Översyn av reglerna om godtrosförvärv

Motion 1981/82:926 Lennart Andersson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1981/82:926

Lennart Andersson m. fl.

Översyn av reglerna om godtrosförvärv

De svenska reglerna vid godtrosförvärv av lösöre är i en internationell
jämförelse extremt ogynnsamma för den ursprunglige ägaren. Särskilt
påfallande vid en jämförelse mellan svensk rätt och t. ex. övriga nordiska
länders är den hos oss gällande regeln att även stulet gods är föremål för
godtrosförvärv och således inte återgår till den rätte ägaren. I andra nordiska
länder gäller att den som blivit av med egendom genom stöld eller annat brott
har rätt att utan ersättning få tillbaka egendomen från den som förvärvat den
även om förvärvaren varit i god tro.

De här reglerna bygger på rättsregler från första delen av 1800-talet.
Bestämmelserna framstår som föråldrade och är i behov av översyn. Som de
nu fungerar underlättar de den häleriverksamhet som är kopplad till
organiserad brottslighet, narkotikahandel osv. Riksdagen har också efter
initiativ i en socialdemokratisk motion begärt en översyn av bestämmelserna
om godtrosförvärv.

En sådan översyn kan grunda sig på ett omfattande utredningsarbete från
senare år. 1959 väcktes i Nordiska rådet krav på mer enhetliga regler vid
godtrosförvärv. Detta ledde till utredningar i samtliga nordiska länder. I
Sverige presenterades ett förslag år 1965 som emellertid inte föranledde
lagstiftning. I oktober 1978 aktualiserades nya bestämmelser i en rapport
från BRÅ. Rapporten har remissbehandlats och flertalet remissinstanser var
positiva till de rekommendationer som lades fram i rapporten.

Regeringen har nu tillsatt en särskild utredningsman för att pröva reglerna
för godtrosförvärv. I direktiven till utredningen har justitieministern vid
sidan om godtrosförvärv av stöldgods fört in också andra frågor. Bl. a. skall
utredningen även diskutera vilka regler som skall gälla vid förvärv av
egendom som har frånhänts den rätte ägaren genom egendomsbrott i andra
fall. Också skyddet för andra sakrätter än äganderätt, t. ex. återtaganderätt
vid kreditköp, bör enligt direktiven beaktas. Utredaren är vidare oförhindrad
att lägga förslag till en samlad lagstiftning om godtrosförvärv av lösöre,
alltså inte enbart när det har förekommit brott osv.

Med den utformning som direktiven fått finns enligt vår mening stor risk
för att utredningsarbetet växer ut och försenas. Därigenom kommer den
angelägna förstärkningen av den rättmätige ägarens ställning vid godtrosförvärv
av stöldgods att fördröjas. Detta är olyckligt främst av hänsyn till kravet
att snabbt försvåra den utbredda häleriverksamheten.

Vi har självfallet ingen anledning att motsätta oss att en samlad lagstiftning
om godtrosförvärv av lösöre kommer till stånd. Vi anser dock att utredningen

Mot. 1981/82:926

14

måste prioritera den del av uppdraget som gäller frågor där brott
förekommit. Enligt kommittéberättelsen räknar utredningen med att
fortsätta sitt arbete till någon gång under år 1983. Med hänsyn till det
omfattande utredningsmaterial som redan föreligger rörande detta problem
och vikten av att kampen mot ekonomisk och organiserad brottslighet
bedrivs effektivt och målmedvetet bör den särskilde utredningsmannen
presentera ett delbetänkande om godtrosförvärv av stöldgods redan under
innevarande år.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen rörande arbetet i utredningen (Ju 1980:6) för
att se över gällande ordning i fråga om godtrosförvärv av
stöldgods m. m.

Stockholm den 21 januari 1982

LENNART ANDERSSON (s)

ELVY NILSSON (s)

INGEMAR KONRADSSON (s)

BENGT SILFVERSTRAND (s)

ARNE ANDERSSON (s)
i Gamleby

STIG OLSSON (s)

OWE ANDRÉASSON (s)
INGRID SEGERSTRÖM (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)