Personalbostäder
Motion 1985/86:Bo415 Tore Claeson och Margo Ingvardsson (vpk)
Motion till riksdagen
1985/86: Bo415
Tore Claeson och Margo Ingvardsson (vpk)
Personalbostäder
Från vänsterpartiet kommunisterna har vid olika tillfällen väckts motioner
och ställts förslag i syfte att stärka kvarboenderätten för hyresgäster med
tjänstebostäder och personalbostäder, där hyresgästerna tvingas att flytta
om anställningsförhållandena upphör. Tidigare har motionskrav om att
förstärka besittningsskyddet för denna kategori hyresgäster avvisats bl. a.
med hänvisning till hyresrättsutredningens (Ju 1975:06) pågående arbete.
Hyresrättsutredningen kom emellertid i sitt slutbetänkande (SOU
1981:77) inte att närmare diskutera dessa problem men tydligen ansåg man
att de bör kunna lösas utan särskild lagstiftning. Inte heller i specialmotiveringen
till förslag om ändring av hyreslagen gav man uttryck för någon
annan uppfattning. Den arbetsgrupp som bostadsministern den 19 oktober
1984 beslutade inrätta för att se över bestämmelserna i hyreslagen om
tjänste- och personalbostäder har nyligen kommit med sitt betänkande (Ds
Bo 1985:3). Av betänkandet framgår att arbetsgruppen inte föreslår något
avskaffande av möjligheten att i kollektivavtal frångå hyreslagens bestämmelse
om kvarboenderätt. I stället föreslår man att arbetsgivare skall
kunna tillämpa bestämmelsen även på anställda som inte är medlemmar i
avtalsslutande organisation! Vi återkommer därför till problemet och upprepar
tidigare förslag om att den paragraf i hyreslagen (67 §), som ger
möjlighet att begränsa tillämpligheten av hyreslagen, bör avskaffas. Med
undantag för hyressättningen kan hyreslagens tvingande regler nu sättas ur
kraft genom kollektivavtal.
Tiotusentals hyresgäster hyr s. k. personalbostäder, bostäder vilka upplåtits
i samband med anställning, eller under anställningstiden anvisats
genom arbetsgivarens medverkan. Den största gruppen utgörs troligen av
landstingsanstalt sjukvårdspersonal. För den som hyr personalbostad
(s. k. kopplat avtal) gäller hyreslagen i dess helhet men med viss inskränkning
i besittningsskyddet (46 § punkt 9 HL). Man har där sökt att åstadkomma
en avvägning mellan arbetsgivarens intresse av att kunna förfoga
över lägenheten för annan anställd och arbetstagarens intresse av att
kunna bo kvar när anställningen upphört. En tidsgräns på tre år gäller; vid
kortare hyrestid än tre år upphör kvarboenderätten normalt med anställningen
eller efter någon månad, och vid längre hyrestid gäller besittningsskyddet
om inte hyresvärden har ”synnerliga skäl”.
Undantagsbestämmelsen (67 § HL) ger emellertid möjlighet att genom
ett kollektivavtal på arbetsmarknaden sätta ur kraft alla hyreslagens
grundläggande trygghetsbestämmelser: besittningsskyddet, bytesrätten,
rätten att i vissa fall hyra ut i andra hand, rätten att säga upp avtalet för
villkorsändring och rätten att överklaga en uppsägning. Denna undantagsbestämmelse
strider enligt vår mening mot den grundläggande tanken i
hyreslagstiftningen, och sådant hyresvillkor är enligt vår mening obilligt
mot den enskilda hyresgästen.
Sjukvårdsarbetare, kommunalanställda och andra berörda bör ha samma
rättigheter som andra hyresgäster att kunna byta arbetsgivare och
anställning utan att tvingas ut ur bostaden, att få besittningsrätt till sin
lägenhet efter tre år osv. Ett borttagande av 67 8 HL skulle inte på något
sätt behöva försämra möjligheterna för hyresgästerna med s. k. personalbostäder.
Det skulle inte förhindra förhandlingar och överenskommelser i
syfte att få bort alla förmer av s.k. slavkontrakt och bostäder som är
kopplade till anställning hos viss arbetsgivare. Tvärtom utgör ett borttagande
av denna paragraf en förutsättning för större trygghet och rättvisa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen beslutar att anta följande förslag till ändring i jordabalken:
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 67 8 jordabalken skall upphöra att gälla
vid utgången av juni månad 1986.
Stockholm den 27 januari 1986
Tore Claeson (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)
Mot. 1985/86
Bo415
9
