Personval

Motion 2002/03:K369 av Peter Pedersen (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att överväga en ändring i gällande personvalssystem.

2 Motivering och bakgrund

Systemet med personval infördes i Sverige i 1998 års val till riksdag, landsting och kommuner. Systemet innebär möjlighet för väljaren att kryssa för högst en kandidat per lista. Den kandidat som erhåller minst 8 % personkryss av de totalt angivna rösterna för det egna partiet i en valkrets, placeras högst på listan vad gäller riksdagslistan om ingen annan kandidat får ännu högre stöd via personvalskryss. Motsvarande spärr för landstings- och kommunvalen är 5 %.

Personvalssystemet kan knappast sägas ha varit någon större succé hittills, eftersom en klar majoritet av de röstande avstår från att kryssa någon kandidat. Dessutom verkar osäkerheten kring personvalet vara fortsatt stor i väljarkåren. Många politiker, främst borgerliga, hyllar trots detta personvalet och vill utveckla detta ytterligare genom lägre spärrar eller att dessa helt tas bort, att det ges möjlighet att kryssa för mer än en kandidat, att det införs ett tvång att personvalsrösta och att det i princip blir ett rent personvalssystem.

Vänsterpartiet har varit minst sagt skeptiskt till personvalssystemet av en rad olika skäl. Vi gick dock motvilligt med på nuvarande personvalssystem för att undvika införandet av ett rent personvalssystem. Vi menar fortfarande att partiernas program, ståndpunkter och idéer bör sättas i främsta rummet, inte enskilda politikers personliga tyckanden i en rad frågor, där profileringen givetvis är viktig för att bli upptäckta av presumtiva väljare. I den senaste valrörelsen fick detta behov av profilering av den egna personen rent av löjliga och tragiska inslag, t.ex. förslag om mera porr i TV för att öka barnafödandet, anspelning på sex på kandidatens hemsida, att leka fakir osv. – allt i syfte att uppmärksamma den egna personen snarare än partiets politik.

Något måste därför göras åt det nuvarande personvalssystemet. För egen del skulle jag välkomna att det togs bort, men för detta blir det nog svårt att samla en majoritet. Att utöka personvalssystemet är enligt min mening att gå ytterligare ett steg i fel riktning.

Inför 1998 års val kom Riksskatteverket i princip med desinformation i sin valbroschyr vad gäller personvalet. Här gavs intrycket att den kandidat som av partiet placerats högst på partiets lista i en valkrets, fick tillgodogöra sig en röst utan personvalskryss, dvs. den som stödde partiets lista behövde inte kryssa för någon kandidat. Så är inte alls fallet, vilket dock många väljare fortfarande tycks tro.

Detta gör att många som just stöder det egna partiets fastställda lista avstår från att personvalsrösta i tron att rösten tillfaller såväl parti som toppkandidat, medan det i verkligheten endast är partiet som får tillgodogöra sig en sådan röst. Detta system underlättar givetvis för kandidater som står längre ner på listan att genom en personvalskampanj kryssas in i en politisk församling. För kandidater i mindre partier krävs inte särskilt många röster för att nå upp till den spärr som anges för respektive val.

Detta har tvingat fram en ordning där partier och/eller toppkandidaten, kanske mot den egna övertygelsen, tvingas uppmana dem som stöder partiets demokratiskt fastställda listor att aktivt kryssa förstanamnet för att säkerställa den inbördes ordningen på listan.

För att undvika dessa missförstånd och utan att tvinga fram personvalsröstning mot den egna övertygelsen, borde det finnas en ruta på valsedeln, där den som stöder partiets fastställda lista kan sätta ett kryss. En sådan röst skulle dels ge partiet en röst, men också innebära att toppkandidaten får tillgodogöra sig rösten som personröst. Ett alternativ vore att bestämma att alla valsedlar som lämnas in utan kryss innebär en röst för partiet, men också för den kandidat som toppar valsedeln.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att överväga en förändring av det nuvarande personvalssystemet i riktning mot de anförda exemplen. Båda dessa förslag skulle nämligen gynna partiernas demokratiskt fastställda listor och innebära att de kandidater som toppar listorna kan tillgodogöra sig personröster på ett indirekt sätt av de väljare som ogillar att sätta ett kryss framför en speciell person, men som dock vill säkerställa det egna partiets förslag till lista i respektive val.

Stockholm den 13 november 2002

Peter Pedersen (v)