Penningtvätt

Motion 1996/97:Ju710 av Ronny Olander (s)

Det kan antas att våra svenska lagar behöver skärpas då det
gäller s k penningtvätt. Lagarna kan betraktas som i viss
mån ineffektiva och de behandlar dessa brott som ett slags
enklare häleri.

Vårt banksystem kan vara attraktivt därför att det är tekniskt avancerat med
få kontakter ansikte mot ansikte.

En stor del av pengarna placeras främst i fastigheter och olika typer av
företag.

På vilket sätt och vilken policy och praxis finns upparbetad på detta område
samt vilken kunskap har / agerar advokater, mäklare och banker på?

En annan fråga som bör ställas är ifrån vilka verksamheter kommer dessa
pengar?

Penningtvätt bör bli ett särskilt brott i strafflagen och bör från samhällets
sida prioriteras och ägnas särskild uppmärksamhet.

Frågeställningar i denna typ av brott kan vara, konfiskering av bytet från
penningtvätten, den misstänkte bör kunna bevisa att han fått tillgångarna på
laglig väg s.k. omvänd bevisföring, beviskraven bör sänkas till en nivå som
ligger närmare civilprocessen, används bulvaner och mellanhänder ska
åklagaren ha möjlighet att provisoriskt ta hand om tillgångarna, kursvinster
och inkomster som har samband med brotten bör kunna konfiskeras,
bankerna bör ges tillstånd att föra register som omöjliggör att brottslingen/
misstänkte kan agera mellan olika banker, straffen för de som tipsar eller
varnar penningtvättaren bör skärpas m.m.

Det finns uppgifter att av nästan 1000 anmälningar har hittills bara nio lett
till åtal och två till domar.

De flesta anmälningar kommer från bankerna och inga/få från försäkrings
bolagen.

Olika myndigheter bör ges möjligheter att arbeta närmare.

Det bör övervägas om den myndighet som ska arbeta med ekonomisk
brottslighet även jobbar med dessa frågor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomisk brottslighet och tvätt av pengar.

Stockholm den 2 oktober 1996

Ronny Olander (s)

Gotab, Stockholm 1996