå kommun som 30-procentig ägare, börjat agera.
Skolan har under en rad år haft en dålig ekonomi. Då
Hundskolans chef erhöll kännedom om utredningens
förslag att inrätta en polishundsskola och att utredningen
utdömt Sollefteå som lokalisering av flera skäl har olika
politiska kontakter tagits.

Socialdepartementet och riksdagens socialutskott har
ansvar för Hundskolan p.g.a utbildningen av ledarhundar
för blinda.
Det borde vara av vikt att RPS själv och utan hinder mot
bakgrund av nödvändigheten av goda polishundar och
hundförare får avgöra om man vill starta en egen
hundskola. En sådan lämplig lokalitet finns utanför
Eskilstuna. Denna står f.n tom och kan övertas mycket
billigt, men det måste handlas snabbt ty annars kan
anläggningen gå förlorad då många civila intressenter finns.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av polishundar.

Stockholm den 21 januari 1994

Sten Andersson (m)

i Malmö