Plågsamma djurförsök, m. m.

Motion 1986/87:Jo535 Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo535

Martin Olsson (c)

Plågsamma djurförsök, m. m.

Liksom Sverige skall gå i spetsen för att förbättra människornas situation och
rättigheter i världen, bör vårt land även gå i spetsen för att förbättra djurens
och då inte minst försöksdjurens förhållanden.

Många olika åtgärder måste vidtas för att dels begränsa de plågsamma
djurförsöken, dels göra försöksdjurens situation både under försöken och
under övrig tid så bra som möjligt.

Bland de åtgärder som fordras för att om möjligt begränsa de plågsamma
djurförsöken vore en utredning om djurförsökens vetenskapliga relevans.
Någon sådan utredning har aldrig företagits och genom att starta ett sådant
utredningsarbete skulle Sverige göra en mycket intressant pionjärinsats.

En opartisk utredning skulle vara av synnerligen stor vikt för att få rätt
perspektiv på djurförsökens roll inom den medicinska forskningen, för
allmän testverksamhet, i undervisningen och deras verkliga betydelse för
samhället, för människorna, för djuren och för naturen.

Djurförsökens vetenskapliga värde är ett vetenskapsteoretiskt problem,
som borde belysas inte minst mot bakgrund av de många viktiga beslut som
fattas och grundas på resultaten av djurförsöken.

Djurförsöken kostar samhället mycket varje år och förorsakar enbart i vårt
land hundratusentals oskyldiga djur lidande på olika sätt.

I strävandena att utveckla alternativa försöks- och testmetoder bör ett led i
arbetet vara att verkligen få klarhet om djurförsökens vetenskapliga värde,
så att det inte mer eller mindre slentrianmässigt görs djurförsök, som kanske
inte har relevans för humanbiologiska förhållanden.

Riksdagen bör därför i ett uttalande begära att regeringen låter någon form
av utredning pröva djurförsökens vetenskapliga relevans.

När det gäller de förhållanden som försöksdjuren lever under även när de
inte utsätts för försök finns mycket övrigt att önska. Trånga kala burar,
begränsade rastningsmöjligheter och isolering även av typiska flockdjur är
vanliga exempel på missförhållanden.

På alla institutioner i Sverige som använder apor sitter dessa sociala och
högtstående djur i små kala burar utan möjlighet till sysselsättning, motion
eller socialt liv. På Primatlaboratoriet i Uppsala fanns t. ex. 1984 en
rhesusapa som var 30 år gammal och som hade tillbringat den största delen av
sitt liv i en bur med en golvyta på 0,9 m2 och en höjd av 1,20 m.

Även hundar förvaras ofta i helt kala burar med en golvyta på ca 1 m2.
Rastningen sker på många ställen inomhus i stället för utomhus.

Vi har i vårt land regler och krav på hur djurskötsel får bedrivas. Det är

enligt min mening viktigt att bestämmelserna om under vilka förhållanden
försöksdjuren skall vistas ses över. Även om djurförsök ännu inte kan
undvaras måste det vara en viktig djurskyddsfråga att de djur som används
får leva under så goda förhållanden som möjligt så att deras lidande inte
förvärras på grund av den miljö och de förhållanden de tvingas leva under.

Kostnadsaspekter får inte utgöra hinder för förbättring av försöksdjurens
situation. De som bedriver djurförsök skall självklart åläggas att ta de
kostnader som fordras för att djurens behov skall tillgodoses på ett
acceptabelt sätt.

Riksdagen bör göra ett uttalande om vikten av att regeringen skyndsamt
låter göra en översyn av reglerna och tillämpningen av desamma vad gäller de
förhållanden under vilka försöksdjuren lever.

Satsning på alternativa metoder till djurförsök måste på olika sätt
stimuleras. En nödvändig förutsättning är bl. a. att det finns ekonomiska
resurser för ordentliga satsningar på alternativa metoder. Det har visat sig att
ansökningarna om anslag för sådan forskning avsevärt överstiger anslagen
från Centrala försöksdjursnämnden (CFN). Tack vare bidrag från Nordiska
samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning utan djurförsök har fler
försök för att komma fram till alternativa metoder kunnat genomföras än de
statliga medlen skulle ha medgett. Det är knappast rimligt att så viktig
forskning skall vara beroende av frivilliga bidrag.

Enligt min mening bör forskning för att finna alternativa metoder få ett
samhällsstöd som motsvarar behoven och det bör övervägas om inte
forskningsråden bör åläggas att med en viss del av sina medel stödja
forskning för alternativa metoder.

Riksdagen bör genom ett uttalande fastslå vikten av att erforderliga medel
ställs till förfogande för alternativ forskning.

När alternativa metoder finns borde ej djurförsök, i vart fall ej plågsamma
sådana, få utföras. Det förekommer att djurförsök utförs av slentrian trots att
alternativa metoder finns. Ofta behövs det påtryckningar från djurskyddshåll
för att traditionella metoder skall utbytas mot en försöksdjursfri variant.

För att förhindra att djurförsök utförs när alternativa metoder finns bör
lagstiftning övervägas. Det bör inte vara tillåtet att utföra djurförsök när
fullgoda alternativ finns.

Nuvarande djurskyddslag medger egentligen att djur kan få plågas hur
svårt som helst vid djurförsök eftersom det i lagen heter att ”djuret såvitt
möjligt bedövas men om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med
ingreppet får det göras med ofullständig bedövning eller utan bedövning”.
Och - bara om så kan ske - skall smärtstillande medel användas för att
begränsa lidandet.

I den djurskyddslag som är under utarbetande bör försöksdjurens ställning
även på denna punkt avsevärt stärkas så att man i lagen förbjuder experiment
som uppenbart medför gravt lidande för djuren.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Mot. 1986/87
Jo535

14

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utredning för att pröva djurförsökens
vetenskapliga relevans,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att förbättra förhållandena för
försöksdjuren,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om erforderliga anslag för alternativ forskning, som
kan ersätta djurförsök,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för djurförsök då alternativa försöksmetoder
finns, som kan ersätta djurförsöken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud för experiment som uppenbarligen
medför gravt lidande för försöksdjuret.

Stockholm den 27 januari 1987

Martin Olsson (c)

Mot. 1986/87
Jo535

15