Partnerskap

Motion 1993/94:L422 av Fredrik Reinfeldt (m)

Den parlamentariska kommittén om partnerskap lade i
slutet av 1993 fram sitt betänkande (SOU 1993).

Kommittémajoriteten föreslår att ett nytt
samlevnadsinstitut för homosexuella par införs, ett så kallat
partnerskap. Detta skulle ges samma rättsverkning, både
för parterna inbördes och gentemot tredje man, som ett
äktenskap förutom de undantag som uttryckligen görs i
lagtexten. Undantagen som föreslås berör möjlighet till
adoption för homosexuella par samt möjlighet till
insemination av lesbiska. Partnerskapet ingås enligt
förslaget genom en ceremoni som i stora drag följer den
borgerliga vigselceremonin.

Homosexuella par utestängs i dag från många av de
rättsverkningar som heterosexuella par har via äktenskapet.
Till det viktigaste hör den automatiska arvsrätten, men
äktenskapet får också konsekvenser på många andra
områden som ofta kan vara mycket betydelsefulla för det
enskilda paret. De flesta av dessa rättsverkningar går i
dagsläget inte heller att avtala sig till, eftersom de berör
förhållandet till tredje man. Det finns ingen anledning att
anta att homosexuella par inte skulle kunna känna samma
behov av trygghet och rättslig reglering av sitt förhållande
som många heterosexuella par känner. Dagens situation
kan också anses stå i strid med de grundläggande
principerna om individens rätt till lika rättigheter och lika
behandling av det allmänna. Detta är ett starkt skäl för ett
jämställande av de juridiska följderna av homosexuell och
heterosexuell samlevnad.

Ett annat betydelsefullt skäl är det starka symboliska
värde som många lägger i ett samlevnadsinstitut för
homosexuella. Ingen torde förneka att de som hyser
fördomar mot homosexuella ser ett införande av
partnerskap som att samhället i vid mening skulle markera
homosexuellas lika människovärde och den homosexuella
samlevnadens likaberättigande.

Partnerskapet har funnits i Danmark sedan 1989 och
infördes 1993 i Norge. Erfarenheterna från dessa länder är
positiva. De homosexuella par som så önskar har fått ett sätt
att rättsligt reglera sin samlevnad och få den formellt erkänd
av omvärlden, och respekten och öppenheten för
homosexuella har ökat betydligt tack vare partnerskapet.
Inga juridiska problem har uppstått på grund av
lagstiftningsmodellen.

Ett argument som förekommer i debatten om
partnerskap är att detta skulle bana väg för homosexuella
pars rätt att adoptera barn. Den mycket stora hänsyn som
måste tas till barns rätt att i möjligaste mån växa upp i en
familj med en mamma och en pappa gör att en adoptionsrätt
för homosexuella inte är önskvärd. Jag konstaterar dock att
det aktuella förslaget uttryckligen undantar adoptions- och
inseminationslagstiftningen från de lagfält där
partnerskapet skulle få rättsverkningar. Detta argument är
alltså inget skäl för att inte införa partnerskap.

Partnerskapskommitténs förslag till lagstiftning är
grundligt utrett och följer en modell som i Norge och
Danmark har visat sig fungera utmärkt. Det finns alltså inga
skäl att dröja med införandet av partnerskap i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning om
partnerskap för homosexuella.

Stockholm den 25 januari 1994

Fredrik Reinfeldt (m)