Personlig assistans

Motion 1998/99:So274 av Thomas Julin m.fl. (mp)

Bakgrund

Samtliga partier i Sveriges riksdag är eniga om att
assistansreformen är en mycket viktig reform, och enligt
regeringens egna ord i höstens budgetproposition har syftet
med insatsen personlig assistans till stor del uppnåtts.

Trots detta tillåts förändringar i reformen som försvårar för den enskilde
att uppnå lagens intentioner om självbestämmande och jämlikhet.

RFV:s roll

I RFV:s allmänna råd om personlig assistans, 199:2 infördes
ett stycke som behandlar äkta makars ansvar för varandra
enligt äktenskapsbalken. RFV menar att det finns ett
gemensamt ansvar för hem och hushåll som skulle innebära
att den icke funktionshindrade parten i ett äktenskap ska
utföra en större del av hushållssysslorna. Detta påstående har
sedan fått stöd i en regeringsrättsdom.

I RFV:s allmänna råd 1998:6 har RFV vidareutvecklat sitt resonemang
med stöd av regeringsrättsdomen. Den nya skrivningen kan tolkas så att äkta
makar eller sammanboende där den ena parten har ett omfattande
funktionshinder inte längre är myndiga att fatta sina egna beslut rörande
arbetsfördelningen i hemmet. Vidare förutsätts att den icke funktions-
hindrade parten finns tillhands varje natt för att vid behov utföra arbets-
insatser åt den äkta hälften. Behovet av jour anses nämligen tillgodosett
genom hemmavarande make.

Barns behov av personlig assistans

När det gäller barns behov av personlig assistans har RFV
infört en egen tolkning om hur omfattande barnets
omvårdnadsbehov ska vara för att personlig assistans ska
beviljas. Omvårdnadsbehovet skall, enligt RFV, uppgå till
minst 12 timmar per dygn. Enligt uppgift från
handikapprörelsen beräknas barnets omvårdnadsbehov först
efter det att man gjort avdrag för tid då barnet vistas i skola
och/eller på korttidsvistelse samt efter ett avdrag för
"föräldraansvar". Det innebär att RFV:s skrivning skulle
kunna tolkas så att barn i praktiken inte längre kan få
personlig assistans eftersom kraven på omvårdnadsbehov
ställs orimligt högt.

Miljöpartiet de gröna anser att den begränsning som RFV:s allmänna råd
har medfört är helt oacceptabel. En myndighet skall hålla sig strikt till lagens
tolkning och i de fall lagen kan missuppfattas bör initiativ tas för att
förtydliga lagen så dess intentioner inte förändras.

65-årsgränsen

Assistansberättigade som närmar sig 65-årsåldern känner en
stor oro inför de förändringar som då drabbar dem. De har då
inte längre rätt till personlig assistans. Riksdagen har
föreslagit att regeringen i samband med budgetarbetet
överväger om rätten till personlig assistans kan utvidgas så
att den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla
denna även efter 65-årsdagen. Regeringen avser att
återkomma i frågan under våren 1999.

Miljöpartiet anser att den som haft rätt till personlig assistent före 65 års
ålder självklart ska ha rätt till det även efter pensionsdagen. Riksförsäkrings-
verkets uträkning visar att det rör sig om en så liten grupp (140 personer) att
det är svårt att förstå att det verkligen kan ligga allvarliga ekonomiska
överväganden runt en sådan försämring.

Schablonersättning

Miljöpartiet var emot införandet av en schablonersättning
och anser fortfarande att det vore mer riktigt att ersätta den
enskilde brukaren för de faktiska kostnaderna han eller hon
har haft för sin personliga assistans. Idag tas ingen hänsyn
till de faktiska kostnaderna. Om en enskild brukare har högre
kostnader för sin assistans än vad schablonen medger men
inte beviljas högre ersättning från försäkringskassan, finns
inte någon valfrihet för den brukaren, han eller hon hänvisas
oundvikligen till kommunen som arbetsgivare för
assistenterna. Detta är något som strider mot både lagens
intentioner och riksdagens uttalade mening.
Schabloniseringen skapar dessutom den märkliga situationen
att de med de största behoven inte får tillräckligt ekonomiskt
stöd och de med ett mindre behov får med än vad de
behöver.

Om schablonersättningen ändå ska finnas kvar krävs en förändring i det
sätt på vilket schablonersättningen beräknas. Idag jämförs lönen för en
personlig assistent med vårdbiträdeslön. Denna yrkesgrupp har idag, genom
en kombination av kommunernas låglönesatsning och kunskapslyftet, en
högre lönesättning än vad som var fallet när assistansersättningen infördes.
Många tidigare vårdbiträdestjänster inom kommunernas hemtjänst/
kommunal personlig assistans har idag tillsatts av undersköterskor med
motsvarande högre lön. Flera enskilda brukare, kooperativ och assistans-
företag har uttalat att det idag är svårt att konkurrera med kommunen om
personliga assistenter då kommunen ger högre löner än vad som är möjligt
på schablonersättningen eller den förhöjda ersättningen. Det är för dessa
brukare nödvändigt att schablonersättningen följer vad som sker på
arbetsmarknaden, både när det gäller grundlön och andra avtalsförmåner,
annars uppfylls inte längre grundtanken om valfrihet i LSS-reformen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förtydligande av lagtexten gällande äkta
makars/sammanboendes och barns rätt till personlig assistans,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres rätt till personlig assistans enligt LSS även efter 65-
årsdagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om schablonersättningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra en individuellt anpassad assistansersättning som
motsvarar den enskilde brukarens kostnader för assistans.

Stockholm den 23 oktober 1998

Thomas Julin (mp)

Kerstin-Maria Stalín (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp)

Gunnar Goude (mp)

Barbro Johansson (mp)